fredag 2 januari 2015

Diffusa löparskador

Jag upplever att många skador inom löpning är lite diffusa i sin natur. Diffusa i den meningen att skadorna kommer lite ”krypande”, och saknar ett tydligt före och efter.

Ta till exempel ett löparknä. Där ligger ITB-bandet och nöter på ett ben vid knät, och efter en tid blir det inflammerat och börjar göra ont. Som drabbad vet man inte alltid när skadan började, och inte heller riktigt när skadan slutar. Det kan vara lite svårt att veta när ett löparknä har försvunnit. Ett liknande resonemang kan föras med benhinneinflammation. Där ligger den inre vadmuskeln Soleus och nöter mot benhinnan som sedan blir irriterad och eventuellt inflammerad. Även här kan det vara lite svårt att veta när det började, och när det slutar.

I slalom är det lite annorlunda. Där är skadorna lite mer tydliga. Det finns en tydlig orsak, och en tydlig konsekvens. Ett före, och ett efter. Inte ont, och ont. Låt mig visa en film som kan förklara vad jag menar.



Det var jag som vurpade i filmen, och efter den vurpan har jag lite ont i ryggslutet, rumpan, ljumsken och axeln, men jag behöver inte fundera på varken när eller hur skadan uppstod, och förhoppningsvis behöver jag inte heller fundera på när skadan är läkt. I slalom är det hela lite mer konkret.

Jag tar några dagars löpvila, och ni. Använd ryggskydd och hjälm när ni åker slalom. Det räddade troligtvis mig från fler skador.

4 kommentarer:

Håkan sa...

Håller med dig till fullo om att man många gånger inte riktigt vet när det började eller när det slutade med en löparskada. Hoppas att det går över fort efter slalomskadan, som du sade lätt att se och veta när skadan uppstod!
Krya på dig!

Björn Suneson sa...

Kul om man får säga så. Vurpan såg inte så farlig ut men hur illa skadad blev du?

80 km/veckan bör du klara lätt, det är inte mycket för en man i sina bästa år. Gör löpning till en daglig vana. Men att springa i mörkret på fjällvägar i Sälen avundas jag inte. Keep on running!

Johnny sa...

Jag är rätt "förtjust" i löparskador genom mitt arbete som naprapat. Men det ska ju erkännas att man vet väldigt lite idag, exakt som du säger. Det är förmodligen förklaringen till varför det finns så många olika bud på hur man ska förebygga och behandla skador.

En sak som är säker, är att när man väl blir skadad som löpare tar det alltid för lång tid innan de har läkt :-)

Lennart sa...

Håkan - Tack. Bättre nu men inte tillräckligt för att träna.

Björn - Värst slog jag mig i ryggslutet/rumpan då jag landade på den från ett par meters höjd. Hoppas på att kunna springa snart igen.

Johnny - Ja, löparskador verkar vara lite komplexa och åsikterna kring hur de ska behandlas är många. ch visst tar det alldeles för lång tid att läka ut :-)!