Ibland funderar jag över mina egna reaktioner. Idag reagerade jag på ett sätt som har fått mig att fundera lite. Tidigare när jag har varit ute och tränat löpning har jag, som de flesta andra, blivit biten av löst springande hundar, det har sprungit fram hundar som hoppar upp mot ansiktet och axlar, jag har också vid ett oräkneligt antal tillfällen fått kopplade hundar efter mig som naffsar och springer längs fötterna. Jag brukar faktiskt inte reagera så mycket på det men idag inträffade det en incident med en hund och hundägare som jag reagerade på. Det var absolut inte den värsta incidenten som inträffat utan det var egentligen en "skitsak", men arg blev jag....
Det som inträffade var att jag sprang ifatt en hundägare med hunden kopplad i ett sånt där långt koppel. Kopplet var nog utsläppt till max (ca 5-10 meter) så hunden sprang omkring ganska fritt och när jag kom ifatt hundägaren så tänkte jag först springa om på vänster sida och då var hunden där och då ändrade jag mig och tänkte springa om på höger sida.
Precis när jag sprang om så var hunden och hundens koppel så klart i vägen och kopplet snodde sig kring mina ben så jag var tvungen att stanna och trassla mig loss från hundens koppel och då blev jag arg. Jag vill poängtera här att hunden hela tiden var jättesnäll under följande "diskussion" mellan mig och hundägaren. "Diskussionen" började med att jag, med höjt tonläge, råkade säga till hundägaren "håll ordning på hunden din jä-la idiot" och då reagerade så klart hundägaren och sa någonting i stil med "vad f-n säger du? Jag har rätt, bla, bla, bla........, jä-la idiot".
Vi stod och "diskuterade" det här, på ett mindre hövligt sätt, ett tag men sen såg jag att hunden stod och viftade på svansen (!) och då tänkte jag "Hur kunde det bli så här"? "Är vi inte lite barnsliga nu"? Jag kände mig då inte riktigt nöjd med hur situationen hade utvecklats så jag frågade hundägaren om han är "nöjd med hur situationen har utvecklats"? Det var han så klart inte vilket inte jag heller var och då skakade vi hand och jag fortsatte min träningsrunda.
Den här incidenten fick mig att fundera lite. Varför blev jag så arg idag? Jag brukar inte reagera så mycket. Klart att det har hänt, men inte så här. Vann jag något på det? Jag är definitivt inte nöjd och stolt över vad som hände. Tycker faktiskt det känns lite pinsamt.....Ja, ja, jag ska fundera lite på det här men det slutade bra så det kanske inte är så mycket att fundera över......
Dagens pass var tänkt att vara ett relativt lätt träningspass vilket det också blev men eftersom situationen med hunden och hundägaren inträffade förlängde jag rundan med ca 2.5 km. Summerat blev träningspasset 10.76 km, tid 57:01 min, 5:18 min/km.
Ja just det.... När jag stod och "diskuterade" med hundägaren så kände jag att han luktade sprit också. När jag kände det så råkade jag säga "och sprit luktar du också din jä-el". Nu är det så att av allt vi sa till varandra så tror jag att det var det som tog mest. Hundägaren tappade faktiskt ansiktet när jag sa så och det var faktiskt det som ledde till att jag själv började fundera på vad vi egentligen höll på med. Undra varför just den kommentaren tog så mycket?
6 kommentarer:
Alla kan ha en dålig dag och "gå igång" på till synes obetydliga saker. Ofta kommer man då inte på klokare tankar förrän efteråt.
Måste därför säga att jag är imponerad över ditt agerande då både du och hundägaren kunde lämna situationen och känna att det var OK trots hård ordväxling!
Visst är det märkligt men så där tror jag alla är just bara för att vi är människor och inte maskiner! Vissa dagar klara man "allt" och tycker allt är ljust och roligt. Andra dagar är det mesta både irriterande, idiotiskt och skit. Och ibland är allting bara neutralt. Du sansade ju dig och "kom på" att det var en "struntsak". Beundransvärt!Men sen kan man ju bli arg om en hund eller något/någon gör en rädd. (Vilket dok inte verkade vara fallet för dig) Och vaden verkar ju vara bra!! :-)
Skönt att du är i gång igen och jag hade reagerat som du också även om jag både är hundägare och förstår att det inte är bästa förhandlingsläget att bli arg.
Även om hunden är kopplad så ska hundföraren ha sådan kontroll över den att andra inte störs. Tur att du inte är hundrädd som jag är ormrädd för då hade jag fått panik!
Peace Love och Löparskor!
Hej Staffan!
Ja, det kändes lite onödigt men det är nog som Ingmarie skriver i kommentaren nedan. Vi är människor och är i lite olika dagsform.
Själv tror jag att jag har "samlat på mig" lite från olika incidenter vilket tillslut ledde till att jag reagerade.
MVH
Hej Ingmarie!
Vågar fortfarande inte springa fort med vaden men jag ska prova ett långpass imorgon.
Tror också att det är precis som du säger att vi är människor och vissa dagar är "skit" och då kanske vi inte har lika mycket tålamod.
Såg för övrigt att ni hade haft trevligt idag. Synd att jag inte kunde vara där....
MVH
Hej Jesper!
Vissa saker kanske inte är förenliga. Det här med hundar och löpare kanske är en sån sak:-)
Jag menar att hundägaren "har rätt" att vara ute med sin hund och kanske måste släppa den lite ibland eftersom hunden har ett behov av det. Jag och min sida "har rätt" att vara ute och springa utan att bli störd av hundar och det är när de här två "rättigheterna" möts det blir lite fel eftersom båda anser sig "ha rätt" till sitt beteende :-).
Lösningen kanske är att visa lite hänsyn till varandra :-).
Alla har vi bra och dåliga dagar. Beundrar att du berättar om episoden på detta öppna sätt. Och jag tycker du till slut löste situationen genom ett klokt och prestigelöst agerande.
Hej Hempa!
Ja det var bra att vi löste det men problemet är bara att nu när jag har tänkt lite mer på det tycker jag att jag "har rätt" :-).
Men, men, strunt samma. Problemet hundar-löpare kommer att fortsätta. Det är ingen ide att hetsa upp sig.
Det är nog bara en tidfråga innan jag blir hundbiten igen :-). Det är så här och det kommer att fortsätta.
MVH
Skicka en kommentar