måndag 11 februari 2013

Reflektioner 2

Vatten i näsan känns inte lika mycket under vattenytan som ovanför vattenytan. Det är när man kommer ovanför vattenytan det börjas kännas konstigt i näsan.

Förra veckan kändes det som att jag inte hade tränat någonting. När jag i söndags tittade i träningsdagboken hade jag tränat fyra pass vilket är helt normalt. Vad fel man kan ha.

Vad är värst? Att stå i löparkläder i 10 minusgrader samtidigt som det blåser och vänta på att klockan ska hitta satelliterna, eller stå blöt och frusen i simhallen vid bassängkanten innan ett pass? I båda fallen är lösningen att börja träna.

Två nävar sötmandel och ett äpple. Det var min middag idag. Sen gick jag och träna.

Efter dagens pass, 2000 meter crawl, åt jag två knäckebrödmackor (Wasa Sport) utan varken smör eller pålägg. Det blir jag inte tjock av.

Jag kommer varken att träna crosstrainer eller träningscykel innan jag är helt bra i foten. Nu blir det simning för hela slanten.

Att ligga på rygg och flyta i bassängen som återhämtning direkt efter ett pass på 2300 meter crawl är riktigt fint.

För tillfället är Kenneth Gysing, Claes Åkeson, Mårten Klingberg, Ingmarie Nilsson och LG Skoog ryggraden i Runner´s World. Utan dem vore tidningen inte lika bra. Bra initiativ av Stefan Larsén.

Vi löpare straffas ekonomiskt av samhället. När vi skadar oss, och på egen hand söker upp en naprapat som kan hjälpa oss, ingår inte vi i högkostnadsskyddet. Här finns dolda sjukvårdskostnader som inte syns i statistiken, eller har jag fel?

Jag tror att löparbommen har nått sin topp.

5 kommentarer:

anneliten sa...

Nåja, den enda riktigt dyra vård jag fått hittills i livet (om man räknar bort förlossningar) har faktiskt varit i samband med idrottsskador. Operation av fot och magnetröntgen av knä. Att naprapater inte är riktigt "sjukhusrumsrena" hoppas jag förändras med tiden. Liksom jag hoppas att sjukhusapotekare får en starkare roll i att se till att patienter behandlas korrekt med läkemedel. Siffror säger att vård på grund av felaktig läkemedelsbehandling kostar lika mycket som hela läkemedelsnotan. Dessutom lider folk som får mediciner som inte är lämplig.

Lennart sa...

Anneli - Den "vanliga" sjukvården tycker jag verkar bra på att ställa diagnoser på allmäna sjukdommar och skriva ut recept.

Jag tycker också att den "vanliga" sjukvården verkar bra på hjärt, cancer, hjärnsjukdommar och andra avancerade sjukdommar, men om någon kommer och har ont i ryggen, eller med benhinneinflamation, löparknä, etc, etc så tycker jag att den "vanliga" sjukvården står sig ganska lätt. Min egen erfarenhet är att det då är naprapater som är bäst.

anneliten sa...

Håller helt med. Har jag problem med rörelseapparaten går jag definitivt till en naprapat. Trots att det finns ortopeder. En del av dem dessutom riktigt duktiga och med utrustning som inte naprapater har tillgång till -typ magnetröntgen. Så jag tror var skada har sin optimala vård om du förstår vad jag menar. Men tyvärr är den vanliga vården rätt otillgänglig för idrottsskadade om inte foten är typ akut av.

Ingmarie sa...

Håller med anneliten på alla punkter. :-)
Tänk om skolmedicinen och den konventionella vården kunde bli lite mer "öppen" och att alla istället samarbetade.
Hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes mm skulle inte behöva finnas i den utsträckning det gör om läkare och sjukvården i stort kunde förstå att det är mycket bättre att förebygga...
Och att hjälpa idrottare fort som attan.

Tror hur som helst att du gör helt rätt som låter foten vila nu. (Äntligen...):-)
Men kom i håg att även en skadad kropp behöver bra näring! Annars läker den aldrig!

Och tack för snälla ord!

Lennart sa...

Anneli - Ja, behövs det magnetröntgen så tycker jag att det börjar bli rätt avancerat :-), även om det är ett knä som gör ont. Vi får hoppas att det i framtiden finns naparpater på sjukhusen som kan ta hand om ryggskott, benhinner och andra vanliga åkommor.

Ingmarie - Bra tänkt! Förebyggande och öppenhet är helt klart bäst! Det får vi jobba för.

Du behöver inte hller tacka för alla snälla ord. Det är så :-)!!