Jag är ofta ensam
i min löpning. Ofta ensam i min träning. Ensam med mina tankar. Ensam med mina
texter. Det finns inte så många människor omkring mig som jag pratar om löpning
med.
Även fast jag
har vänner och en hel familj omkring mig så är jag ofta ensam med min löpning.
Ensam som så många andra löpare är.
Det är en ensamhet
som bryts vid tävlingar, jippon och klubbarrangemang. Som idag. Idag var jag
inte ensam. Idag var det väldigt många vänner omkring mig. Vänner som skojade,
skattade och berättade om sina löparminnen.
Löparminnen som
ofta upplevs tillsammans med tusentals andra människor, men som ändå upplevs i
en ensamhet där ingen delar exakt samma upplevelse. Upplevelsen är individuell och gör dig ensam.
Idag sprang jag
Vallentuna Friidrotts öppna klubbmästerskap i terränglöpning nere vid
Vallentuna IP. Där var jag inte ensam. Där var jag tillsammans med många andra
löpare, och efter att ha sprungit 7.8 km terränglöpning i 4:24-fart åkte jag
hem med en härligt positiv känsla i kroppen.
En härligt positiv känsla som bottnar i mina upplevelser, men det är inte säkert att andra känner lika dant. Andra kanske känner någonting annat. Här blir jag återigen ensam. Ensam med mina upplevelser. Ensam med min löpning.
4 kommentarer:
Ensam är en otrolig skön känsla, när det kommer till löpning.
Andreas - Ja, vi ska inte glömma att det är egen tid också :-).
Håller med Andreas, när det kommer till löpning är ensam en bra känsla (undantaget hård intervallträning då jag gärna har sällskap).
Angående Arenamilen så finns den med i den något preliminära planen, måste dock på grund av jobb och familj bestämma mig ganska sent. Skulle vara kul med en mil på bana :).
I så fall måste det bli 20/5, är ju inte med i någon klubb.
Anders - Jag tycker du ska köra och springa sub40. Det tror jag att du garanterat gör.
Vi får hoppas att det går att anmäla sig sent då. I och med att det är ett banlopp så brukar det vara fullt vid typ 50-60 deltagare.
Skicka en kommentar