söndag 22 mars 2015

Vi på Jogg, och dom på Runners World

Jogg är det vi. På Runners World är det dom. På Jogg diskuterar vi med varandra. På forumet diskuterar vi med varandra. Utöver att vi diskuterar olika saker med varandra så peppar vi varandra med kommentarer i anslutning till våra träningspass. På Jogg är vi ”joggkompisar”.

På Runners World finns det skribenter. Skribenter som är dom. Dom som skriver artiklar, och det är dom som bestämmer vad som ska skrivas, och det finns en tydlig gräns mellan vi och dom. Jag får en tydlig känsla av att jag inte tillhör dom.

Lördagens 15 km pass sprangs i
snö och strålande solsken
På Jogg.se delar vi med oss av våra liv med hjälp av våra bloggar. Texter vi själva skriver om oss själva, om våra liv och vår träning. Texter vi kommenterar. Texter som är vi. Det är vi som skriver.

På Runners World är det dom som skriver texter på deras bloggar om deras liv. Det är dom som kommenterar varandras blogginlägg. Det är också dom som härmar varandra på deras bloggar.

När jag är ute och springer lopp träffar jag ofta andra medlemmar från Jogg. Vi umgås och pratar med varandra. Vi har roligt tillsammans.

När jag är ute och springer lopp träffar jag inte dom från Runners World. Dom är någon annanstans. Jag vet inte riktigt var dom är, eller vart dom är.

Om det är någonting som Jogg.se har lyckats med så är det att skapa en känsla av vi, en känsla av gemenskap. Det upplever inte jag att Runners World har lyckats med. Här har Runners World ingenting att komma med.

7 kommentarer:

ultrabrdo sa...

Det känslan har slagit mig också, har inte kunnat sätta ord på det riktig.

"Joggmys" och "RWfrys"...

Lennart sa...

Åsa - Ja, det är en tydlig "vi och dom" känsla. Jag menar, om någon försöker interagera m.h.a tex en kommentar till en artikel eller en bloggtext så kanske den som kommenterar inte ens får svar, och får den ett svar så kan det till och med vara ett otrevligt svar :-)!

Anders sa...

Du lyckas denna gång med något så unikt som att sätta ord på en känsla. Bra där :-).

Tror att "vi" och "dom" gör att svaren blir lite "otrevliga" ibland beroende på att "dom" känner att "dom" måste försvara sig gentemot andras åsikter när dessa inte går i samma linje som deras egna.
Generaliserar såklart lite men jag tror att det ligger en hel del i det.

Johan Renström sa...

Jag brukar alltid svara, men på RW får jag inget meddelande om att det kommit en kommentar och man kan ju inte titta igenom samtliga gamla inlägg så det är ett litet problem.

Lennart sa...

Anders - Ja, så kan det vara. Annat är det med riktiga journalister (alltså inte skribenter som skriver på Runners World) och politiker. De verkar ha en mycket större vana att interagera med varandra och andra.

Ta Annie Lööf till exempel. Hon svarade på en fråga jag ställde om växthuseffekten på Twitter så sent som igår. Hon är ett exempel på en väldigt kommunikativ person. Mycket positivt och roligt.

Johan - Ja, jag förstår och jag tycker du hanterar din blogg väldigt bra. Föredömligt!

Du hör till de mest kommunikativa, och jag tror också att det betalar sig eftersom din blogg troligvis är den mest välbesökta. Både när det gäller sidvisningar och kommentarer (interaktion) mellan dig och läsaren.

Jag vet att det du skriver uppskattas. Det har det gjorts i många år :-) Bra jobbat! Dina texter är så väl genomarbetade så jag hoppas verkligen att du får en ännu större publik :-).

Ha det fint!

Anonym sa...

Hej. Jag försöker också svara mina läsare i kommentarsfältet. Min blogg är ju lite mindre löpblogg eftersom jag skriver om löpning i papperstidningen. Därför blir det musik, träning och "skvaller" i bloggen.
Hoppas du/ni känner att vi och dom försvinner
Med vänlig hälsning,
LG Skoog

Lennart sa...

LG - Ja, jag vet. Jag har läst din blogg. Vi får se vad som händer framöver.

Jag kommer att fortsätta med min profil där jag skriver, läser, kommenterar och tycker. Detta oavsett vad andra väljer att göra. Det är upp till dem.