Det är förrädiskt. Foten är förrädisk. Foten känns bra, endast en liten molande värk precis när jag reser mig upp, eller går upp på morgonen, men det räcker. Jag avstår från löpning.
Det är förrädiskt. Vi löpare är vana vid smärta. Vi är vana vid att det gör lite ont här och där. Vi är vana vid att balansera på gränsen av vad kroppen klarar av.
Det är förrädiskt. Vi löpare har lärt oss att skilja mellan dålig smärta, och bra smärta. Vi löpare har lärt oss att skilja mellan smärta vi måste bry oss om, och smärta vi inte behöver bry oss om.
Det är förrädiskt. Det lilla som känns i foten när jag reser mig upp, eller går upp på morgonen, är något jag måste bry mig om. Jag måste avstå från löpning ett tag till.
Det är förrädiskt. Foten är förrädisk, därför simmar jag idag.
5 kommentarer:
Du är klok!
Tror du gör rätt i att avvakta.
Åsa - Ja, nu ska det försvinna!
Din kropp vill dig bara väl Lennart. Glöm aldrig det!
Jag tror att dit tanken går går också kraften. Onda tankar blir ond kraft.
Goda tankar blir god kraft. :-)
Din fot vill bara berätta att den inte är redo.
Ingmarie - Ja, den vill väl det.
Begriper mig inte riktigt på det här heller. Senaste veckan har vaderna fått massage två gånger men det verkar inte släppa. Nu tar jag bort crosstrainer och cykling bara för att ta bort all belastning på foten.
Vi får se vad som händer.
Ibland är dock gränsen mellan smärta som går att ignorera och smärta som man måste bry sig om väldigt tunn. Det är lätt att man känner efter och inte känner något förrän efter 3-4km och då börjar inse att smärtan som inte fanns från början helt plötsligt är något som inte är ok och man borde gå hem, något som inte är så kul då det är minusgrader ute.
Tycker då att det är lättare att känna igen kroppens signaler då man har en infektion i kroppen och man ska avstå från träning.
Skicka en kommentar