När jag trivs
som bäst är det någon minusgrad och sol. Det är gnistrande vit snö och
solglasögon. Det är två lager med kläder på överkroppen, en långärmad underställströja
och en löparjacka. På benen räcker det med ett par långa tights.
När jag trivs
som bäst springer jag på en enslig skogsväg. Gärna förbi en bondgård med hästar
som betar i hagarna. Det kan också vara skog. Det spelar inte så stor roll.
När jag trivs
som bäst vill jag lyssna in omgivningen. Gärna lyssna på tystnaden. Om något
bryter tystnaden vill jag att de ska vara ett naturligt ljud som fågelkvitter,
häst som gnäggar eller kor som råmar.
När jag trivs
som bäst är det någon minusgrad och sol. Det är gnistrande vit snö och
solglasögon. Det är natur. Det är tyst. Det är löpning.
Idag trivdes jag som bäst. Idag sprang jag 15 kilometer i 5:07-fart.
6 kommentarer:
Det låter mysigt. Ibland kan löpningen vara det också!
Så där har vi det på landet. Jag och brorsan fick en liknande sväng runt Berga. Kalasväder även om det var litet knöligt underlag
Den beskrivningen kan jag skriva under på, då trivs jag också utmärkt.
Andreas - Ja, ibland kan löpningen också vara det :-)!
Urban - Underbart. En lite undran bara. Berga? Är det Berga söder om Sthlm eller en förkortning av Åkersberga (jag är uppvuxen i Åkersberga)?
Anders - Ja, jag tror att det är många som trivs i vintern, bara det inte är snömodd så :-).
(Åkers-)Berga.
Urban - Kul! Jag är uppvuxen i Åkersberga i ett område som hette Söra.
Tycker Åkersberga är fint med all sin natur och närhet till skärgården och badplatser. Det var bra att växa upp där :-)!
Skicka en kommentar