Jag glömde att stanna

Jag börjar komma igång. Det börjar kännas bättre. Jag ser ljuset i tunneln. Jag hoppas bara att det är rätt ljus jag ser, och att det inte är tåget som kommer. Det skulle ju kännas lite dumt.

Fast det är ju klart. Jag känner mig redan lite dum. Jag känner mig dum för att jag har räknat fel. Huvudet var inte riktigt med i lördags när jag sprang 5000 meter på bana. Det hela är så dumt att jag sprang 200 meter för lång. Jag sprang 13 varv istället för 12.5 varv. Jag glömde att stanna. Ja, vad säger man. Det man inte har i huvudet får man ha i benen, men jag tar det positivt. Jag menar, i och med detta ökade snittfarten från 4:22 min/km till 4:12 min/km, och det känns ju bra. Det där ljuset i tunneln blev genast lite starkare.

Lite kläder jag köpte på ASICS idag.
En åtsittande T-Shirt och Split shorts.

Ja, ja. Den där fadäsen med varven ligger bakom mig, och idag tog jag nya tag. Ny friska tag som blev 4-min intervaller med löpvila som fördelades jämt över ett 15-km pass. Det blev totalt 7 stycken 4-min intervaller i en fart av ca 4:20 min/km. Löpvila i strax över 5-fart. Summerat blev det 15 km i 4:52-fart.

De här långa fartleksbetonande intervallpassen känns bra. Det känns som att de ger löpstyrka. Det känns som att de ger starka ben. Det känns som att jag tänkte springa den här typen av pass ett par veckor till innan jag går över till mer riktiga intervaller i högre fart, för att sedan formtoppa inför någon tävling.

Som jag sa. Jag ser ljuset i tunneln. Jag hoppas bara att det inte är tåget som kommer. Ett tåg som ger mig någon skada.