Min tillvaro är inte lika flashig. Inte lika intressant. De flashar runt med sina intressanta liv som de skriver om på sina bloggar.
Jag flashar inte runt med ett intressant liv som jag skriver om på min blogg. Jag gör ingenting. Jag springer inte ens. Inte som de, men jag är glad ändå. Väldigt glad faktiskt.
För tillfället mår jag väldigt bra av att inte springa. Att inte flasha. Att bara vara. Det är gott så.
Tänk om du inte kunde ta en paus. Tänk om du var tvungen att springa. Tvungen att springa bara för att någon krävde det. För att producera. För att det var ditt jobb. Usch vad jobbigt det hade varit.
7 kommentarer:
Låter perfekt. Fler borde inte flasha, det är ofta man får känslan "tvångsmissigt" när man läser en del bloggar. Bra för dig.
"tvångsmässigt" skulle det vara, gah :)
Ha, ha! Ja, löpning kan verkligen vara tvångsmässig :-)! Det märker man när man gör ett avbrott och får lite distans till löpningen :-)!
Ha det fint!
Du och dina underliga inlägg. Ta det positivt! =)
Andreas - Jag tar det positivt. Inte menar du något dumt. Det vet jag :-)!
Rätt skönt att alla inte är lika flashiga så att man själv kan kan känna igen sig lite mer :-) Det flashigaste som hänt i mitt träningsliv det senaste året är nog att jag har köpt ett par mönstrade tajts. Det ni!
Märta - Sent om sides såg jag din kommentar. Ledsen att jag har missat den. Mönstrade tights vill jag också ha. Jag ska nog ordna ett par snart :-)!
Skicka en kommentar