Det är höst. Det känns bra. Luften är krispig. Det är sol, och det är löparbanor. Jag trycker igång klockan för den första tusingen. En skön känsla.
Tusingar är bekanta. Jag vet precis hur de brukar kännas. Jag vet också precis hur trött jag brukar vara inför de sista tusingarna.
Idag känns det bra. Till en början känns det bra, men efter fyra tusingar är jag trött. Tiderna blev 3:56 - 3:54 - 3:48 - 3:48. Här vill jag nästan ge upp, men jag samlar ihop mig, och springer ytterligare en tusing på 3:43.
Efter två minuters vila tänker jag att jag måste prova. Jag måste prova att springa en tusing till, och så blir det. Den sista tusingen springer jag på 3:45.
Efter passet känner mig nöjd. Det här var bättre än förväntat. Åttahundringar i 3:40-fart kanske kan var lördagspasset. Jag ska tänka på saken.
8 kommentarer:
Nu går kurvan uppåt! :-)
Johnny - Hoppas det! Det är lite tidigt att säga så, men jag hoppas du har rätt :-).
Du borde känna dig nöjd efter det där!
Fördelen med att ha hjärtproblem är att man slipper tusingar... Jag minns faktiskt hur jobbig jag tyckte att den varianten var. Heller då fyraminutersintervaller (som i mitt fall är (var) ungefär en tusing).
Härligt med ett positivt besked! :-)
Intervaller en härlig höstdag, löpträning blir inte mycket bättre än så tycker jag. Kul att se att du är on-track mot höstens utmaning!
Ingmarie - Tack! Känner mig ganska nöjd också :-).
Anneli - Ja, tusingar och 4-min intervaller är ofta ungefär samma sak :-). Jag tror att du kommer gilla tusingar när du kommer igång snart :-). Du kanske kommer att tycka "Wow, det här var det bästa jag har gjort sen barnen föddes" :-).
Jenny - Tack! Ja, det var ganska skönt :-)!
Jakob - Nä, mycket bättre än igår blir det nog inte. Det var superfint!
Stark finish! Gubben kan än! ;)
Skicka en kommentar