Du är värdig precis som du är. Din värdighet sitter inte i vilka kläder du har, vad du arbetar med eller vilka vänner du umgås med. Värdigheten sitter inte heller i att vinna. Värdigheten finns inom dig, och var rädd om den.
Det är viktigt att du ser när det börjar bli ovärdigt, då är det dags att gå därifrån, dags att bryta. Det är många gånger viktigare att du behåller din värdighet än att du vinner.
När du går genom livet kommer du ständigt utsättas för personer som på ett eller annat sätt vill ta din värdighet ifrån dig. Personer som kan försöka locka ner dig i ovärdiga diskussioner, personer som kan försöka kränka och utnyttja. I dessa situationer sitter inte värdigheten i att till varje pris vinna, att få rätt, eller att få en ursäkt. Här sitter värdigheten i att gå där ifrån.
Du ska stå för vem du är, dina åsikter och dina värderingar. Blir du påhoppad behöver du inte svara. Möts du av manipalutiva personer behöver du inte umgås. Tvingas du genomföra saker du inte vill behöver du inte fullfölja. Du har din värdighet, behåll den.
Idag sprang jag ett värdigt distanspass över 12 kilometer i 4:50-fart. Känslan var sådär. En ganska tung känsla i låren som jag inte riktigt vet om den hör till en infektion, eller om den bara beror på att jag inte har sprungit på ca 7-dagar. Vet inte. Imorgon får vi se.
Planen de närmaste dagarna är att springa ytterligare 12 kilometer imorgon, och ha en vilodag på måndag inför Nyårsloppet på tisdag. Målsättningen på Nyårsloppet är att få en värdig avslutning på löparåret, en målsättning som känns fullt rimlig.
4 kommentarer:
Klokt och vettigt inlägg.
Hmm, undrar om denna ryggdunk från mig gör mig lite ovärdig? :-) Jag tror inte det då jag alltid bara säger det jag tycker och aldrig säger något bara för att det förväntas. Så behåller jag min trovärdighet och värdighet :-)
Peter - Nä, du är inte ovärdig :-). Du har mycket trovärdighet och värdighet :-)!
Jag är fortfarande lite nyfiken på ditt inlägg om förtroende som du "kanske" skulle skriva :-)
Jag brukar alltid fråga mitt inre när jag ställs inför ett dilemma, förnuftet kan säga en sak men om det fortfarande känns fel så följer jag hundra gånger av hundra mina känslor. För om inte hjärtat är med i mina beslut så blir det ovillkorligen fel. Men visst är jag som så många andra idag full av tvivel. Så många beslut som ska tas som man aldrig får en chans att se vad som hänt om man valt den andra vägen. Brukar använda mig av Tage Danielssons devis: Utan tvivel är man inte klok.
Hej Nisse!
Bra att du låter känslorna styra, men här kommer en parodox in..... Är det förnuftet/logiken som gör att det känns bra, eller kan det vara ologiskt/oförnuftigt men ändå kännas bra?
Hur som helst så tycker jag också att det måste kännas bra annars går det inte. Det blir helt fel annars :-).
Skicka en kommentar