Jag sprang inte Nyårsloppet. Igår bestämde jag mig för att vila foten så jag anmälde mig som funktionär istället.
Att vara funktionär kan tyckas vara enkelt, men det är ett hårt jobb. Innan loppet fick bangruppen hacka is överallt, de spred ut sand och jobbade hårt för att få banan i så gott skick som möjligt. Själv hjälpte jag till med att sätta upp målbanderollen, och ställa ut bänkar och bord på diverse platser kring tävlingsområdet. Utöver det var jag också vägvisare.
Jag stod och visade vägen vid en vänstersväng efter ca 1.7 respektiver 6.7 kilometer. Samtidigt som jag visade vägen hejade jag på alla som sprang förbi. De jag kände igen hejade jag lite extra på, men jag hoppas att alla kände sig uppmärksammade. Det var det som var meningen.
Det mest bisarra som hände idag var att det kom fram en alkis, tillsammans med en hund, när jag stod och visade vägen. Alkisen var väldigt sur över att vi hade arrangerat ett lopp. Han var riktigt förbannad över det. Han gick mot mig samtidigt som han skrek skällsord. När alkisen stod bredvid mig skrek han diverse skällsord rakt i mitt ansiktet. Han var hotfull, knuffade, och drog i min jacka. En helt rubbad typ.
Alkisen tyckte att vi var idioter som hade arrangerat ett lopp som gick på gångvägarna. Han tyckte att vi skulle ordna ett lopp som gick på Väsbyvägen istället. För er som inte bor i Vallentuna kan jag berätta att man inte springer på Väsbyvägen. Den vägen är för stor för det.
Hur som helst försvann alkisen, men efteråt hörde jag att alkisen hade "pratat" med ytterligare en funktionär. Jag hörde också att en hund hade nafsat (eller bitit?) Lars Södergård som vann klassen Herrar 5 km. Troligtvis var det alkisens hund som hade varit i farten.....
Att vara funktionär kan ha sina sidor, men det var väldigt kul, och jag vill uppmana alla som inte kan delta i sitt lokala lopp att ställa upp som funktionär. Det berikar väldigt mycket. Både för dig själv och för arrangören.
Det var en lyckad dag, och sist vill jag så klart önska alla ett Gott Nytt År!
måndag 31 december 2012
lördag 29 december 2012
Stressad
Det onda i hälen stressar mig. Det stressar mig mentalt. Jag vill träna, och förbereda mig inför nästa säsong, men jag kan inte det. Jag kan bara sitta still. Det är stressande att bara sitta still, och vänta på att det ska sluta göra ont.
Ett ont jag har letat information om. Information som var svår att hitta, men jag hittade information. Jag hittade en teori, som bekräftade min tidigare teori. Jag har alltså inte hittad någonting nytt. Det betyder att du läser en text, eller att du läser ett stycke, som är helt onödigt att läsa, för det här stycket, berättade ingenting nytt.
Teorin är att det onda hänger samman med löpning i snömodd, då blir belastningen på foten annorlunda, vilket leder till ett stressat hälsenefäste.
Mitt stressade hälsenefäste stressar mig. Hur jag än gör blir jag stressad. Springer jag ökar stressen på hälsenefästet. Springer jag inte ökar den mentala stressen. Det är stressande.
För att minska stressen kommer jag att träna alternativt imorgon.
Ett ont jag har letat information om. Information som var svår att hitta, men jag hittade information. Jag hittade en teori, som bekräftade min tidigare teori. Jag har alltså inte hittad någonting nytt. Det betyder att du läser en text, eller att du läser ett stycke, som är helt onödigt att läsa, för det här stycket, berättade ingenting nytt.
Teorin är att det onda hänger samman med löpning i snömodd, då blir belastningen på foten annorlunda, vilket leder till ett stressat hälsenefäste.
Mitt stressade hälsenefäste stressar mig. Hur jag än gör blir jag stressad. Springer jag ökar stressen på hälsenefästet. Springer jag inte ökar den mentala stressen. Det är stressande.
För att minska stressen kommer jag att träna alternativt imorgon.
torsdag 27 december 2012
Intervaller inför Nyårsloppet
Det börjar närma sig tävling. Det är mindre än en vecka kvar till Nyårsloppet. Nyårsloppet som nästan alltid avgörs på vinterunderlag. Det ser ut att bli vinterunderlag även i år, men man vet aldrig. Det kanske töar, det kanske blir asfalt.
När jag springer tävlingar brukar mitt mål vara att persa. Det bara är så, men på Nyårsloppet kommer jag inte persa. Vinterunderlaget sätter stopp för det. Jag har inte en chans att persa.
Vill jag persa? Vill jag att snön ska töa bort så att jag har en chans att persa? Nej, jag vill inte det. Jag vill att snön ska ligga kvar ett tag till. Det får gärna vara vinterunderlag på Nyårsloppet. Det gör mig ingenting.
Jag får se vilket tidsmål jag sätter på Nyårsloppet, men det vore kul att springa milen under 40-minuter på vinterunderlag. Vi får se hur det blir.
Som förberedelse inför Nyårsloppet sprang jag idag mitt egenkomponerade intervallpass på 5*400+10*200+2000 där jag sprang fyrahundringarna i 3:30-fart, tvåhundringarna i 3:05-fart och tvåtusingen i 3:56-fart.
Det var ett skönt intervallpass där tvåtusingen var riktigt tung. Planen var att springa tvåtusingen i 3:50-fart, men det mäktade jag inte med. Hur som helst är jag grymt nöjd med passet!
Att vintern har tagit sitt grepp om Vallentuna verkar inte ha påverkat antalet anmälningar till Nyårsloppet. Det är tydligen föranmälningsrekord. Aldrig tidigare har så många varit anmälda innan loppet. Det är positivt. Skulle det vara så att någon vill springa, men inte är anmäld, kan man efteranmäla sig på plats på tävlingsdagen.
När jag springer tävlingar brukar mitt mål vara att persa. Det bara är så, men på Nyårsloppet kommer jag inte persa. Vinterunderlaget sätter stopp för det. Jag har inte en chans att persa.
Vill jag persa? Vill jag att snön ska töa bort så att jag har en chans att persa? Nej, jag vill inte det. Jag vill att snön ska ligga kvar ett tag till. Det får gärna vara vinterunderlag på Nyårsloppet. Det gör mig ingenting.
Jag får se vilket tidsmål jag sätter på Nyårsloppet, men det vore kul att springa milen under 40-minuter på vinterunderlag. Vi får se hur det blir.
Som förberedelse inför Nyårsloppet sprang jag idag mitt egenkomponerade intervallpass på 5*400+10*200+2000 där jag sprang fyrahundringarna i 3:30-fart, tvåhundringarna i 3:05-fart och tvåtusingen i 3:56-fart.
Det var ett skönt intervallpass där tvåtusingen var riktigt tung. Planen var att springa tvåtusingen i 3:50-fart, men det mäktade jag inte med. Hur som helst är jag grymt nöjd med passet!
Att vintern har tagit sitt grepp om Vallentuna verkar inte ha påverkat antalet anmälningar till Nyårsloppet. Det är tydligen föranmälningsrekord. Aldrig tidigare har så många varit anmälda innan loppet. Det är positivt. Skulle det vara så att någon vill springa, men inte är anmäld, kan man efteranmäla sig på plats på tävlingsdagen.
tisdag 25 december 2012
Statisk vs dynamisk stretching
Jag läser att det finns forskningsresultat som visar att statisk stretching inte ger någon långvarig effekt. Jag läser att det finns forskningsresultat som visar att statisk stretching i princip inte fungerar. Jag läser att forskningsresultaten visar att dynamisk stretching fungerar, och höjer prestationsförmågan, och är mycket bättre än statisk stretching.
Själv har jag sysslat med statisk stretching i säkert 20 år, och hävdar med bestämdhet att det fungerar. I alla fall för mig. Jag upplever att statisk stretching bland annat påskyndar återhämtning, minskar spänningar i muskler, minskar risken för kramp och skador som till exempel bristningar, löparknä, gubbvad, förslitningar, etc.
Nu tvivlar jag inte en sekund på att dynamisk stretching fungerar, men jag tror inte att det finns ett motsatsförhållande mellan statisk och dynamisk stretching. Jag tror att båda fungerar, och att det bästa är en kombination av de båda. Tur att det finns forskningsresultat som visar på det också.
Oavsett vad vissa forskare säger om statisk stretching tror jag inte att dagens distanspass över 12 km i 5:00-fart hade varit möjligt, utan de senaste dagarnas statiska stretching av mina vader. Fast det är bara min erfarenhet som säger så........
Själv har jag sysslat med statisk stretching i säkert 20 år, och hävdar med bestämdhet att det fungerar. I alla fall för mig. Jag upplever att statisk stretching bland annat påskyndar återhämtning, minskar spänningar i muskler, minskar risken för kramp och skador som till exempel bristningar, löparknä, gubbvad, förslitningar, etc.
Nu tvivlar jag inte en sekund på att dynamisk stretching fungerar, men jag tror inte att det finns ett motsatsförhållande mellan statisk och dynamisk stretching. Jag tror att båda fungerar, och att det bästa är en kombination av de båda. Tur att det finns forskningsresultat som visar på det också.
Oavsett vad vissa forskare säger om statisk stretching tror jag inte att dagens distanspass över 12 km i 5:00-fart hade varit möjligt, utan de senaste dagarnas statiska stretching av mina vader. Fast det är bara min erfarenhet som säger så........
måndag 24 december 2012
Ljusets låga
Ljusets låga. Ljusets låga kan stå för så mycket. Ljusets låga kan stå för ensamhet och övergivenhet, men även för hopp, värme och omtänksamhet.
Där det brinner ett ljus, brinner också ett hjärta. Ett hjärta fyllt av värme, medmänsklighet och omtänksamhet. Ett hjärta fyllt av liv.
Fyll ditt liv med människor som bryr sig om dig. Då kommer ditt hjärta att bli större. Då kommer ditt ljus att brinna starkare. Då kan du fylla andra människors liv med värme, medmänsklighet och omtänksamhet.
Där det brinner ett ljus, brinner också ett hjärta. Ett hjärta fyllt av värme, medmänsklighet och omtänksamhet. Ett hjärta fyllt av liv.
 |
| Bild: Privat |
Dessa ord blev min julhälsning till er, kanske inte en traditionell julhälsning, men ändå. Jag vill med detta önska er alla en riktigt God Jul.
Innan jag slutar vill jag dock berätta att jag började julafton med att springa en lättare distanslöpning över 12 km i 5:18-fart.
lördag 22 december 2012
Att förstora och förminska sig själv
Inför tävlingar är det vanligt att förstora sig själv genom att bland annat tänka "jag är bäst", "jag har tränat bra", "jag känner mig stark" och "andra ser små och svaga ut".
Att tänka så kan vara nyttigt. Det är en del av den mentala förberedelsen. Att "pumpa upp sitt ego" på det där viset kan skapa en tro på sig själv.
På träning verkar det vara annorlunda. Speciellt när man tränar i grupp. Inför en träning i grupp verkar alla försöka att förminska sig själva genom att säga "jag känner mig ur form", "jag har tränat lite dåligt sista tiden" och "ni är mycket snabbare än mig".
Idag var det inget undantag. Idag sprang jag intervaller i Sätrahallen med Ingmarie, Karin, Fredrik och Janne. Ingen av oss kände sig i form. Just idag kände sig alla väldigt ur form. Jag kan nog sammanfatta det hela genom att säga att "alla ansåg, att alla andra, skulle prestera bättre, än sig själv".
Nu var det så klart inte så att alla var ur form, och sämre än vanligt, utan alla var naturligvis väldigt bra. Vi sprang ett pass på 3*400+4*300+6*200, och vad jag kunde se avslutade alla passet på ett väldigt starkt sätt. Med några fler intervallpass den här vintern tror jag flera av oss kommer att prestera riktigt fina tiden när våren kommer. Det såg riktigt bra ut!
Idag snittade jag fyrahundringarna i 3:30-fart, trehundringarna i 3:15-fart och tvåhundringarna i 3:10-fart, och jag är väldigt nöjd med passet.
Det här var ett alldeles lagom pass med väldigt trevligt sällskap och det var väldigt roligt att träffa den alltid lika inspirerande Ingmarie tillsammans med Karin, Fredrik och Janne.
Att tänka så kan vara nyttigt. Det är en del av den mentala förberedelsen. Att "pumpa upp sitt ego" på det där viset kan skapa en tro på sig själv.
På träning verkar det vara annorlunda. Speciellt när man tränar i grupp. Inför en träning i grupp verkar alla försöka att förminska sig själva genom att säga "jag känner mig ur form", "jag har tränat lite dåligt sista tiden" och "ni är mycket snabbare än mig".
Idag var det inget undantag. Idag sprang jag intervaller i Sätrahallen med Ingmarie, Karin, Fredrik och Janne. Ingen av oss kände sig i form. Just idag kände sig alla väldigt ur form. Jag kan nog sammanfatta det hela genom att säga att "alla ansåg, att alla andra, skulle prestera bättre, än sig själv".
Nu var det så klart inte så att alla var ur form, och sämre än vanligt, utan alla var naturligvis väldigt bra. Vi sprang ett pass på 3*400+4*300+6*200, och vad jag kunde se avslutade alla passet på ett väldigt starkt sätt. Med några fler intervallpass den här vintern tror jag flera av oss kommer att prestera riktigt fina tiden när våren kommer. Det såg riktigt bra ut!
Idag snittade jag fyrahundringarna i 3:30-fart, trehundringarna i 3:15-fart och tvåhundringarna i 3:10-fart, och jag är väldigt nöjd med passet.
Det här var ett alldeles lagom pass med väldigt trevligt sällskap och det var väldigt roligt att träffa den alltid lika inspirerande Ingmarie tillsammans med Karin, Fredrik och Janne.
tisdag 18 december 2012
Trötta, slitna och stela muskler
- Berätta om händelseförloppet, säger naprapat Daniel. Jag berättar. Jag berättar om min träning, intervaller, snömodd och skor. Min berättelse leder till flera teorier och alternativ till tänkbara åkommor. Åkommor som Daniel vill undersöka.
Undersökningen visade att ingenting är trasigt i foten. Undersökningen visade också att det inte finns några inflammationer i foten. Det enda Daniel hittade var trötta, slitna och stela muskler.
Behandlingen bestod av tryckmassage. Det var en hård behandling. Det gjorde ont. Ont ska med ont fördrivas, och nu har jag träningsförbud i två dagar.
Träningsförbudet är lite synd. Jag hade nämligen planer på att springa Skinkloppet här i Vallentuna, men det är jag tvungen att ställa in.
Undersökningen visade att ingenting är trasigt i foten. Undersökningen visade också att det inte finns några inflammationer i foten. Det enda Daniel hittade var trötta, slitna och stela muskler.
Behandlingen bestod av tryckmassage. Det var en hård behandling. Det gjorde ont. Ont ska med ont fördrivas, och nu har jag träningsförbud i två dagar.
Träningsförbudet är lite synd. Jag hade nämligen planer på att springa Skinkloppet här i Vallentuna, men det är jag tvungen att ställa in.
måndag 17 december 2012
Naprapatbehandling
Naprapatbehandling. Ordet gör mig nervös. En naprapatbehandling kan göra ont, men det är inte därför jag blir nervös. Jag blir nervös för vilken diagnos jag ska få. Tänk om jag har drabbats av någonting som tar lång tid att läka. Jag hoppas inte det.
Det är hälen som gör ont. Det är inte roligt om det gör ont i hälen eller under hälen. Då blir egendiagnosen ofta Plantar Fasciit, Hälsporre eller Stressfraktur, men jag har inte ont i hälen eller under hälen.
Jag har ont bakom hälen och på sidan av hälen. Det gör ont ganska långt ner, men precis ovanför där hälen möter underlaget. Jag har mina egna teorier om vad det kan vara, men det blir en nervös väntan fram till morgondagens naprapatbehandling.
Det är hälen som gör ont. Det är inte roligt om det gör ont i hälen eller under hälen. Då blir egendiagnosen ofta Plantar Fasciit, Hälsporre eller Stressfraktur, men jag har inte ont i hälen eller under hälen.
Jag har ont bakom hälen och på sidan av hälen. Det gör ont ganska långt ner, men precis ovanför där hälen möter underlaget. Jag har mina egna teorier om vad det kan vara, men det blir en nervös väntan fram till morgondagens naprapatbehandling.
söndag 16 december 2012
16*1 minut i backe
I mitt träningsprogram står det backintervaller. Det står också att jag ska springa 15-18 repetitioner. Det är några fler än sist. Det känns utmanande, men samtidigt roligt. Fler repetitioner ger en känsla av förbättring.
Ute snöar det. Inte lika mycket som igår, men det snöar, och det är inte värre än att det går att springa backintervaller i min vanliga 235 meter långa backe.
Med dagens förutsättningar tog det ganska exakt 1 minut att springa upp för min backe, och det blev totalt 16 repetitioner. Efteråt är jag trött. Nerjoggen känns tung, men jag är nöjd. Det här var sjunde gången jag sprang backintervaller på lite drygt två månader.
Ute snöar det. Inte lika mycket som igår, men det snöar, och det är inte värre än att det går att springa backintervaller i min vanliga 235 meter långa backe.
Med dagens förutsättningar tog det ganska exakt 1 minut att springa upp för min backe, och det blev totalt 16 repetitioner. Efteråt är jag trött. Nerjoggen känns tung, men jag är nöjd. Det här var sjunde gången jag sprang backintervaller på lite drygt två månader.
lördag 15 december 2012
Långpass i en klass 1-varning
Det snöar ute, samtidigt som det blåser. Det är en klass 1-varning. Jag tycker att de varnar för precis allting nu för tiden. Stort som smått. En klass 1-varning brukar inte vara så mycket att bry sig om, tänker jag.
Ute är det minst 10 cm nysnö och snömodd. Att springa fort går inte, därmot går det att springa långsamt. I två timmar är jag ute och springer, vilket gav 20 kilometer i 6:11-fart. Inte fort, men ett bra långpass.
Efter passet, när jag kommer innanför dörren, haglar frågorna. Hur gick det? Fryser du? Vinden tjuter och lyktstolparna gungar, det måste ha varit jobbigt? Var det någon annan ute? Mötte du någon?
Jag tänker lite på den sista frågan, och svaret är att jag mötte någon. Jag mötte två löpare vid två olika tillfällen.
Ute är det minst 10 cm nysnö och snömodd. Att springa fort går inte, därmot går det att springa långsamt. I två timmar är jag ute och springer, vilket gav 20 kilometer i 6:11-fart. Inte fort, men ett bra långpass.
Efter passet, när jag kommer innanför dörren, haglar frågorna. Hur gick det? Fryser du? Vinden tjuter och lyktstolparna gungar, det måste ha varit jobbigt? Var det någon annan ute? Mötte du någon?
Jag tänker lite på den sista frågan, och svaret är att jag mötte någon. Jag mötte två löpare vid två olika tillfällen.
torsdag 13 december 2012
Det är nu det tar
Det är nu det tar, tänker jag.
Jag befinner mig på Bosön och har precis sprungit åtta tusingar på tiderna 3:50 - 3:52 - 3:50 - 3:50 - 3:49 - 3:50 - 3:49 - 3:50. Jag är trött. Gårdagens pass sitter i benen. Ben som kändes tunga redan på den andra intervallen.
Jag är trött, men jag tänker att jag orkade hålla 3:50-fart på den åttonde tusingen. Jag bestämmer mig för att springa två tusingar till. Det är lika bra, för det är nu det tar. Den nionde tusingen springer jag på 3:51.
Svetten rinner ner över ansiktet. Under vilan andas jag så mycket jag kan. För att syresätta kroppen tar jag stora och djupa andetag. Efter två minuter känner jag mig inte helt redo, men jag startar den sista intervallen ändå.
I vanliga fall tar jag mellantider, men det gör jag inte nu, jag bara trycker på. Jag tittar inte på klockan en enda gång, och när jag stänger av klockan visar den 3:47, vilket också blir dagens snabbaste tusing.
Jag befinner mig på Bosön och har precis sprungit åtta tusingar på tiderna 3:50 - 3:52 - 3:50 - 3:50 - 3:49 - 3:50 - 3:49 - 3:50. Jag är trött. Gårdagens pass sitter i benen. Ben som kändes tunga redan på den andra intervallen.
Jag är trött, men jag tänker att jag orkade hålla 3:50-fart på den åttonde tusingen. Jag bestämmer mig för att springa två tusingar till. Det är lika bra, för det är nu det tar. Den nionde tusingen springer jag på 3:51.
Svetten rinner ner över ansiktet. Under vilan andas jag så mycket jag kan. För att syresätta kroppen tar jag stora och djupa andetag. Efter två minuter känner jag mig inte helt redo, men jag startar den sista intervallen ändå.
I vanliga fall tar jag mellantider, men det gör jag inte nu, jag bara trycker på. Jag tittar inte på klockan en enda gång, och när jag stänger av klockan visar den 3:47, vilket också blir dagens snabbaste tusing.
onsdag 12 december 2012
16.5 km i 4:36-fart
Det känns bra att springa. Jag springer på en mörk väg genom skogen. Det enda som lyser upp min väg är pannalampan vars ljus reflekteras i snön. Jag ser ett rådjur som korsar min väg en bit framför mig.
Jag springer kilometer efter kilometer. Det går lite saktare än vanligt. Underlaget jag springer på är hårdpackad snö, och det släpper lite vid varje steg. Det släpper precis när jag skjuter ifrån, och det sänker farten med några sekunder per kilometer.
Det är ganska kallt. Jag har en buff runt halsen som jag med jämna mellanrum drar upp över mun och näsa. Det blir svårare att andas då, men jag gör så för att undvika att få ner för mycket kall luft i lungorna.
På slutet trycker jag på lite extra i backarna, och när jag stänger av klockan visar den att jag har sprungit 16.5 km i 4:36-fart.
Jag springer kilometer efter kilometer. Det går lite saktare än vanligt. Underlaget jag springer på är hårdpackad snö, och det släpper lite vid varje steg. Det släpper precis när jag skjuter ifrån, och det sänker farten med några sekunder per kilometer.
Det är ganska kallt. Jag har en buff runt halsen som jag med jämna mellanrum drar upp över mun och näsa. Det blir svårare att andas då, men jag gör så för att undvika att få ner för mycket kall luft i lungorna.
På slutet trycker jag på lite extra i backarna, och när jag stänger av klockan visar den att jag har sprungit 16.5 km i 4:36-fart.
tisdag 11 december 2012
3 km backlöpning i 4-fart
Igår blev det totalt 3 km backlöpning i 4-fart fördelat på 12 backintervaller över 235 meter. Underlaget var snömodd och i snömodd går det inte lika fort som vanligt. Det var alltså som vanligt, om ni förstår vad jag menar.
Det var inte inspirerande att springa backintervaller i snömodd och minusgrader, men det var bara att bita ihop. Jag bytte om till träningskläder och gick ut och tog det första steget. Sen gick resten av sig själv.
Även om vädret för tillfället inte är inspirerande så är det bara att bita ihop. Väl ute känns det riktigt bra att träna.
Det var inte inspirerande att springa backintervaller i snömodd och minusgrader, men det var bara att bita ihop. Jag bytte om till träningskläder och gick ut och tog det första steget. Sen gick resten av sig själv.
Även om vädret för tillfället inte är inspirerande så är det bara att bita ihop. Väl ute känns det riktigt bra att träna.
söndag 9 december 2012
Träning och adventsfika
På bordet finns alkoholfri glögg, lättglögg och vinglögg. Det finns kaffe, lussekatter, pepparkakor, dadlar, paj och allt annat som hör till ett traditionellt adventsfika.
Alla gäster är glada och positiva. Det luktar gott, ljusen är tända och från stereon hörs fin julmusik. Det hela är så där julmysigt.
Själv har jag precis sprungit 12 km i 4:38-fart, och det känns lite fel att dricka vinglögg och äta onyttigheter så tätt in på ett träningspass. När jag tänker så känns det nästan som att jag förstör allt det julmysiga. Passar det in att tänka så?
Jag tycker också att det är mysigt, men på mitt sätt. För mig handlar adventsfikat inte bara om att äta. Det handlar också om att träffa människor, och ha en trevlig stund tillsammans.
För mig är ett lyckat adventsfika en helhet mellan att träffa trevliga människor, äta gott och lagom mycket, och fortfarande känna mig fräsch och nyttig efteråt. Skulle något av detta falla bort skulle inte jag känna att det var ett lyckat adventsfika.
Jag äter lite återhållsamt. Jag nöjer mig med lättglögg, peppakakor och lussekatter. Det räcker så. Tråkig? Jag vet inte. Troligtvis beror det på vem man frågar.
Alla gäster är glada och positiva. Det luktar gott, ljusen är tända och från stereon hörs fin julmusik. Det hela är så där julmysigt.
Själv har jag precis sprungit 12 km i 4:38-fart, och det känns lite fel att dricka vinglögg och äta onyttigheter så tätt in på ett träningspass. När jag tänker så känns det nästan som att jag förstör allt det julmysiga. Passar det in att tänka så?
Jag tycker också att det är mysigt, men på mitt sätt. För mig handlar adventsfikat inte bara om att äta. Det handlar också om att träffa människor, och ha en trevlig stund tillsammans.
För mig är ett lyckat adventsfika en helhet mellan att träffa trevliga människor, äta gott och lagom mycket, och fortfarande känna mig fräsch och nyttig efteråt. Skulle något av detta falla bort skulle inte jag känna att det var ett lyckat adventsfika.
Jag äter lite återhållsamt. Jag nöjer mig med lättglögg, peppakakor och lussekatter. Det räcker så. Tråkig? Jag vet inte. Troligtvis beror det på vem man frågar.
lördag 8 december 2012
Komma igång
Det är viktigt att komma igång. När jag vaknar på morgonen måste jag komma igång. Annars försvinner bara dagen. Tricket är att gå upp, duscha och ta på sig kläderna. Då försvinner inte dagen, då kan jag fånga dagen.
Efter 12-dagars vila är det viktigt att jag kommer igång med träningen. Annars fastnar jag lätt i en allmän jag-väntar-med-att-träna-till-imorgon-attityd. Tricket är att byta om till träningskläder. När jag väl har bytt om till träningskläder är det ganska lätt att gå ut och träna.
Efter 12-dagars vila kommer det inte bli svårt för mig att komma igång med träningen. Det är bara att gå upp på morgonen, byta om till träningskläder och gå ut och ta det första steget. De första steget är det jobbigaste steget, sen brukar alla andra steg bara flyta på.
Mitt kom-i-gång-pass blev 5 km i 4:47-fart. Nu ska jag bara gå upp, byta om till träningskläder, och ta första steget i morgon också. Det är nyckeln för att komma igång med träningen.
Efter 12-dagars vila är det viktigt att jag kommer igång med träningen. Annars fastnar jag lätt i en allmän jag-väntar-med-att-träna-till-imorgon-attityd. Tricket är att byta om till träningskläder. När jag väl har bytt om till träningskläder är det ganska lätt att gå ut och träna.
Efter 12-dagars vila kommer det inte bli svårt för mig att komma igång med träningen. Det är bara att gå upp på morgonen, byta om till träningskläder och gå ut och ta det första steget. De första steget är det jobbigaste steget, sen brukar alla andra steg bara flyta på.
Mitt kom-i-gång-pass blev 5 km i 4:47-fart. Nu ska jag bara gå upp, byta om till träningskläder, och ta första steget i morgon också. Det är nyckeln för att komma igång med träningen.
torsdag 6 december 2012
SportSupport 242
SportSupport 242 anordnar föredrag, i samarbete med BRIS, vars syfte är att motverka övergrepp mot barn och ungdomar. Det är Maria Akraka och Patrik Sjöberg som håller i föredraget som gör avstamp i Patrik Sjöbergs bok "Det du inte såg".
Maria Akraka ställde frågor, och Patrik Sjöberg svarade. Så värst spontana frågor och svar var det nog inte, men de uppfyllde sitt syfte. Det var ett bra föredrag. Tänkvärt, och återigen en bekräftelse på hur vidriga typer det finns i samhället.
 |
| Så här dålig blev bilden jag tog på Patrik Sjöberg och Maria Akraka. Jag hoppas att de inte stämmer mig för att jag har publicerat den..... |
onsdag 5 december 2012
Sjukt bra
Sju dagar har gått. Sju dagar sen jag senast sprang. Sju dagar sen jag blev sjuk. Sju dagar utan löpning är en sjukt lång tid.
Man kanske kan tro att jag efter sju dagars vila skulle vara sjukt sugen på löpning, men det är jag inte. Tvärt om. Det har varit ganska skönt att koppla av från löpningen ett tag.
Vädret är också sjukt. De är snö, kallt, blåsigt och klass två varningar. Det är inte inspirerande. Det känns nästan som att jag inte kunde ha valt ett bättre tillfälle att vara sjuk.
Mitt i allt det sjuka känns det ändå ganska bra.
Man kanske kan tro att jag efter sju dagars vila skulle vara sjukt sugen på löpning, men det är jag inte. Tvärt om. Det har varit ganska skönt att koppla av från löpningen ett tag.
Vädret är också sjukt. De är snö, kallt, blåsigt och klass två varningar. Det är inte inspirerande. Det känns nästan som att jag inte kunde ha valt ett bättre tillfälle att vara sjuk.
Mitt i allt det sjuka känns det ändå ganska bra.
måndag 3 december 2012
Milen på 38 minuter
Jag vill springa milen på 38 minuter, men just nu har jag 38 graders feber.
Springa milen på 38 minuter får jag göra en annan dag.
 |
lördag 1 december 2012
Säsongsvila
I onsdags kände jag av luftrören. Då kände jag att allt inte stod rätt till. Det står inte rätt till idag heller. Det jag i onsdags kände i luftrören har spridit sig till halsen och bihålorna.
Halsont betyder träningsförbud, och träningsförbud betyder några dagars vila, och några dagars vila kommer i det här fallet betyda säsongsvila.
Att ta säsongsvila samtidigt som man är sjuk är som att slå två flugor i en smäll, och det är bra, förutsatt att man inte är en fluga.
Nästa helg är det Bore cup i Hemlingby, och då planerar jag att vara tillbaka. Hur jag gör med skrivandet i den här bloggen fram till dess vet jag inte, men jag vet att jag läser vad ni andra skriver, och nu vet ni det också.
Halsont betyder träningsförbud, och träningsförbud betyder några dagars vila, och några dagars vila kommer i det här fallet betyda säsongsvila.
Att ta säsongsvila samtidigt som man är sjuk är som att slå två flugor i en smäll, och det är bra, förutsatt att man inte är en fluga.
Nästa helg är det Bore cup i Hemlingby, och då planerar jag att vara tillbaka. Hur jag gör med skrivandet i den här bloggen fram till dess vet jag inte, men jag vet att jag läser vad ni andra skriver, och nu vet ni det också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)