Det mullrar. Det är åskan som mullrar. Jag springer ett återhämtningspass i skogen. En terränglöpning på en stig i en mörk gammal granskog. En Elsa Beskow skog.
Det regnar. Jag springer i regnet. Regn blandas med svett, och droppar från haka och näsa. Det är inte kallt. Det är skönt. Det luktar regn. Det luktar skog. Det luktar sommar. Det luktar löpning.
Det regnar, och åskan mullrar på avstånd. Stigen jag springer på leder ut ur den mörka granskogen, och upp på ett berg. Funderar på om jag verkligen ska springa på berget när det åskar.
Det känns lite obehagligt. Jag viker av och springer ner från berget. Jag springer på en mindre knappt synlig stig, och efter en stund möter jag upp med en större stig som leder hem.
Det regnar, och när jag kommer hem har jag sprungit 8 kilometer i 5:15-fart.
7 kommentarer:
Underbart!
Kan jag få kopiera ditt inlägg? Jag sprang också ett härligt lätt pass i skogen ... i regn och åskmuller. Jag njöt. Lämnade hemmet grinig och kom hem som en solstråle. 9 km @ 5.11 :-)
Ha en fortsatt skön fredag!
Andreas - Visst är det skönt när regnet inte bekommer en. Ibland kan regnet vra jättejobbigt, men ibland kan man bara njuta av det :-).
Mycket kan man klara som löpare men åska är läskigt och utanför vår kontroll...Brukar bli villrådig om jag ska stanna eller fortsätta när det åskar.
Ingmarie - Mmm, jag håller med. Om åskan ligger för nära kan det kännas lite obehagligt. Nu låg åskan en bit bort så jag fortsatte. Hade åskan varit närmare så hade jag nog inte fortsatt :-)!
Låter som att du njöt för fulla muggar helt enkelt, något som löpning kan åstadkomma! (:
Grattis till ditt PB!
Frågan är ju var man ska bli av om det åskar nära men man är långt hemifrån... ;-)
Andreas - Tack! ja, det var ett fint pass :-).
Ingmarie - Ja, då får man hitta en trygg låglänt plats, typ en gångtunnel eller något :-9. Jag var dock inte så långt hemmifrån så jag hade sprungit hem .-).
Skicka en kommentar