Pep-skitsnacket, behövs det?

OK, handen på hjärtat. Vi gör det alla. Jag gör det. Du gör det. Vi gör det. Alla delar ut lite pep-skitsnack hit och dit.

Jag tror ni vet vad jag menar. Jag menar bortförklaringarna någon annan hittar på åt en efter en misslyckad tävling. Bortförklaringar som ofta hamnar i kommentarsfältet kring en misslyckad tävling. Bortförklaringar som ”Hade det inte regnat så hade du sprungit minst en minut snabbare”. Detta sagt även fast loppet gick på asfalt och att det i själva verket inte regnade så mycket och att det svalkande regnet också kanske verkade positivt på prestationen. Svårt att veta.

Jag förstår att pep-skitsnacket finns, och jag förstår att vi som ger lite pep i en motgång bara vill väl, men fungerar det? Fungerar det på dig?

På mig fungerar det inte. Jag blir inte gladare av det. Det kan nog ha att göra med att jag anser att jag inte bara är ansvarig för mina framgångar, utan att jag även är ansvarig för mina motgångar. Jag anser att jag alltid kunde ha tränat lite till.

Fast det är klart. Jag är inte så säker på att jag hade blivit gladare av motsatsen. Jag hade nog inte blivit gladare av ”Ja, nu var du bra dålig. Överraskande dålig. Du som har bloggat så mycket om hur bra du är borde prestera bättre. Du är ju helt kass”.

Vad ska vi dra för slutsats av det här då? Ja, säg det. Kanske att pep-skitsnacket behövs. Även fast vi alla vet att det inte stämmer. Vi behöver höra lite lögner bara för att må bra.

Efter dagens pass så letar jag febrilt efter lite egna bortförklaringar. Jag behöver det. Jag behöver det för att må bra. Jag behöver det efter att ha sprungit 5000 meter på bana på tiden 21:50 och inser att jag inte är så mycket bättre. Jag ska bli bättre, men just nu är det inte så mycket bättre.