Jag behöver en seger. Inte nödvändigtvis en seger över andra. Jag behöver inte vinna över andra, bara vinna över mig själv.
Jag själv är min största motståndare, och jag behöver besegra mig själv. Mig själv och mina tankar. Mig själv och mina tider.
Mitt i dagens distanspass över 12 kilometer i 4:46-fart höjde jag farten, och sprang 3 kilometer i 4:10-fart. Det var inte en seger över mig själv. Det kändes för tungt för det.
På söndag ska jag besegra mig själv. På söndag ska jag springa Sicklaloppet, och då ska jag åka hem därifrån med en positiv känsla och ett stärkt självförtroende.
Att besegra sig själv, och vinna över sig själv, är många gånger en mycket större tillfredsställelse, än att vinna över andra.
7 kommentarer:
Jag hoppas kunna göra exakt det innan säsongen är över, törstar rejält efter ett PB på 5km :-)
Så sant Lennart.
När man är på våran nivå är det ens egna tider och ens egna barriärer man vill komma över.
Johnny - Det hoppas jag också! Är det något speciellt lopp du satsar på eller blir det på lördag kanske?
Olov - Ja, hela tiden måste vi bryta våra barriärer och när vi har brutit en barriär tar vi sikte på nästa :-).
Blir det inte på lördag så tror jag att Åstadsloppet här i Örebro i oktober ligger bra till, har fått för mig att det är ganska platt och fint.
Åh - kunde inte formulera det bättre själv. Efter två totala genomklappningar i år (Stockholm marathon och Malmö Halvmara) vill jag bara genomföra ett helt lopp med den där positiva känslan som du beskriver .. att besegra sig själv och känna det där positiva vågsvallet ... för min del hägrar Lidingöloppet(premiär). Får se om jag eller backarna går segrande ur den kampen ...
En tanke är bara en tanke. De kommer och går men de är aldrig du.
Johnny - OK, det låter fint. Skulle var kul att prova :-).
Thomas - Ja, att bara känna sig starkare och starkare genom hela loppet. Det vill jag känna.
Jag tror du går segrande ur kampen mot backarna på LL :-).
Ingmarie - Tänkvärda ord :-)!
Skicka en kommentar