Ljuger du på
bloggen? Det är en samvetsfråga, men vem skulle svara ”Ja” på den frågan? Mitt
svar är att jag ljuger minimalt på bloggen. Jag ljuger så lite jag kan. Jag
skulle ljuga om jag säger att jag aldrig ljuger.
Att aldrig
ljuga blir lite som i den där filmen ”Liar liar” med Jim Carrey i huvudrollen.
Det skulle inte fungera. Dock tror jag att jag mest ljuger genom att inte
berätta allt. Jag berättar så att säga inte hela sanningen. Vissa delar väljer
jag att undanhålla.
Jag tror också
att jag ibland ljuger genom att överdriva känslor. Jag kanske skriver att det kändes
väldigt jobbigt när det i själva verket bara kändes lite jobbigt. Jag kanske
också skriver att det kändes väldigt lätt när det i själva verket bara kändes
ganska lätt.
Jag tror att de
där smålögnerna mer handlar om att förtydliga kontraster i en annars ganska grå
tillvaro. En tillvaro där ytterligheterna är vitt och svart, och färgpaletten
där emellan består av olika nyanser av grått.
I ett försök
att sätta lite färg på tillvaron kan de där små lögnerna ge lite större och
färggrannare kontraster som också gör det hela lite mer begripligt för läsaren.
Ja, så kanske det är.
Annars blev det
15 kilometer i 5:04-fart idag, och för att inte avsluta med en lögn så kändes det
ganska grått.
5 kommentarer:
Lustigt det där. Först reagerade jag (som säkert många gör) med "såklart jag inte ljuger" men när jag läser vidare så kommer jag fram till att jag visst gör det ibland. Just den typen av lögner som du tar upp, överdriva-lögnen, underdriva-lögnen, undanhålla-lögnen.
Om vi aldrig gjorde det skulle det vara både tråkigare att skriva och att läsa våra inlägg.
Dessutom uppstår det vissa "lögner" ur människans förmåga att förändra historien och de känslor man ha runt en händelse. T ex skulle ett blogginlägg jag skrev om lumpen, när jag gjorde lumpen, inte låta likadant som ett blogginlägg om lumpen skrivet idag. Om man skulle jämföra dessa två (hypotetiska) inlägg så skulle jag uppenbart ha ljugit i det ena av dem eftersom de skulle skilja så mycket i innehåll, men båda skulle varit ärliga när dom skrevs.
Anders - Ja, det här är nog mitt ärligaste inlägg någonsin :-).
Nyckeln i inlägget är på något vis meningen "Jag skulle ljuga om jag säger att jag aldrig ljuger"..... :-).
Två tagningar: å ena sidan måste man förenkla och driva det i någon riktning om man vill stå ut som skribent. Det gör ju du. Å andra sidan är ju frågan vad läsaren har för syfte (ganska omöjligt att förutse).
Jag läser gärna för mina barn, just nu bla fjärde omtaget på Lilla huset på prärien. Där erkände ju författarinnan att hon anpassat sitt alter egos ålder för att ge en rakare berättelse. Där finns en del sekvenser som hon omöjligt kan minnas eftersom hon var för ung. Men ljug? Bra story i alla fall.
Njee, jag anser mig inte behöva ljuga om något. Däremot kanske jag inte berättar allt i bloggen, typ som privata saker. Fast de är väl inte att ljuga? :O
Sen vet man inte hur andra uppfattar en, kanske någon anser att man ljuger... Vem vet ;)
Urban - Att förenkla och driva det i någon riktning var bra sagt. Att förenkla är svårt och det går inte att ha alla olika perspektiv.
Ang Lilla huset på prärien (och Ingelssons?) så trodde jag att alltihopa var påhittat, men se där. Man lär sig så länge man lever :-).
Åsa - Jag skulle aldrig tro att du skulle ljuga. Aldrig :-)!
Jag har i alla fall uppfattningen att du verkar vara en ganska "rakt på person", men jag tror inte heller att någon är helt transparant heller :-), men det är nog som du säger att man kanske inte "berättar allt" :-)!
Skicka en kommentar