Jag erkänner. Det var jag som sprang på den lokala lilla bilvägen igår. Det var jag som sprang på asfalten. Det var helt enkelt lättare att springa där. Det var någon bilist som inte tyckte om det, och blev lite sur. Jag ber om ursäkt. Det var inte meningen att reta upp dig.
Med det sagt vill jag också säga att jag kommer springa där igen, men än värre är att jag inte bryr mig om att du blev sur. Jag tycker att du får finna dig i att jag springer där. Det är ingenting att bli sur över. Du måste också se dig för. Så är det med den saken, och det kan man också bli sur över.
Det är du själv som väljer hur du reagerar. Själv valde jag att inte bry mig att du tutade. Själv valde jag att inte bli irriterad. Själv valde jag att forsätta fokusera på mitt progressiva distanspass. Det blev 12 kilometer med en snittfart på 4:49 min/km.
8 kommentarer:
Word! Att få springa på asfalt är till och med värt en sur bilist... eller flera
Hej
Ja, då och då måste man nog få slippa snömodd, is och nyfallen pulversnö, för att känna efter, hur mycket spring det egentligen finns (kvar) i benen efter alla de krävande vinterpassen som inte går att jämföra med trainingsresultaterna från varmare tider!
Jag brukar också ta i anspråk en smål asfaltremsa för att köra tempo-pass (utan dalig samvete).
Hälsningar från Schweiz, där vintern också har en ovanligt hårt grepp om alla småvägar och stigar.
Marianne
RosaMilton - Ja, det är det. Vi får samsas :-).
Marianne - Hej! Vad roligt att du kommenterade. Jag har faktiskt kikat in på din blogg och förundrats över hur duktig du är som kämpar i snön.
Som icke tyskpratande förstår jag inte allt 8långt ifrån), men ibland är löpnings språk universial. Som till exempel "4 x 3000 m Marathon-Intensität". Det går inte att missförstå :-). Du hade en jämn och fin puls på de passet :-).
Jag imponeras av att du kämpar på!
Hej Lennart
Sedan jag upptäckte din blogg tittar jag ofta förbi. Jag tycker att det är mycket inspirerande att läsa hur andra gör, för att uppnå deras drömmar angående (maraton)-löpningen. Och det är ju roligt att vi har samma PB i maraton (Edinburg 2012) och att du tycker också om att springa utomlands. Jag tycker att det är fascinerande att i en maraton springa med löppare från hela världen och känna att alla delar samma tjusningen av att springa långt.
Jag önskar dig en mycket lyckad "comeback" efter att du har varit skadat. Vad bra att du unnade din kropp en simpass när du hade träningsvärk!
Så förnuftig var inte jag - igår var det tävling - och den gick inte alls bra... Men det är ju ingen under efter de ansträngande vinterpassen i Sverige. Det är inte helt lätt att kämpa på i vintern och hitta den rätta balansen ;-)
Även om du inte pratar tyska så hoppas jag, att det universiella språket av kort, tränings- och tävlings-resultat på min blog kan också vara inspirerande för dig.
Lycka till för din träning!
Marianne
Marianne - Tack! Bry dig inte om den där tävlingen :-), det kommer flera.
Det är lite speciellt att springa utomlands. jag gillar det. Jag vet inte om detta blir av och jag vill inte säga för mycket, men jag är lite intresserad av att springa Frankfurth marathon i höst. Jag har hört att det är en fin mara.
Avser du att springa Sthlm marathon?
Bra jobbat!
Andreas - Tack :-)!
Hej Lennart
Jag har aldrig sprungit Frankfurt Marathon. Banan lär vara snabbt - och om den är bra för ett världsrekordförsök, så får man nog också satsa på en ny PB ;-) "Skyline" av staden vid älven Main är mycket vacker.
Själv tänker jag (och min man) delta i Düsseldorf Marathon (28e april) och springa i Firenze (24e november - för 6e gången i denna stad).
I år ska vi inte delta i STHLM Maraton. Men vi tycker den väldigt mycket om. STHLM Marathon var vår första mara 2004, och förra året deltog vi i Jubileums marathon bara för att vara med och njuta av :-)
Ha en härlig (trainings-)vecka!
Skicka en kommentar