onsdag 16 september 2015

Stå för vem du är!

När jag en sen septembereftermiddag springer mitt distanspass passerar landskapet sakta förbi. Skog, åkrar och ängar. Jag springer genom ett landskap som börjar präglas av hösten. Ett landskap där vägen böljar fram samtidigt som den passerar över kullarna.

Precis som mitt distanspass varierar med landskapet varierar också mitt liv över tiden. Ibland känns det bra, ibland mindre bra. Ibland blir jag överraskad av något oväntat, ibland blir det precis som förväntat.

Dagens distanspass över 13 kilometer i 5:28-fart blev som förväntat. Ingenting oväntat inträffade utan allt kändes invant och tryggt, en känsla som försvann direkt när jag kom hem. Då blev det farligt.

Det blev farligt då jag gav mig ut på okänd mark när jag skulle ta en bild på min biceps och publicera den på internet. Någonting som för vissa kanske känns helt naturligt, men som för mig kändes helt onaturligt.

Det hela kändes surrealistiskt, och jag frågade mig själv. Är det jag? Vill jag det här? Insåg att det inte kändes som jag. Insåg att jag inte ville det där, men jag bestämde mig för att köra. Knäppte en bild. Knäppte två. Bestämde mig för en av dem, men jag laddar aldrig upp bilden.

Jag laddade aldrig upp bilden för jag anser att man inte ska urvattna ett skämt. Den första bilden på min biceps (som ifrågasattes i kommentarsfältet) i anslutning till inlägget ”Mer pengar till elitlöparna” var ett skämt, och jag låter det stanna där. Det är bra så. Vi ska inte dra det i leda. Det var kul i början, men inte längre.

Med den här historien vill jag säga att du ska göra som du vill. Stå för vem du är och låt inte andra påverka dig att göra saker som du inte vill, och om det känns fel så gör något annat. Något som känns rätt. Var dig själv.

2 kommentarer:

Linus N sa...

Jag minns nog att jag såg en bild på din flexade biceps nånstans. Jag tänkte "det var olikt Lennart". Men jag tänkte också att det var ju kul. Och varför ska du inte flexa den? Det kan vara ganska skoj när folk är olika sig själva. Det rör om i grytan.

Lennart sa...

Linus - Ha, ha! Ja, det var skoj just för att det kanske var lite olikt, men jag vill nog att det ska stanna där. Hoppas att du är tillbaka i löparskorna snart!!