Icebug24 (där en ås är ett berg)

När jag kom upp till Hemavan var planen att inte starta på Icebug24. Dock tog jag med mig all utrustning (utom stavarna) för jag tänkte att jag kanske kunde hitta en lösning tillsammans med arrangörerna där jag kunde starta, och eventuellt bryta loppet om jag fick ont i min höftböjare och/eller sätesmuskel.

När jag pratade med tävlingsledningen visade det sig att jag kunde starta och bryta loppet om jag ville. Dock med löftet att om jag bestämde mig för att bryta loppet skulle jag göra det i närheten av en väg, eller i tältlägret som fanns beläget efter 20-30 kilometer. Tävlingsledningen var väldigt noga med att ingen fick lämnas ensammen på fjället.

Jag och mina lagkamrater tyckte att tävlingsledningens krav lät helt självklara, så det var inte svårt att ställa upp på deras krav. Då var det bara att packa ryggsäcken, planera vägvalen och ladda upp, för nu skulle jag helt plötsligt starta.

Planering av vägval och vilka kontroller vi skulle satsa på

Efter en lång natt, en rejäl frukost, en rejäl lunch och en lång bussresa till startplatsen samlades startfältet bakom startlinjen.

När starten gick började vi sakta röra oss framåt, och efter ca 200 meter började det gå uppåt, sen gick det ännu mer uppåt, och efter en lång stund befann vi oss på en platå, och bredvid oss till höger fanns en liten höjd som kunde se ut som en ås.

Det kan också vara så att jag, och de flesta andra, ville att det skulle vara en ås eftersom det stod i beskrivningen av kontrollerna att första kontrollen skulle ligga på en ås.

Jag innan start

Dock stämde det hela inte riktigt. Det låg ett berg bredvid, och de berget fanns inte med på kartan. Det betyder att kontrollen inte låg där vi var, den låg uppe på åsen, eller berget, eller vad man nu vill kalla det för. Här var tydligen dimensionerna lite annorlunda, här var tydligen en ås ett berg.

När vi senare kom upp på åsen (berget) hittade vi den första kontrollen, och då hade vi tagit ca 300 höjdmeter på kort tid (det var ingen dålig ås). Från den första kontrollen såg vi också fjället som bredde ut sig. Det var en mäktig syn, och nu kändes det att vi var igång.



Jag och näcken som spelade vid vår fjärde kontroll (14)

Jag måste här erkänna att det inte blev så mycket löpning. Det blev mest löpning i nedförsbackarna för långa sträckor var nästan helt omöjliga att springa. Underlaget var väldigt ofta stenskravel, knähögt ris, myr och sumpmark. All löpning (gång) genomfördes till 100% helt obanat. Jag kan inte påminna mig om att vi någon gång sprang på en stig.

Tältlägret där det fanns varmt vatten, korv, smörgåsar, etc, etc

Efter 1360 höjdmeter, efter 30 kilometer, efter 5-timmar och 45-minuter bestämde jag mig för att bryta Icebug24.

Som överenskommet med tävlingsledningen bröt jag i tältlägret. Jag hade börjat få känningar överallt. Det var inte värt att fortsätta, och med tanke på vad mina lagkamrater berättade om fortsättningen så var mitt beslut ganska klokt. De sista 18 timmarna var tydligen grymma.

Petra Månström var också en av deltagarna, och hennes berättelse hittar ni här.