Ett lugnt långpass. Det är inte ofta jag springer det. Det blir mest kort, fort, häftig andning och mjölksyra i benen. Ett lugnt långpass. Det var länge sen.
När jag började springa mitt lugna långpass hade jag ingen plan, och det är ovanligt. I intervallernas och snabbdistansernas rike där jag befinner mig finns det alltid en plan inför träningspassen, men idag hade jag ingen plan.
Mitt lugna långpass visade sig bli ett av de mest behagliga passen jag har sprungit. Det var helt kravlöst, och efter någon timme bestämde jag mig för att passet skulle bli två timmar långt.
Dagens lugna långpass sprang jag uteslutande i terräng, och det blev 22.25 kilometer i 5:26-fart.
3 kommentarer:
Hej Lennart
Grattis till ditt härliga, behagliga, långa pass!
Jag är övertygad om, att man blir snabbast av att springa långt och långsamt regelbundet ;-)
Naturligtvis fukar det inte utan intervaller.
Vi har ofta försökt att springa snabba 10 km. Men som bäst gick det efter 5 veckors marathon-träning med fyra långpass på 25-32 km, distanslopp i mara-fart och bara TRE intervaller med sammanlagt 13 tusingar (då hade min man just fyllt 50 år och klarade att springa sub40) :-)
Lycka till - hälsningar
Marianne
Marianne - Tack! Ja, jag tror att de långsamma passen ger grunden som behövs för att intervallträningen ska ge effekt.
Nu blev jag också mäkta imponerad av din man! Hälsa honom så gott från mig :-)! jag är full av beundran, och tro mig. Jag vet hur duktig han är som kan springa så fort :-)!
Jag tror också att den maraträningen var bra. Först mängd och sen lite kvalitet. Det tror jag är en bra träningsfilosofi.
Lycka till Marianne!
Håller med. Du kör kanske väl många överfartspass och för lite distans. Kroppen ska hinna bygga också...
Min sub40 premiär tror jag redan jag beskrev i samband med kistaloppet. Inte ett vanligt intervallpass inriktat på milen utan bara mer distans i terräng och backträning. Tränar för LL. Då kom sub40 ganska lätt. Tränar varanan dag med vart fjärde pass kvalitet.
Skicka en kommentar