Tänkte springa 400-ingar. I fredags. Det lät lockande. En lockande avslutning på en lång arbetsvecka. Djurgården lät lockande. Sol och svag vind lät
lockande.
Men ack så illa! Klockan. När jag bytte om visade det sig att jag
hade glömt klockan. 400-ingar utan klocka är inte lockande. Inte utan GPS-avstånd
och tidtagning.
Planerade om. Istället för till Djurgården sprang jag bort
till Stockholm Stadion för att åtminstone springa på 400-metersbana. Det lät
lockande, men ack så illa. Det gick inte. Det var fullt med skolbarn där som hade
friluftsdag.
Sprang vidare längs med terrängspåret bort till KTH-hallen
där jag hittade en backe. Tänkte direkt, ”backintervaller”! Backintervaller lät
lockande.
Det visade sig att det var helt normalt att tänka "backintervaller" vid
åsynen av den backen då det var flera som redan höll på att
träna just backintervaller. Hur de andra körde vet jag inte, men när jag var klar hade det
blivit 12 backintervaller över 9 lyckstolpar vardera i ganska hög fart.
Men ack så illa. Hur lång uppjoggen, nerjoggen och backintervallerna var i
meter och kilometer vet jag inte. Jag vet inte heller vilket tempo det blev, men jag får vara nöjd med det jag fick. Jag blev i alla fall väldigt trött.
2 kommentarer:
Hur är det? Om det inte är loggat med GPS klocka har det inte hänt? Eller ;-)
Vilken tur att det fanns en backe i alla fall i annat fall så hade det väl bara blivit ett distanspass?
Håkan - Ja, eller om det är registrerat på Jogg :-). Har det då hänt?
Skicka en kommentar