Fredagen den 13:e, dödens dag

Idag är det fredagen den 13:e. En dag av otur, en dag med brutna ben, en dag med utslagna tänder. Otursdagen, och i värsta fall dödens dag.

Fredagen den 13:e. En dag som kan sluta med döden. En hemsk tanke, och man kan lätt bli lite orolig. Min dag är ännu inte slut, och jag lever fortfarande, men min dag började med att jag vaknade i min varma säng strax innan klockan ringde. Jag kände mig utvilad. Jag hade sovit väldigt gott.

Efter att ha satt på mig kläder gick jag ner och åt frukost tillsammans med min underbara familj, och när barnen skulle gå till skolan fick jag en puss på kinden som jag blev alldeles varm av. En underbar känsla. En underbar start på dagen.

När jag senare var på väg till jobbet och skulle passera tunnelbanespärrarna var det många som ville gå igenom, det blev trångt, och då släppte vi snällt och vänligt igenom varandra samtidigt som vi utbytte vänliga blickar och små leenden.

I tunnelbanevagnen satt jag senare bekvämt i värmen tillsammans med mina medpassagerare varav många umgicks med vänner och bekanta på olika sociala forum. Någon log för sig själv, samtidigt som andra mest såg nöjda ut. I tunnelbanan fanns det också några som pratade och skrattade. Skratt som spred glädje.

På jobbet har allt gått jättebra och som jag uppfattade det så kände sig de flesta väldigt nöjda med arbetsdagen när vi på eftermiddagen tog helg. Innan jag åkte hem till min fantastiska familj så passade jag också på att springa 15 km i 5:04-fart. Ett alldeles underbart pass ute på Djurgården.

Nu har jag kommit hem och fått ett par kramar av mina fantastiska barn. Jag lever fortfarande, och jag ser med glädje fram mot att få avsluta kvällen framför TV:n tillsammans med min underbara familj.

Min dag har varit fantastisk. Ingen otur alls. Ingen död heller. Hur har din fredag den 13:e varit?