Mitt 1000:e träningspass

Står på gatan utanför dörren och ska precis trycka igång klockan för mitt 1000:e träningspass sen bloggen startade. Tankarna är många. Stämningen känns lite mäktig. Nästan lite andaktsfull.

Resan mot det 1000:e träningspasset har varit lång. 1588.7 mil lång. Det är lika långt som sträckan Stockholm-Sidney. När jag står där på gatan funderar jag på om jag ska starta klockan eller dra ut på det lite till. Jag väljer att starta klockan.

Efter 20 meter har det gått några sekunder, och jag undrar om jag nu kan tillgodoräkna mig sträckan som ett träningspass? Undrar när gränsen för ett träningspass passeras? Finns det en mållinje? Jag löste aldrig den frågan. Jag fortsatte bara. Fortsatte utan att tänka. Fortsatte som vanligt. Som de flesta andra 999 träningspassen.

Skön känsla efter att ha avslutat mitt 1000:e träningspass

Det 1000:e träningspasset sen bloggen startade blev 12 km i 5:20-fart. 12 kilometrar i snö och kyla. 12 lätta kilometrar. 12 lätta kilometrar där den dominerande känslan var lycka. Lycka över att leva.

Nu efter passet känner jag mig nöjd. Ovanligt nöjd, men också lite tom. Tom då det är långt kvar till nästa 1000:e träningspass. Tom då det är långt kvar till nästa 1000:e blogginlägg. Tom då det är tomt i tävlingskalendern. Tom då årets träningsdagbok nästan är tom. Tom då det är tomt på utmaningar.

Det är tomt. Vad ska jag fylla tomheten med?