torsdag 31 december 2015

Mitt 1000:e blogginlägg

Då var vi framme. 1000 inlägg! Tror inte det finns många löparbloggar som kan jämföra sig med det, och det gör mig lite stolt. Det ger mig också lite tankar och funderingar. Lite funderingar och reflektioner på vad kommande 1000 inlägg ska handla om. 1000 inlägg känns trots allt som en bra brytpunkt om jag skulle vilja styra om och skriva om något annat. Jag menar, ni vet att jag har två barn, men ni vet inte att jag har levt ett väldigt aktivt liv tillsammans med dem. Det vet inte ni, för det har jag inte berättat för er. Det har varit min privatsak, men nu kanske det är dags att berätta det.

Jag tror nämligen att jag sitter på en enorm erfarenhet när det gäller att hitta på, planera och genomföra äventyr tillsammans med barn. Det är inte lätt att ge sig ut i obygden i flera dagar tillsammans med barn och det krävs en del erfarenhet och barnledaregenskaper för att göra det, och det hävdar att jag har.

Mina barn är 9 och 11 år och trots deras ringa ålder har vi bland annat seglat åtskilliga gånger. Vi har tillbringat veckor i båt och hanterat alla eventualiteter som dyker upp då man lämnar hemmets trygga vrå. Utöver segling har vi fjällvandrat vid Storulvån och Sylarna, vi har fjällvandrat och varit på Kebnekaise samt besökt Sveriges högsta vattenfall Njupeskär i Dalarna. Fjällvandringar där vi stundtals varit miltals från civilisationen, vadat över bäckar och tagit säkert 1000 höjdmeter på en och samma dag. Vi har flugit helikopter, ätit frystorkat och bott i tält.

Bild från en helikoptertur mellan Kebnekaises Fjällstation och Nikkaluokta
Jag och min familj åker också slalom i de svenska fjällen flera gånger per år. Jag har lärt barnen åka skidor så att de nu befinner sig på en hyfsad nivå och nu handlar det mer om att hålla tillbaka barnen så att de inte ger sig ut på egna äventyr och åker över sin förmåga. Tro mig, det är inte kul att tappa bort en 8-åring på toppen av Åreskutan samtidigt som jag vet att hon gillar åka i slalombanor utanför den preparerade pisten. Den krypande oron man kan känna som förälder i de situationerna har jag känt, för just det har hänt.

Bild från Åreskutan
Alla våra äventyr vi har gjort har vi genomfört med en målsättning, och det är att barnen ska ha roligt och att de ska "vilja göra det igen", och det har vi lyckats med. Trots sin ringa ålder hanterar mina barn båtar själva. De älskar att åka slalom och jag har mer eller mindre varit tvungen att lova att vi ska bestiga Kebnekaise tillsammans när de blir äldre, detta då vi aldrig var på toppen sist vi var där, men "de vill göra det igen".

Bild från Sveriges högsta vattenfall Njupeskär
Vi har haft väldigt roligt tillsammans. Minnena är lyckliga och många. Minnen som formar mina barns värderingar, intressen och deras framtida liv. Men, tyvärr har andra föräldrar inte fattat vad som krävs för ett lyckat äventyr tillsammans med barn.

Tyvärr finns det föräldrar som ger sig ut på den här typen av äventyr utan att ha en aning om hur saker och ting fungerar. Det är skitföräldrar, och senast i måndags såg jag en familj stå och skrika med gråtande barn när de skulle sätta sig i en sittlift i Tandådalen. De klarade uppenbarligen inte av stressmomentet.

När jag ser den där typen av dysfunktionella föräldrar blir jag nästan alltid en betraktare som står och tittar på spektaklet samtidigt som jag ställer mig frågorna. "Förstår inte de där dysfunktionella föräldrarna att barnen mår dåligt när dom gör så?" "Hur kan föräldrarna tro att barnen vill till exempel åka skidor igen om de skriker och bråkar som de gör när de ska sätta sig i en sittlift?"

På grund av vissa saker och åtgärder så har vi i min familj haft väldigt roligt när vi har gjort våra äventyr och vi har lyckats med målsättningen att barnen ska "vilja göra det igen". Det känns också som att vi är på god väg att lyckas med våra långsiktiga förhoppningar som är att barnen ska få en livslång relation till fysiska aktiviteter och att vilja leva ett aktivt liv.

En äldre bild från en av våra seglatser
Det faktum att jag är på god väg att lyckas gör att jag gärna delar med mig av mina erfarenheter, tips och råd över hur man hittar på, planerar och genomför äventyr och aktiviteter tillsammans med barn. Jag kan lova er att det krävs en hel del, det krävs visa saker och åtgärder för att det ska bli bra, både av dig och din partner.

En familjeselfie från i somras när vi badar
Utöver att vara en enkel löparblogg kanske den här bloggen också ska fokusera på spännande aktiviteter som föräldrar kan göra tillsammans med sina barn. Utöver löpning så kanske det är det som de kommande 1000 inläggen ska handla om.

Jag får se, men det är en idé. Nu vill jag tacka er för de här 1000 inläggen och önska er ett mycket Gott Nytt År!

10 kommentarer:

Unknown sa...

Grattis Lennart! 1000 inlägg är respekt. Jag gjorde ett uppehåll efter 100 inlägg men började om efter lite påtryckningar. Jag skriver ju om träning i papperstidningen av RW och vill kunna "skoja" till det i bloggen. Jag är tveksam om jag fortsätter efter 200 inlägg(1 per/vecka)

Du skriver bra och varierat. Kul att ni fostrat barnen i rörelsens tecken. Vi hade alltid med våra barn på träningar, till fjällen, på gymmet, utlandsresor mm. Och dom älskar träning ( dottern är en bra löpare, sonen är PT)
Lycka till med 2016
Kram
LG Skoog

Lennart sa...

LG Skoog - Tack! Tycker du har hittat en bra stil på din blogg. Den är rolig och kul att läsa. Jag hoppas du fortsätter.

Kul att dina barn var med på allt! Jag är lika dan och tycker det låter helt rätt. Är jag någonstans så är mina barn med. Det gäller alltid :-).

Björn Suneson sa...

Grattis till blogginlägg nummer tusen! Har det blivit lika många löpturer under dessa sex bloggår? Gott nytt år och en önskan om att du håller fast vid löptemat och att du inte överdriver den egna bloggens storhet. Du är bra som du är...

Lennart sa...

Björn - Gott Nytt år på dig också och bra fråga!

Jag gick in på Jogg.se och räknade och jag har registrerat (inklusive cykel, simning, osv) totalt 1107 träningspass, men jag har bara registrerat 998 (!!!) pass löpning så vi kommer att ha ett 1000-jubileum till om bara några dagar!

Jättekul, det hade jag ingen aning om. Om ett par dagar kommer vi alltså att firar det 1000:e träningspasset sen bloggen startade :-)!

Johan Renström sa...

Grattis! Nu är du med i en exklusiv 1000 klubb. Otroligt starkt att hitta motivation och hoppas du ångar på mot 2000. Jag är uppe i 700 nånting, men hade nog slutat på 600 om inte RW gett mig en nytändning. Men jag bloggar mer sparsamt nu ca 5-8 inlägg i månaden.

Staffan sa...

Grattis till 1000 Lennart, det är starkt, envishet och kontinuitet, förmågor man har nytta av i livet och i löpningen. Jag har ca 130 inlägg kvar dit. I det här inlägget sticker du ut hakan lite, igen :-) Jag tror så här att barnen såklart präglas av föräldrarnas intressen, det kan vara skidåkning och friluftsliv som i ert fall eller något helt annat, och jag tror att de allra flesta familjer vill göra och gör saker tillsammans som de roas av. Däremot är ju alla nybörjare på något, någon gång och att då kalla föräldrar som kanske provar utförsåkning för första gången som familj för "dysfunktionella" och "skitföräldrar" är lite hårt :-) men du gillar ju när vi inte tycker lika, de kan ju vara mycket funktionella inom andra områden eller så småningom, när de är tryggare i luften, kan ha det väldigt fint tillsammans i backen :-)

God Fortsättning!

Lennart sa...

Staffan - Tack! God Fortsättning till dig också :-)!

Innan jag publicerade inlägget tog jag bort två stycken text med exempel på vad jag har sett föräldrar gör mot sina barn när de är ute med sina barn, men jag tog bort det, och jag vidmakthåller min ståndpunkt :-).

Att man är mamma eller pappa betyder inte att man är en bra förälder. Jag har sett många exempel på motsatsen. Tyvärr, och ibland blir jag förvånad hur vuxna beter sig.

Andreas sa...

Stort grattis till 1000:e inlägget Lennart och god fortsättning! Jag är glad att du tog upp bloggen igen och fortsatte efter dippen 2014. Din blogg har gav mig så mycket inspiration 2011-2013 ... och jag har fortsatt läsa den om än inte lika ofta 2014-2015. :-)

Lennart sa...

Johan - Tack! Jag tycker dina inlägg håller världsklass och skulle vi räkna ord så har du säkert skrivit mer än mig :-). Jag hoppas du fortsätter ett tag till.

Lennart sa...

Andreas - Tack! Vad roligt att se ditt namn och profil igen. Jag har faktiskt tänkt på dig och hoppas allt går bra! Önskar dig all lycka till!