Världsrekord och forskare

Forskare och andra har genom årens lopp försökt att sia om framtiden och historien är mer eller mindre full av uttalanden som, vid den tiden de gjordes, kanske kändes logiska men som idag kan uppfattas lite lustiga.

Vi kan som exempel ta styrelseordföranden för IBM (Thomas Watson) som år 1943 sa "Jag tror att det finns en världsmarknad för kanske fem datorer". Det visade sig som bekant vara lite fel. Vi har en annan person som heter Charles H. Duell och han var chef för det amerikanska patentverket, år 1899. Charles hävdade att "allt som kan uppfinnas är nu uppfunnet". OK, jag ska i rättvisans namn här tillägga att det forskas i om Charles verkligen sa så eller om uttalandet är "ryckt ur sitt sammanhang" men.....

Det verkar som att forskarna kan ha gjort ett nytt uttalande som gäller idrott och löpning och som jag tror och hoppas är fel. Jag har läst att forskarna har studerat 3263 st olika världsrekord, satta i olika grenar, sedan år 1896. Med hjälp av olika matematiska modeller har forskarna sedan kommit fram till att efter år 2027 kommer det förmodligen inte sättas fler världsrekord i löpning. Det kommer i alla fall att gå väldigt lång tid mellan världsrekorden. Gränsen för vad människan kan prestera är då, enligt forskarna, nådd.

Utan att ha sett de matematiska modellerna så vill jag säga att jag förstår om de matematiska graferna "planar ut" och att det kanske blir svårare och svårare att slå världsrekord men jag tror nog att det kommer att slås fler världsrekord även efter år 2027.
Blir det för svårt på de idag stora distanserna kanske rekorden kommer att sättas på andra distanser eller också kanske vi börjar mäta annorlunda. Någon hade tydligen föreslagit att vi skulle börja använda tusendelar för att få våra världsrekord.

Vad tror ni?

Årets första 30 km pass!

Full av inspiration efter gårdagens intervallträning gav jag mig, idag, ut på ett långpass. Jag har haft dåligt samvete den senaste tiden eftersom de långpass jag har planerat att genomföra inte har blivit av p.g.a sjukdom, problem med vaden och en skidresa.

Så sent som igår tänkte jag inte göra ett långpass idag heller p.g.a gårdagens intervallpass men..... Igår övertygade Ingmarie mig att "ett långpass dagen efter ett intervallpass går fint, farten på långpasset spelar ingen roll". Ja ha, tänkte jag. Att farten på långpassen inte spelar så stor roll nu vet jag men jag brukar inte planera min träning så här. Det var verkligen tur att Ingmarie och jag pratade om det här igår för annars tror jag inte att jag hade kommit ut i dag :-)

Dagens långpass gick alldeles utmärkt, dock i en ovanligt lugn fart. På slutet försökte jag mig till och med på en fartökning de sista 3 kilometerna men när jag kom hem och stängde av klockan märkte jag att det inte blev så mycket av den fartökningen. Det kändes helt klart som en fartökning när jag sprang men klockan visade inte på det. Jag kanske har mätt distansen lite fel eller också blev det ingen fartökning. Vad vet jag......

Hur som helst är jag mycket nöjd med att ha genomfört ett långpass på 30.1 km på tiden 2:49:22 vilket ger en snittfart på 5:38 min/km. Fartökningen jag försökte mig på de sista 3 kilometerna gick i 5:27 min/km. Som jag skrev ovan, "det blev inte så mycket av den fartökningen" men det spelar ingen roll för nu är jag igång med träningen igen.

Den här veckan slutade med totalt 49.4 km löpning fördelat på 4 träningspass (2 pass lätt distanslöpning, ett pass intervaller och ett långpass) och jag ser verkligen fram mot nästa veckas träning men..... Imorgon måste jag ge kroppen tid för återhämtning så imorgon blir det en vilodag.

Oj vad kul det kan vara med intervaller...

Idag träffade jag de fantastisk inspirerande människorna Ingmarie, Staffan, Hempa, Morgan och Annelie i Sätrahallen för ett intervallpass. På grund av min förkylning som inte riktigt vill släppa kände jag mig lite osäker innan passet på hur kroppen skulle svara, men provar jag inte så får jag inte veta.....

Hempa, Morgan, Annelie, Ingmarie (som riggar kameran inför den obligatoriska fotograferingen) och Staffan

Efter lite diskussion kring hur vi skulle lägga upp passet bestämde vi oss till slut för att genomföra Ingmaries pass som var 3*(500+400+300+200). Jag tänkte som vanligt att det inte lät så farligt och "jag kan alltid lägga på en lång intervall på slutet om det skulle behövas"...... Nu är det så att jag ofta tänker så när det gäller olika intervallpass. Jag tycker inte att intervallpassen låter så farliga, men jag måste bara säga att jag ofta har fel på den punkten och det hade jag även idag :-)

Hur som helst så startade vi. Staffan, Hempa och Morgan drog iväg i sin fart och jag, Ingmarie och Annelie i vår fart. De två första seten gick ganska bra där:

• Femhundringarna gick i ca 3:40-fart.
• Fyrahundringarna gick i ca 3:38-fart.
• Trehundringarna gick i ca 3:40-fart.
• Tvåhundringarna gick i ca 3:25-fart.

Efter det andra setet började det hända saker. Hempa verkade aldrig bli trött och "trummade på" i en faslig fart. Själv kände jag att kroppen inte riktigt svarade, jag flåsade ovanligt mycket och kände mig lite konstig i magen. Jag tror att Morgan och Ingmarie gjorde varandra sällskap när Hempa och Staffan inte gick att följa. Staffan kämpade tappert men jag tror att även Staffan fick släppa Hempa på slutet.

Eftersom jag mådde lite konstigt gjorde jag och Annelie varandra sällskap. Istället för att försöka följa de andra när de genomförde sista setet "tog vi det lite lugnt". Nu kan man tro att vi satte oss ner och tittade på de andra men det var inte vårt sätt att "ta det lite lugnt". Nä, vi gjorde 4 st tvåhundringar i 3:30-fart och avslutade med ytterligare en tvåhundring i 3:10-fart. Vi tog det lite lugnt....... :-)

Hempa, Staffan, Morgan och Ingmarie under nerjoggen efter passet.

Det hela blev ganska bra för jag tror att alla var klara nästan exakt samtidigt. Det var i alla fall inte många sekunder som skilde när vi avslutade vår sista intervall och stod och flåsade. Efter passet var jag riktigt stum i benen men Ingmarie körde hårt med oss idag. Löpskolningen skulle genomföras.... Tack Ingmarie för att du höll ihop det :-).

När jag till slut åkte hem kände jag mig så där härligt nöjd och i morgon ska jag försöka få till ett långpass....

Jag i kurvan i 3:20-3:30-fart (bilden lånad från Staffans blogg)

Ja, just det, jag höll nästan på att glömma. Innan vi lämnade Sätrahallen bestämde jag mig för att genomföra en sista tvåhundring så fort jag bara kunde. Hempa tog tid och jag lyckades avsluta tvåhundringen på tiden 32.17 och det är mitt pers på 200 meter (det var första gången jag provade att maxa också). Det ska bli kul att kanske förbättra det framöver :-).

Det blir nog bra det här.....

Idag blev det återigen ett lätt träningspass efter förkylningen för kroppen känns inte riktigt redo för en högre ansträngning. Det blev en lätt distanslöpning på 8.5 km i 5:24-fart. Det finns inte så mycket att orda om gällande det här passet, men nu är planen att vila imorgon för på lördag tänker jag springa fort....

Vi får se hur mycket jag mäktar med på lördag och om jag klarar 5*400+10*200+2000. Skulle jag inte orka planerar jag om under passet. Det löser sig alltid och kul ska jag ha :-).

Börjar också bli lite stressad eftersom jag inbillar mig att jag ligger efter med träningen inför Premiärmilen och Stockholm Marathon. Efter en snabb titt i träningsdagboken så visade det sig att det var så länge sen som den 27:e januari jag senast sprang fort (backintervaller) och senast jag genomförde ett långpass var den 6:e februari (27 km i 5:20-fart). Mmm, det känns inte riktigt bra.

Det skulle kännas oerhört skönt att få till ett bra intervallpass nu i helgen och ett par lite längre distanspass, med lite högre fart, i mitten på nästa vecka samt ett långpass på 30 km nästa helg.

Testjogg på 5 km

Idag blev det en testjogg på 5 km för att känna lite hur kroppen reragerar när jag anstränger mig lite igen. Testjoggen blev inte så lång, bara 5 km i 5:30-fart, men kroppen kändes bra så det kommer bli ett lite längre pass imorgon igen. Jag kommer så klart inte att riva av ett VO2-max pass men nu börjar det kännas som att saker och ting kan normaliseras igen, skönt! Jag vill också återigen tacka för alla uppmuntrande kommentarer jag fick när jag var sjuk. Tack!

Jag har också (återigen) "knäckt" den stora existentiella frågan "vad som gör mig lycklig". Mitt svar på den frågan är att vara frisk och kry. Det är inte svårare än så. Jag har tidigare upptäckt det många gånger men jag måste påminna mig om det emellanåt för att inte glömma bort det. Jag kan inte föreställa mig att jag skulle kunna vara helt lycklig utan att vara frisk och kry.

Tack för alla "krya på dig" hälsningar

Vill först tacka för alla "krya på dig" hälsningar i förra inlägget. Tack, det värmer!

Som ni säkert vet var jag lite krasslig förra veckan. Trots det så jobbade jag och skötte andra saker som jag kände mig "tvingad" att göra. Det hela slutade med att kroppen sa "nej" vid lunchtid i fredags. Febern gick upp och jag hade säkert 39 graders feber senare på fredagskvällen. Självklart påverkade det här mig hela helgen och idag (måndag) börjar det bli lite bättre. Jag är inte frisk ännu och jag hoppas att morgondagen blir den sista "sjukdagen" så att jag kan träna på onsdag igen.

Är det inte det ena så är det det andra....

Efter träningen i tisdags skrev jag att jag var trött och nu förstår jag varför. Jag har blivit sjuk. Det är ingen vanlig förkylning med halsont och täppt i näsan, för näsan och halsen känns alldeles utmärkt. Det jag har råkat ut för är en slemhosta som river ordentligt i bröstet varje gång jag hostar plus att jag har lite feber. Är jag inte skadad så är jag sjuk, är det inte det ena så är det det andra.

Samhället tar inte heller någon hänsyn till att man är sjuk. Barnen ska fortfarande till skolan, barnen ska hämtas från skola, gymnastikpåsen ska packas, maten ska handlas, maten ska lagas, bilen ska tankas, räkningar ska betalas, e-mail ska kontrolleras, samtal från jobbet skall besvaras, delta på jobbmöten från telefon, tvätten ska hängas, disken ska ner i diskmaskinen, disken ska plockas ur diskmaskinen, osv, osv.

Tidigare kunde jag koppla bort allt och bara ligga i sängen eller i soffan och göra ingenting när jag var sjuk. Det kan jag inte längre vilket i sin tur innebär att jag så här på tidiga kvällen är lite trött så alla roliga och inspirerande inlägg får helt enkelt vänta några dagar men......

.... jag är snart tillbaka och då ska det skrivas om intervaller, långpass och uppladdningen inför Stockholm maraton för jag är riktigt sugen på att träna!

Trött men tränade ändå

Idag var jag återigen på tjänsteresa nere i Malmö. De här dagarna med dagsresor ner till Malmö "sliter" ganska bra psykiskt. Därför blir det ett kort inlägg idag, för nu börjar jag bli lite trött.

Innan jag går och lägger mig vill jag ändå säga att jag, idag, har hunnit med en distanslöpning på 13.11 km, tid 1:06:55, 5:06 min/km. Jag känner mig riktigt nöjd med att jag kom ut och tränade. Det är faktiskt så att jag inte bara besegrade tröttheten utan det är också -12 grader här i Vallentuna........

Sköt om er!

Slalom i Hassela och distanslöpning i 5:02-fart

Igår kom vi hem från Hassela Ski Resort efter en långhelg med slalom. Ovädret som drog över Sverige i helgen märkte vi inte av någonting. Det snöade visserligen lite när vi åkte upp mot Hassela, under torsdagen, men ingenting att tala om. På fredagsmorgonen var det dock snö upp till midjan när jag skulle hämta skidorna men det gick bra ändå. Annars har det varit mellan 5-10 grader kallt, strålande sol och perfekt skidåkning.

Det fina med att åka slalom är att det är så kul att utmana sig själv i branta backar så jag märker inte att jag blir trött. När jag tog av mig pjäxorna efter en heldags skidåkning kände jag mig matt och orkeslös i benen, de nästan vek sig :-). Min slutsats är att slalom är en bra alternativ träningsform.

När vi kom hem i söndags var planen att ge sig ut på ett långpass på 27 km men jag var tvungen att skotta snö från vår uppfart och det tog säkert en och en halv timme. Under den tiden hade det hunnit bli mörkt och kallt (-14) så ett långpass kändes inte alltför motiverande. Bestämde mig för att träna lite ändå och det hela slutade med att det blev 10.76 km distanslöpning på tiden 54:10 vilket ger 5:02-fart.

Jag har också lite dåligt samvete för att den senaste tidens träning har varit så "halvdan". Långpass och kvalitetspass har ställts in på grund av vaden och igår ställdes ytterligare ett långpass in och det är inte bra. Nu ska det bli lite mer struktur på träningen igen!

Lätt distanslöpning

Dagens träningspass var en sån där kravlös träning där jag bara gick ut och sprang i en timme. Tempo och distans kändes inte viktigt utan jag ville mest se hur benen svarade efter gårdagens träningspass. Det var faktiskt ganska många veckor sen jag tränade två dagar i rad och idag kändes det hela rätt positivt. Jag börjar få mer förtroende för kroppen igen och jag är nu ganska sugen på att börja träna lite hårdare men.....

...det får helt enkelt vänta till nästa vecka eftersom jag ska åka bort några dagar. Nästa träningspass blir på söndag och förhoppningsvis blir det då ett långpass på 27 km med fartökning.

Summerat blev dagens runda en lätt distanslöpning på 10.76 km, tid 57:45, 5:22 min/km.

Överraskande bra!!

Idag har det varit lika stramt i vaden som tidigare. Bestämde mig vid 14.00-tiden att ringa en massör som ligger i närheten av mitt arbete. De hade tid samma dag och klockan 16.00 låg jag på massagebänken och fick vaderna masserade.

Efteråt stramade det fortfarande i vaden men jag hade bestämt mig. Idag ska jag ut och springa. När jag kom hem bytte jag snabbt om och jag började min träning med lite tåhävningar och stretching (vaden var fortfarande stram). När det var klart sprang jag sakta iväg för att känna mig för lite. Kände inte någonting i vaden de första 500 metrarna så jag ökade lite.

Efter 3 km tittade jag på klockan och den visade 14:20 vilket innebär att jag hade sprungit de första 3 km strax under 4:50 min/km. Hmmm, det här går bra tänkte jag och fortsatte.

När jag kom hem och summerade passet hade jag sprungit 8.41 km på tiden 40:31 vilket är 4:49 min/km. Det kanske inte låter så mycket men jag tycker faktiskt att siffrorna ljuger lite. Jag anser att dagens pass gick riktigt bra!!

Anledningen till det är att:

• Första km gick medvetet långsamt.
• Efter 4 km var jag tvungen att jogga sakta en stund eftersom bommarna hade gått ner när jag skulle passera en järnvägsövergång. Fick helt enkelt vänta tills tåget hade kört förbi. Här tappade jag säkert 30 sekunder.....
• Dagens runda går för tillfället genom en byggarbetsplats som jag tidigare har sprungit över, men idag gick inte det. De hade satt upp ett staket och då var jag tvungen att springa tillbaka och springa runt byggarbetsplatsen. Här tappade jag säkert ytterligare 45-60 sekunder......
• Idag var det glashalt på sina ställen.

Ovanstående innebär att själva löpningen säkert gick i 4:40-fart. De kilometrarna jag inte blev störd och där det inte var glashalt gick säkert i 4:30-fart! Det kan jag inte bevisa utan är mer av en uppskattning men det gick riktigt fort på sina ställen och det trodde inte jag var möjligt tidigare idag :-). Det blev helt enkelt en snabbdistans och det ligger också helt i linje med min upplevda ansträngning.

Vaden känns kanon och nu har jag börjat fundera på intervaller igen.......

Långpass och förslag på artikelserie i RW

Äntligen fick jag springa ett långpass. Dagens långpass tänkte jag egentligen springa för två veckor sedan men på grund av sjukdom och skador har jag varit tvungen att skjuta fram det men idag blev det äntligen av.

Tidigare i vinter har långpassen varit 24 km men idag blev det lite längre, det blev 27 km, tid 2:23:46, och med ett snitt tempo på 5:19 min/km. Hur kändes det då? Nja, det var faktiskt lite jobbigare än vad jag hade räknat med. Jag tog det lugnt de första 20 km, 5:22-fart, och tanken var att öka sista 7 km, och visst, en ökning blev det men jag mäktade inte med den distinkta fartökningen jag planerade. Farten de sista 7 km blev till slut 5:08 min/km och då var jag riktigt trött på slutet. Några km under fartökningen gick nog i 4:45-4:50 min/km och jag tycker att det var synd att jag inte orkade hålla den farten hela vägen.....

Efter gårdagens blogginlägg på Staffans blogg bestämde jag mig för att kontakta Runner´s World och föreslå en artikelserie. Det jag föreslog var att de bör skriva en artikelserie om egendiagnos (har i och försig funnits), egenvård och förebyggande behandlingar av de vanligaste löparskadorna som till exempel benhinneinflammation, problem med hälsenor, kompartment syndrom, bristningar, hälsporre, etc. Tanken är att de ingående skulle beskriva symptom och skadan med hjälp av bilder på hur musklerna i det skadade området ser ut och hur musklerna arbetar och vad som åstakommer det onda (det finns massvis av såna bilder på nätet och kurslitteratur). Utöver det ville jag att de beskriver hur man kan massera, trycka och klämma för att läka skadan och undvika framtida besvär. Den här beskrivningen borde göras med instruktioner och bilder på exakt hur man trycker och klämmer samt vad man, genom behandlingen, åstadkommer i det skadade området. Självklart ska man ta det försiktigt när man gör det här men vissa saker tror jag att vi löpare skulle klara av själva utan att kontakta naprapat, massör eller sjukgymnast.

Det här har säkert gjorts gjorts förr men skillnaden mot vad jag tidigare har sett är att jag vill se en mer ingående beskrivning av hur man gör vid behandling av skadan, dvs det naprapaten brukar göra när han/hon trycker, klämmer och känner. Hur känner man till exempel en triggerpunkt i vaden med fingertoppen? Den kan inte vara så svår att ta bort själv. Det verkar bara vara att trycka lite lätt med fingertoppen. Nu kanske jag underskattar det här men jag tror faktiskt att med lite mer kunskap om de vanligaste besvären skulle man (eller jag) kunna undvika besvär genom att massera, trycka och klämma lite själv i förebyggande syfte.

Varför blev jag så arg idag?

Ibland funderar jag över mina egna reaktioner. Idag reagerade jag på ett sätt som har fått mig att fundera lite. Tidigare när jag har varit ute och tränat löpning har jag, som de flesta andra, blivit biten av löst springande hundar, det har sprungit fram hundar som hoppar upp mot ansiktet och axlar, jag har också vid ett oräkneligt antal tillfällen fått kopplade hundar efter mig som naffsar och springer längs fötterna. Jag brukar faktiskt inte reagera så mycket på det men idag inträffade det en incident med en hund och hundägare som jag reagerade på. Det var absolut inte den värsta incidenten som inträffat utan det var egentligen en "skitsak", men arg blev jag....

Det som inträffade var att jag sprang ifatt en hundägare med hunden kopplad i ett sånt där långt koppel. Kopplet var nog utsläppt till max (ca 5-10 meter) så hunden sprang omkring ganska fritt och när jag kom ifatt hundägaren så tänkte jag först springa om på vänster sida och då var hunden där och då ändrade jag mig och tänkte springa om på höger sida.

Precis när jag sprang om så var hunden och hundens koppel så klart i vägen och kopplet snodde sig kring mina ben så jag var tvungen att stanna och trassla mig loss från hundens koppel och då blev jag arg. Jag vill poängtera här att hunden hela tiden var jättesnäll under följande "diskussion" mellan mig och hundägaren. "Diskussionen" började med att jag, med höjt tonläge, råkade säga till hundägaren "håll ordning på hunden din jä-la idiot" och då reagerade så klart hundägaren och sa någonting i stil med "vad f-n säger du? Jag har rätt, bla, bla, bla........, jä-la idiot".

Vi stod och "diskuterade" det här, på ett mindre hövligt sätt, ett tag men sen såg jag att hunden stod och viftade på svansen (!) och då tänkte jag "Hur kunde det bli så här"? "Är vi inte lite barnsliga nu"? Jag kände mig då inte riktigt nöjd med hur situationen hade utvecklats så jag frågade hundägaren om han är "nöjd med hur situationen har utvecklats"? Det var han så klart inte vilket inte jag heller var och då skakade vi hand och jag fortsatte min träningsrunda.

Den här incidenten fick mig att fundera lite. Varför blev jag så arg idag? Jag brukar inte reagera så mycket. Klart att det har hänt, men inte så här. Vann jag något på det? Jag är definitivt inte nöjd och stolt över vad som hände. Tycker faktiskt det känns lite pinsamt.....Ja, ja, jag ska fundera lite på det här men det slutade bra så det kanske inte är så mycket att fundera över......

Dagens pass var tänkt att vara ett relativt lätt träningspass vilket det också blev men eftersom situationen med hunden och hundägaren inträffade förlängde jag rundan med ca 2.5 km. Summerat blev träningspasset 10.76 km, tid 57:01 min, 5:18 min/km.

Ja just det.... När jag stod och "diskuterade" med hundägaren så kände jag att han luktade sprit också. När jag kände det så råkade jag säga "och sprit luktar du också din jä-el". Nu är det så att av allt vi sa till varandra så tror jag att det var det som tog mest. Hundägaren tappade faktiskt ansiktet när jag sa så och det var faktiskt det som ledde till att jag själv började fundera på vad vi egentligen höll på med. Undra varför just den kommentaren tog så mycket?

Testlöpning

Idag sprang jag en testlöpning på 5 km, tid 29:11, 5:50 min/km. I början av passet kände jag av vaden lite men på ett annat sätt än tidigare och det kändes också på ett annat ställe än vad det gjorde i lördags. Tänkte att det kanske berodde på att jag "kände efter för mycket" så jag fortsatte. Efter ca 500 meter hade det försvunnit och allt kändes helt normalt.

Nu ett par timmar efteråt känns det stelt i nedre delen av vaden och det gjorde det inte tidigare då det mer var en punkt mitt på vaden som gjorde lite ont. Ikväll kommer jag att stretcha en gång och massera ordentligt och jag hoppas på att det bara är musklerna som är lite stela. Det känns i alla fall inte som en bristning längre.

Hmm, dagens pass var ett steg i rätt riktning men det steget räckte inte ända fram. Det ska bli spännande att se hur det går på fredag då jag planerar att genomföra nästa pass.

Äntligen någon form av träning

Idag blev det simning nere på Gym&Sim i Vallentuna. Simmade 3*500 m crawl med 5 min vila mellan varje femhundring. Det här passet har jag gjort förut och som vanligt simmar jag inte fort men det känns som att jag behärskar det.

När jag simmade i basängen fram och tillbaka, längd efter längd, så kom som vanligt tankarna om att det skulle vara roligt att genomföra ett Triathlon. Simning och löpning tycker jag att jag behärskar någorlunda men problemet är bara att jag inte har någon vettig cykel, men det kan inte vara så svårt att ordna....

Hoppas ingen blir orolig. Det här med Triathlon är bara något jag tycker skulle vara roligt att prova på och dessa tankar kommer mest när jag är skadad och tränar alternativ träning (och då oftast simning och cykel). När jag väl kommer igång med löpningen igen brukar tankarna kring Triathlon försvinna..... men just nu finns dessa tankar.....