De första stegen på ett träningspass kan ibland kännas väldigt tunga. Tunga steg där fötterna känns som bly, där lederna känns stela, och där varenda steg är en kraftansträngning.
När det känns så där tungt i början vet jag att man ska fortsätta springa. Jag vet att kroppen kommer bli varm, att lederna kommer mjukas upp, och att steget kommer bli lättare.
De träningspass som känns så där extra tunga i början, brukar också kännas så där extra bra i slutet. Någonstans vid 4-5 kilometer brukar det släppa. Där brukar steget släppa, och där brukar farten höjas. Efter ytterligare några kilometer brukar steget kännas lätt, farten vara hög, och backarna forceras med kraftiga steg.
Idag sprang jag en terränglöpning över 13 kilometer i 4:55-fart. I början kändes det väldigt tungt, men på slutet kändes det väldigt lätt.
4 kommentarer:
Precis så är det! "Ge det en kvart" brukar jag muttra till mig själv så där fem minuter in på passet. Efter tio minuter funderar jag på att vända - en stund senare glömmer jag helt bort vad som var så jobbigt :-)
(Efter en dryg timme bllir det tungt igen - men då är det ok...)
Undrar hur mycket av den känslan som sitter i huvudet och hur mycket som sitter mer lokalt i muskler osv?
Extra mycket så under betablockad faktiskt.
Jenny - Ja, det är bara att bita ihop. På vintern måste man dessutom kämpa mot kylan i början av varje pass :-).
Johnny - Ja, det mesta sitter nog i huvudet. En del kanske dock beror på dålig uppvärmning :-).
Anneli - Ja, herregud. De där betablockerarna måste vara fruktansvärt jobbiga. Som du sa tidigare, "som att springa med handbromsen i".
Du är bra som kämpar på!
Skicka en kommentar