I ett försök att behålla en aktiv och intressant blogg samtidigt som kreativiteten sinar använder skribenter ofta gamla och
uttjatade formuleringar. Jag tycker det känns lite desperat när en träningsbloggare benämner fredagseftermiddagens/fredagskvällens
träningspass som ”fredagsmys”. Det är gjort många gånger förr, och de uttrycket känns lika fräscht som att ta
på sig ett par illaluktande och utslitna gamla skor.
Att benämna ett vanligt distanspass en vanlig dag, i vanligt
väder, i vanlig terräng, i vanliga kläder med en vanlig känsla som ett ”mellanmjölkspass” luktar också illa.
Ordet vittnar bara om ett inlägg som saknar fantasi och kreativitet.
Andra slitna formuleringar är ”lördagsgodis” för ett
lördagspass, och ”gott och blandat” för ett träningspass med variation. Är det bara
jag som tappar intresset när ett inlägg innehåller dessa ord?
Angående formuleringen "långpass på långfredagen" så känns kommentarer överflödiga.
Angående formuleringen "långpass på långfredagen" så känns kommentarer överflödiga.
Ordet ”produktutvärdering” känns också nedgånget, lite som en rostig gammal
bil. Endast intressant för några lumpsamlare. För någon månad sedan tror jag
också att Craft skickade ut produkter till ett antal bloggare som har lovat att
blogga om dessa produkter. Snart kommer vi alltså troligtvis att dränkas av
”produktutvärderingar” av olika gratisprodukter från Craft. Hjälp!
Vissa kommer på nya saker. Andra kommer på gamla saker de
tror är nya, somliga bara härmas. Själv försöker jag
hålla mig till min linje, till mitt sätt att skriva. Om det funkar? Jag tror
det. Besöksstatistiken har den senaste tiden visat på över 10 000 besökare/månad. Det
är i alla fall någon som läser vad jag skriver.
Imorgon hoppas jag också att ni slipper läsa sånt här dravel för imorgon planerar jag att springa 12 kilometer distanslöpning. Det betyder att jag hoppas på att kunna skriva lite om livets väsentligheter, alltså distanslöpning.
10 kommentarer:
Haha...Klockrent!
Själv försöker jag hålla lågan vid liv och hitta inspiration, men med tanke på "landet lagom-formuleringar" så är det inte så lätt.
Hitta på något riktigt inspirerande nu Lennart... ja en sådan där Knock out- upplevelse så jag kan fortsätta drömma och längta ett tag till :-)
Martina - Ha, ha. Jag ska försöka.
"Knock out-passet" eller "Knock out-löponing" låter som en bra rubrik. Men som sagt, jag vet inte om min kreativitet räcker till :-).
Det kanske blir ett "mellanmjölkspass" i stället :-).
Men för vem skriver man en blogg?
Du skriver Lennart att din blogg vänder sig följande målgrupp: "Bloggen inriktar sig främst till vanliga föräldrar som gillar löpning och som inte bara nöjer sig med "att ta sig i mål". Bloggen vänder sig till de som vill lyfta löpningen en nivå och höja sin målsättning."
Finns det inget egensyfte i att skriva en blogg då? Dvs. man skriver till sig själv. Om jag skulle starta en blogg så misstänker jag att det skulle vara den främsta orsaken. Ett sätt att släppa ut alla sina tankar, frågor och funderingar som snurrar runt i huvudet. (Precis som orsaken till att jag skriver här just nu)
Sedan att andra kommenterar och tänker omkring det jag skriver lyfter det hela till ytterligare en nivå. Och kanske är det därför man väljer att ha det hela i ett "bloggformat" och inte i en egen privat dagbok....
En annan aspekt kanske skulle kunna vara behovet av bekräftelse. Och visst blir man bekräftat när andra svarar på ens inlägg? Sedan finns ju olika behov av bekräftelse. Eftersom jag inte är insatt i bloggvärlden så vet jag inte riktigt hur det ser ut här. Men en gissning är att det finns en ganska stor grupp bloggskrivare som är i behov av mycket bekräftelse. Är det något fel med detta? Nä, inte alls. Bara ett konstaterade att vi alla är olika och har olika slags behov.
Oj vad jag svamlar här ;-)
ManceRyder
Halloj Mance - Intressant det där med bekräftelsebehovet. Jag har tänkt på det i anslutning till andra sociala forum som tex twitter, facebook och jogg.
Jag vill börja med att säga att jag tycker inte att det är något fel med att få bekräftelse via olika sociala forum, men jag tycker inte att det är rätt heller.
Med det sakt vill jag också säga att många bloggare är väldigt aktiva i bloggvärlden samtidigt som de twittrar mycket och som de är väldigt aktiva på facebook och jogg.
Summan av alla sociala forum ger ett vädligt bekräftasnde där det både ges och tas. Det intressanta är att det ofta är samma personer som bekräftar varandra i alla forum. Är det något fel med det?
Jag vet inte om det är något fel med det?; men för mig som utomstående är fenomenet lite konstigt. Relationerna i sociala forum är också väldigt ytliga och konstiga. Det känns inte äkta på samma sätt som ett riktigt samtal där man lyssnar och lägger ner lite mer tid på varandra. Jag ställer mig frågan om det är det verkligen är de sociala forumen som är viktiga.
Nu finns det också de som måste vara aktiva på grund av sina jobb eller verksamhet så då är det ett jobb. I annat fall vet jag inte om jag tycker det är rätt, men det är ändå inte fel.... Det känns mer lite synd.
Egensyftet med att skriva blogg var också intressant. Jag kan ibland känna en utmaning i att vara kreativ och få ihop en bra/rolig forumulering. Det är kul, samtidigt som det är väldigt kul att få response på inläggen.
Din kommentar vär till exempel jättebra. Den var genomtänkt och tillförde värde på ett jättebra sätt!
Jaså, tyckar-Lennart är i farten igen :) "Mellanmjölkspass" erkänner jag mig skyldig till direkt, utan att tycka att jag brister i kreativitet. En benämning jag faktiskt tycker är ganska träffande för pass som varken är hårda eller lätta och som många motionärer springer för många av.
Erbjudanden om att utvärdera produkter får jag ganska ofta eftersom min blogg är välbesökt, dn stora majoriteten tackar jag direkt nej till då det inte handlar om produkter jag själv vill använda men Craft har jag skrivit om ett par gånger, i positiva ordalag då jag tycker det är bra produkter.
Visst är det lättare att skriva under "högsäsong" när träningen är mera målmedveten och läsarna kan följa med på vägen mot ett definierat mål. Nu är det lite mera utmanade men jag försöker nog variera mig ändå, t ex kommer i veckan ett löparporträtt av min löparkompis jag har här hemma som jag ofta reser till tävlingar ihop med. Ett bra och roligt sätt att släppa fram andra på bloggen och inte bara mig själv.
Det finns en begränsning i hur detaljerat man kan beskriva en helt vanlig löprunda och det blir i längden tjatigt att läsa om.
Jag bloggar inte främst för att få kommentarer utan främst för att det är roligt att skriva, att få (positiv) återkoppling är förstås ännu roligare. Visst kan det säkert för många handla om bekräftelse, jag är dock så trygg i mig själv numera att jag inte riktigt har det behovet längre. Dock har bloggandet fört med sig det trevliga att jag lärt känna väldigt många trevliga människor, däribland dig Lennart.
Jag vet inte riktigt vart den här kommentaren är på väg nu. Det är frivilligt att läsa och var och en som skriver en blogg kan själv bestämma vad han/hon skriver om. Skriver personen bra, varierat och intressant kommer bloggen bli välbesökt och uppskattad.
Ut och spring ett mellanmjölkspass nu ;)
En av anledningarna till att jag inte vill skriva en riktig blogg utan bara en "träningsdagbok" på Funbeat är just att jag tycker illa om den typen av "inbördes beundran" som bloggvärlden lätt blir där man mer skriver kommentarer som en sorts väntjänst. Man har inget egentligen att säga men man förväntas dunka sin kompis i ryggen och säga något uppmuntrande och man förväntas sen få tillbaka den klappen senare.
Detta passar inte mig. Jag föredrar att kommentera då jag tycker jag har något att säga, och att få kommentarer bara om den andra har något att tillföra, aldrig bara pga vana och "tvång".
Jag säger inte att något av detta är fel utan bara att folk är olika. Jag skulle personligen hellre skriva om saker som verkligen berör mig än saker som jag tror lockar läsare. Men jag har ändå stor förståelse för folk som bara vill synas och helt enkelt skriver vad som snurrar i tankarna just då. Det är nog ett helt normalt mänskligt beteende att bara vilja synas i någon form och ända anledningen till att vissa av oss inte gör så är väl att vi analyserar saker för mycket och hindras av logik och rationalitet.
Se där, lite svammel från min kant :-)
Staffan - Kul med långa kommentarer :-).
När jag hade läst din kommentar visste jag inte riktigt vad jag skulle tro, men efter att ha läst flera gånger tolkar jag den positivt :-). Detta på grund av alla glada gubbar :-).
Det var meningen att inlägget skulle vara roligt där jag driver med bloggare i allmänhet och med mig själv som bloggare i synnerhet. Det var meningen att man skulle skratta, inte att någon skulle ta illa upp.
Det var absolut inte meningen att någon skulle behöva förklara sig..... Klart, lite träffad kanske, men inte mer :-).
Hoppas vi ses snart! Nu ska jag ut springa. Vi hörs sen :-)!
Peter - Jag förstår dig precis, och jag tycker det är synd att du inte bloggar på en "riktigt" blogg eftersom jag tycker att du skriver bra och kommer ofta med nya idéer och infallsvinklar.
Du är inte heller rädd för att säga vad du tycker och du sätter ofta och dina inlägg är färgstarka och roliga. Det tycker jag är bra.
Jag tycker det är kul att läsa dina inlägg :-).
Inte tog jag illa vid mig och jag ser nu att min kommentar kanske kan tolkas så, det var inte min avsikt även om jag nog kände mig en aning träffad, haha! :-) Förstärker med en glad gubbe till :-) för säkerhets skull.
Underbart. Jag trodde inte heller att du tog illa upp. Det är inte likt dig :-).
Jag gillar dig :-).
Skicka en kommentar