Kommer Brexit leda till en debatt om Swexit?

Kommer valresultatet i Storbritannien och kommande Brexit påverka opinionen i Sverige för en Swexit?

Ja, dessvärre är min bedömning att opinionen där man ställer sig positiv för en Swexit kommer påverkas, och dessvärre så tror jag inte att det är vi själva i Sverige som kommer styra över det. Det är utländska intressen som kommer styra över det, och dessvärre saknar Sverige just nu medel för att kunna motverka det.

Swexit debatten kommer troligtvis börja på twitter (som alla andra jobbiga debatter). Kanske av svenskar som är för en Swexit, eller av utländska intressen som vill splittra EU. De svenska debattörerna som med sin demokratiska rätt debatterar Swexit kommer troligtvis få sitt budskap stärkt och bekräftat av utländska aktörer samtidigt som de svenska debattörerna kommer anamma och ta till sig den information de utländska aktörerna sprider. Det blir en symbios.

En symbios där den stora massan av svenskar kommer få svårt att skilja på vad som är falsk information planterat av utländska påverkanskampanjer och korrekt information från trovärdiga källor. Dock vet vi sen tidigare att när lögnen eller en falsk nyhet sprids och får fäste så kommer den anammas av så många individer och nyhetsredaktioner så att lögnen eller den falska nyheten senare inte kommer kunna korrigeras till den korrekta bilden.

Baserat på min egen erfarenhet och baserat på vad jag ser på framförallt twitter så saknar vi i Sverige helt motmedel mot den här typen av utländska påverkanskampanjer, samtidigt som gränsen är luddig mellan vad som är en acceptabel intern debatt oss svenskar emellan, och utländska påverkankampanjer. Här måste vi bli bättre på att försvara oss och dra en tydlig gräns. Hur vet jag inte, men vi kan alltid börja med att prata om det.

Själv, som svensk, och som släkting med Gustav Vasa, anser jag att Sverige behöver EU. Vi behöver vara med i EU där EU är en motpol mot de maktcentrum som finns i USA, Ryssland och Kina. Vi behöver EU för utan EU blir Sverige väldigt svagt i olika typer av förhandlingar och samarbeten. Dock verkar EU inte riktigt fungera idag, och EU måste förändras.

Det är till och med så illa att EU idag fungerar så dåligt så att jag inte tror att EU kommer klara av att genomföra den förändring som EU så väl behöver. Det kommer i sin tur leda till att de intressen som driver Swexit kommer få vatten på sin kvarn, vilket framförallt de utländska intressena kommer utnyttja.

Inrikesdebatter kryddade med utländska påverkanskampanjer, lögner och planterade nyheter är något nytt för oss i Sverige, men vi måste lära oss att hantera det. Vi har inget annat val. Annars är vårt EU-medlemskap i händerna på utländska intressen. På utländska påverkanskampanjer.

Att USA vill köpa Grönland är inget skämt, utan det är farligt

”- Grönland är inte till salu, hur mycket kostar USA?”, skrockar danska och svenska debattörer hånfullt när det blir känt att USA vill köpa Grönland. "- Jag gissar att Danmark nu börjar få andra tankar kring visdomen att bjuda in Trump till Statsbesök", skrockar en annan känd politiker.

Media och andra förståsigpåare hänger på och hånar Trump och målar upp honom som om han vore dum utan en tanke på vad som egentligen är på väg att ske. Insikten kring hur farligt det är verkar gå helt förbi. Låt mig förklara.

För det första så verkar det vara en global trend att stora mäktiga länder gör anspråk på andra länders territorium där vi till exempel har Rysslands intåg i Georgien och i Ukraina i färskt minne. Vi har också på senare tid Kinas framflyttade positioner i Hong Kong och i Sydkinesiska sjön, och nu vill alltså USA utöka sitt territorium i Arktiskt och Atlanten genom att lägga beslag på Grönland.

Vi har alltså en trend där stora mäktiga länder vill bli ännu större och mäktigare genom att ta strategiskt viktiga territorium från mindre länder.

För det andra så måste vi i Sverige bevaka denna trend då det är väldigt lika förutsättningar mellan Atlanten och Grönland som det är med Östersjön och Gotland. Det är bara skalan som skiljer sig där Atlanten och Grönland är lite större. De säkerhetspolitiska syftena och de strategiska fördelarna är annars nästan exakt detsamma. USA vill alltså skaffa sig en strategisk viktig Ö i närheten av ett strategiskt viktigt område i Arktiskt, och Gotland är också en strategiskt viktig Ö i ett strategiskt viktigt område i Östersjön. Trump vill alltså att Grönland ska bli ”USA's Gotland” i Atlanten. USA's anspråk på Grönland sätter alltså fokus på vårt kära Gotland också.

Att sitta och skratta, underskatta, håna och kalla Trump för diverse saker är farligt för det som sker är oerhört strategiskt och genomtänkt. Det är närvaro i Arktiskt som lockar, och det är lika strategiskt genomtänkt som Rysslands agerande i Georgien och i Ukraina, eller Kinas agerande i Hong Kong och i Syd kinesiska sjön. Metoderna kanske skiljer sig åt litegrann men målet är detsamma, och vi har nog bara sett början på USA's kampanj att köpa Grönland. Frågan är bara hur nästa steg ser ut när Danmark säger nej. Hur ser den mediala strategin ut? Hur tänker de påverka opinionen? Kommer USA senare sätta press på Danmark genom handel eller på annat sätt ställa till problem?

För det tredje så finns det en miljon saker att ta upp kring detta, men det orkar jag inte göra här utan jag nöjer mig med att avslutar med att det mycket väl kan vara så att om vi inte är på vår vakt så kan det om 10 år kännas helt naturlig att USA köper Grönland.

Britterna har inget val. De måste genomföra Brexit

Såg att Britterna igår genomförde en stor demonstration i London för en ny folkomröstning om EU-utträdet, och mot att Storbritannien ska lämna EU. En demonstration som tydligen samlade flera hundra tusen deltagare (upp mot en miljon enligt arrangörerna). Ironin i detta är att Britterna nu bara några veckor/månad innan EU-utträdet har den största pro-EU rörelsen av alla EU-länder. Fast, jag vet inte jag. Jag kan tycka att de redan har kommit lite för långt i processen med att lämna EU, och det känns lite för sent att backa ur nu. Skulle de avbryta ett EU-utträde så är jag faktiskt riktigt rädd för konsekvenserna. Låt mig förklara hur jag tänker.

Jag tänker att om Britterna nu helt plötsligt väljer att stanna kvar i EU så tror jag att de som fortfarande är för ett EU-utträde (Brexit) kommer driva en svekdebatt som bygger på de normala populistiska idéerna om att dagens politiker är opålitliga och korrupta samt att de inte vill folkets bästa, utan bara ser till sitt eget bästa.

En svekdebatt som också kommer underblåsas av krafter från bland annat Ryssland, USA och övriga nationalistiska partier i Europa. En svekdebatt som jag tror kan bli väldigt stor och svår att hantera eftersom det är ganska enkelt att få folk att känna igen sig i argumentationen om politikerna i Storbritannien går emot folkomröstningen. Denna svekdebatt tror jag också kommer påverka alla länder i EU, inte minst Sverige och vår inrikespolitik, och skapa misstro, motsättningar och djupa sår även här i Sverige.

Fast nu kanske ni tänker att debatten inför folkomröstningen i Storbritannien var väldigt smutsig och innehöll väldigt konstiga argument och rena lögner samtidigt som debatten också påverkades av andra länder. Ni kanske tänker att flera av det som röstade för ett EU-utträde känner sig lurade och nu har blivit klokare, tänkt om, och vill stanna kvar i EU, och att det då är demokratiskt att Britterna också stannar kvar i EU, men….

Men…… Till er som tänker så vill jag säga att en opinion är en sak och att opinionen ändras hela tiden och enskilda opinionsmätningar kan inte stå över en folkomröstning. De som röstade för ett EU-utträde vann valet och det motsvarar folkviljan där och då. Något annat finns inte, och skulle politikerna göra något annat så kan jag faktiskt förstå den svekdebatt som skulle komma. Det är inget konstigt med det.

Nä, Britterna har inget val. Att avbryta ett EU-utträde kan frigöra väldigt smutsiga krafter och skapa väldigt djupa sår som kan bli väldigt svåra att läka så Brexit är det enda som gäller, och vi andra ska bara sitta lugnt på läktaren nu och studera det som händer i Storbritannien. Vi ska så klart påverka och försöka göra det så bra som möjligt för oss, men jag tror att det bästa nu är att låta det hela ske, och för andra länder så gäller det att studera och lära sig av det som nu pågår, och försöka undvika att försätta sig i samma sits.

Detta ständiga hackande på Influencers

Jag börjar tycka lite synd om influencers. Alla bara hackar ner på dem. Vad dom än gör så rackas det ner. ”- Influencers bara skriver om saker som andra kan bättre”, ”- Influencers är falska”, "- Vad är ens en influencer?", bla, bla, bla. Så brukar det låta.

Det verkar som att influencers spelar i någon sorts B-lag och att etablissemanget där ledarskribenter som tex Jan Guillou, Anders Lindberg och Sakine Madon står högst i kurs och utgör någon form av A-lag som inte riktigt vill vara med influencers. Jag har sett otroligt många fall där etablissemanget försöker racka ner på influencers. Både inom löpning, där tex Petra Månström ofta blir hårt ansatt, och inom den offentliga debatten.

”Fler poliser, inte influencers”, skrev Sakine Madon när hon ifrågasatte att Polisen använde influencers från Instagram när de försökte sprida sitt budskap. Sakine tyckte alltså att Polisen borde anställa fler Poliser än att betala 12 influencers totalt 350 000 kr för att de skulle lägga ut två inlägg var på Instagram för att informera om Polisutbildningen.

Själv tycker jag det är lite coolt med influencers. Ingen vet egentligen hur det har hamnat i sin position men dom är där och bara genom sin närvaro provocerar de etablissemanget då de med sina 100 000-talse följare är en kraft att räkna med, och en stor konkurrens till de mediala plattformar som tex ledarskribenter sitter på. För det ska ni veta. Om dagens A-lag (ledarskribenterna) slutar på sin tidning så blir de samtidigt av med den plattform som de använder för att sprida sitt budskap eftersom de bara lånat sin plattform, och det har inte en influencer gjort för den plattformen kommer ju med influencern.

En plattform som alltså kan bestå av 100 000-tals följare på Instagram eller 500 000 följare på YouTube, och det är ingen dålig plattform om man någon gång skulle behöva en megafon, och eftersom ingen vill sitta i en garderob och prata (det är ju inget kul) så är det många som vill låna den där megafonen för att höras. Precis som Polisen gjorde när de ville marknadsföra sin Polisutbildning. Inget konstigt med det.

Positiv framtidsoptimism på Folk och Försvar

Det känns att vi är i början av ett nytt år, och som så ofta i början av ett nytt år så finns det framtidshopp, och hopp om en förändring. Hopp om en nystart.

Försvarsmakten och Försvarets Materielverk står inför en förändring, och en nystart. En positiv förändring med ökade ekonomiska tillskott som ska leda till någonting större och starkare, och som i år börjar med försvarskonferensen Folk och Försvar i Sälen. Försvarsministern är där. Överbefälhavaren är där. Generaldirektören på FMV är där. Marinchefen och arméchefen är där. Alla är där. Där och samlade.

Alla är där, och alla vet vad vi ska göra de kommande 10 åren. Alla vet att vi ska bygga ett än mer slagkraftigt försvar med allt vad det innebär. Alla vet att vi har mycket att göra. Alla vet vilken utrustning som måste köpas och vilka organisationer som måste utvecklas. Alla vet, och det känns som att vi går in i det nya året med de ökade ekonomiska anslagen samlade och enade.

Försvarsmakten, Försvarets Materielverk och övriga myndigheter inom Försvarsdepartementet är samlade, enade och starka, och vi har alla mycket att göra de kommande 10 åren.

Den positiva framtidsoptimismen vi står inför handlar inte bara om Försvarsmakten eller Försvarets Materielverk. Den positiva framtidsoptimismen handlar även om industrin. Fin svensk tillverkningsindustri som kommer ta emot beställningar och uppdrag för att bygga den utrustning som behövs för att Sverige om 10 år ska stå med ett slagkraftigt försvar.

Den positiva framtidsoptimismen vi står inför handlar också om de ingenjörer vi behöver utbilda på svenska universitet och högskolor. Ingenjörskunskap vi kanske inte har idag utan som vi måste skaffa oss genom att tillföra forskningsmedel för att kunna lösa våra problem. Men det gör inget. Vi löser det. Vi kan inget annat än att lösa den här typen av problem.

Jag hoppas att årets försvarskonferens Folk och Försvar i Sälen präglas av den positiva framtidsoptimism som finns. Förutsättningarna finns, för alla är där, alla är samlade och enade, och alla vet.

Alla vet att vi har väldigt mycket att göra.

Ett ökat försvarsanslag får inte bli ett nytt Karolinska

Kan ett ökat försvarsanslag blir ett nytt Karolinska? Kan guldet bli till sand som rinner oss ur händerna? Blir det pannkaka av alla pengar? Dyra långa oändliga processer som slutar i någonting som bara är en liten vante, när man egentligen ville ha en kostym.

Att det tar 15 år från att de första specifikationerna börjar skrivas till leverans av ett militärt system är så klart inte bra, och nu kanske ni tänker; "Så lång tid tar det inte, det är ju nästan ett helt arbetsliv". Ja, men nu är det så att det kanske inte är helt osant det där eftersom det är oerhört avancerade beslutsprocesser och utvecklingsprocesser som ligger bakom, och nu är det viktigare än någonsin att förstå varför det kan ta så lång tid att utveckla militär materiel.

Det är viktigt att förstå det eftersom det svenska försvaret nu troligtvis står inför en ansenlig ökning av försvarsbudgeten samtidigt som de olika försvarsgrenarna gör vad de kan för att få så stor del av investeringspengarna som möjligt. Arméchefen pratar ut i media om att han minst behöver en till brigad (4 500 man med utrustning). Marinen vill ha nya stridsfartyg och Flygvapnet vill ha förstärkning till sin verksamhet. Alla vill ha sitt, och det är inget konstigt med det.

Det konstiga är dock att det kan ta 15 år från att de första specifikationerna skrivs till att tex en båt levereras. Det här är så klart en oacceptabel tidshorisont och så kan vi inte ha det när nya ekonomiska tillskott kommer Försvarsmakten och FMV tillhanda.

Den 6:e januari gick också Beatrice Ask ut i Rapport och sa hon är bekymrad över försvarsförmågan och att den måste bli bättre här och nu, men även hon verkade tycka att det tar lite för lång tid.

Vi vet var vi står, vi vet vad vi vill, och vi vet var vi ska. Det betyder att vi vet vilken utrustning vi har och vi vet vilken utrustning vi behöver köpa för att nå vårt mål. Det vet Försvarsmakten, det vet FMV och det vet regering och riksdag. Det vet alla, och alla vet också vad vi behöver prioritera så det är bara att sätta igång.

Men, det här med att ”sätta igång” är alltid inte så enkelt men som tur är så skedde det en organisationsförändring vid nyår som innebär att FMV får ta del av investeringspengarna direkt utan att Försvarsmakten finns med som mellanled och det spelar oss i händerna på ett positivt sätt. Så därför kommer här fem enkla tips till hur utvecklingen av ny materiel ska komma igång så att vi inte behöver vänta 15 år på leverans.

1. Regeringen ska omgående på befintligt underlag (vi vet tillräckligt) prioritera och ”öronmärka” pengar till respektive investering (tex nytt stridsfartyg, ny armébrigad, etc) där tex FMV som mottagare av investeringsmedel ska hantera varje investering som ett projekt
2. Förenkla utvecklingsprocesserna. Det går att ta bort en hel del steg, kontroller och göra utvecklingsprocesserna enklare. Utveckla enligt förenklad utvecklingsmodell.
3. Använd ett mindre team på max 10-15 personer som sköter allt från projektledning, specificering, granskning av design/konstruktions, avtalshantering, uppföljning av leverantörer, osv. Teamet ska ha långt gående mandat att ta tekniska och funktionella beslut som krävs för att driva utvecklingen framåt.
4. Acceptera inte ändringar efter specificeringsfasen är slut och byggnationsfasen har börjat. Det kostar bara tid och pengar.
5. Håll tidplanen för om man levererar på tid så håller man budget. Allt som görs ska fokuseras på att klara kommande milstolpe på tid för gör man det så har man till slut klarat sista milstolpen på tid och budget.

Det här är ganska enkla grejer som ändå är väldigt svåra att genomföra för det finns väldigt många människor runt omkring ett militärt projekt som har lite olika viljor och olika perspektiv med möjlighet att påverka i olika riktningar.