Vallentunasjön är stor. En av de större sjöarna kring Stockholm. Det ser jag när jag tittar ner på sjön.
Med blicken följer jag vägen runt sjön. Samma väg jag brukar springa. Från den här höjden är bilarna små, och rör sig sakta. Människorna kan jag inte urskilja.
Mellan träden ser jag en backe där jag brukar öka farten. Jag ser vägen där jag brukar springa i 4:20-fart. Vägen där bilarna kör i 70 km/h. En hastighet som knappt går att urskilja.
Den överblick jag får från ett flygplan under en inflygning till Arlanda ger perspektiv. Ett fågelperspektiv. Perspektivet som gör det svårt att förstå hur långt och fort jag brukar springa.
4 kommentarer:
Brukar också sitta och spana ut under inflygning för att se om man får se en blick över hemmet och eventuella rundor. Lyckades en gång fånga det hela på film.
Håkan - Ja, det är kul att sitta och orientera sig lite. På natten är det nästan lite roligare :-).
Tror minsann vi har en lite filosof här ;)
Alexandra - Japp, en snabb filosof som springer milen på 38 minuter ;-).
Skicka en kommentar