Race report Sälen Fjällmaraton

Inte en chans, tänker jag när jag märker att killen i blå tröja bakom mig försöker springa ifatt mig. Noterar också att kring honom finns ytterligare 5-6 löpare som jag sprang om ute på fjället för någon kilometer sedan.

Det är tre kilometer kvar när den sista utförslöpan ner för fjället börjar. Låren är tunga, och brant nerförslöpning kostar. Det vi springer på är egentligen en slalombacke, och halvvägs ner känner jag hur blodet värmer i låren.

Jag springer om en kille som har fått kramp, och ökar farten så mycket jag vågar. Jag gör vad jag kan för att knäcka killarna bakom mig, och när jag kommer ner på slätmark ser jag att alla har släppt utom killen i blå tröja. Sista kilometern går fort. Närmare 4-fart och jag vänder mig inte längre om. Tänker bara på att springa fort.

Start och mål banderollen med Experium i bakgrunden

Ingen av killarna bakom mig har en chans. På upploppsrakan är jag ensam. Så ensam att speakern väljer att ropar upp mitt namn samtidigt som han säger att jag har vunnit en helårsprenumeration på Runner´s World. Jag ler, gör ett segertecken, och springer över mållinjen på en 110-plats med tiden 4:40:45.

Jag borde skriva att Sälen Fjällmaraton var ett riktigt dåligt lopp. Jag borde skriva att allt var fel då det kanske ger mig en möjlighet att behålla loppet för mig själv även i framtiden, men jag kan inte skriva så. Jag kan bara skriva att Sälen Fjällmaraton var mycket bättre och mycket roligare än vad jag förväntade mig. Ett riktigt professionellt arrangemang. Jag hade jättekul!

Dagen innan och morgonen innan loppet hade jag en stor respekt för vad som väntade. Jag hade respekt för stigningarna upp på kalfjällen. Jag hade respekt för det steniga underlaget. Jag hade respekt för geggan och sumpmarken. Jag hade respekt för nerförsbackarna som kan vara nog så jobbiga med trötta lår. En respekt som definierade strategin ”Börja lugnt och se vad som kommer. Känns det bra kan jag alltid öka på slutet”.

Sälen Fjällmaraton börjar direkt med en stigning över 8 kilometer och ca 400 höjdmeter upp till toppen av Östfjället. En stigning som jag sprang tillsammans med de andra löparna i maklig 6-fart. Kände mig pigg och fräsch när vi senare sprang ner i dalen (15 km) och vidare upp på nästa fjäll till Snögubben (20 km), som ligger där liftarna slutar på Lindvallens skidanläggning.

Efter 8 km och ca 400 höjdmeter passerar vi toppen av Östfjället på ca 850 möh

Fram till Snögubben hade jag tagit det lugnt. Flera löpare sprang om mig, och jag tappade placeringar, men det gjorde ingenting. Sälen Fjällmaraton var för mig bare en spontangrej så jag stressade inte över det.

På väg upp mot Snögubben och dagens andra fjäll

Efter två fjäll och en dal så var det dags för högfjällslöpning på vandringsled. Klassisk vandringsled som består av sten, sten, sten med gegga vid sidan om. Mycket svår och teknisk löpning, men rolig löpning. Precis som en fjällmara ska vara, och här hände det också något. Här började jag ta placeringar.

Mycket teknisk krävande terräng mellan 20-25 kilometer

Löpare som låg flera hundra meter framför mig sprang jag snabbt ifatt och förbi. Det verkade som att stigningarna hade tagit ut sin rätt på många löpare och att de inte orkade hålla koncentrationen under den oerhört tekniska och krävande löpningen.

Jag trippade på. Korta och höga steg. Vinnande steg. Blicken fokuserad endast en till två steg framför mig, och efter 25 kilometer började underlaget bli lättare. Inte lika tekniskt krävande. Svag nerför. Bra underlag, och här började det gå fort. Säkert 4:30-fart och jag tog ytterligare placeringar.

Lättare löpning mellan 25-30 kilometer där mycket spänger var utlagda

Jag har i efterhand räknat ut att jag från 25 kilometer och in i mål sprang om ca 20 % av det manliga startfältet. Merparten under den sista stigningen och den långa slakmotan tillbaka till Snögubben där den sista utförslöpan började. En utförslöpa där jag tog de sista placeringarna.

Bild från 35 km. Över berget i bildens nedre högra hörn, bakom ledkorset,
sprang vi. Efter de berget var det bara nerförslöpning till Experion kvar. 

Årets upplaga av Sälen Fjällmaraton avgjordes med de bästa förutsättningarna. Strålande sol. Lagom varmt. Lagom vind och relativt torrt i terrängen. Visst var det lite blött här och var, men tro mig, Det kan vara mycket, mycket värre.

Ett perfekt arrangemang som tillsammans med de fina vädret gjorde att Sälen Fjällmaraton var ett av de bättre lopp jag har sprungit. Det är mycket troligt att jag springer nästa år igen.

Förberedelser inför Sälen Fjällmaraton

Jag vet att förberedelserna är viktiga. Jag vet att förberedelserna är skillnaden. Skillnaden mellan succés och fiasko. Skillnaden mellan vinst och förlust.

Själv håller jag på att förbereda mig inför Sälen Fjällmaraton på lördag. Förberedelser där jag tränar specifikt inför loppet. Förberedelser där jag läser och söker information på tävlingens hemsida. Läser på Jogg. Läser och samlar råd och erfarenheter.


Östfjälltjärn med Östfjällstugan i bakgrunden som vi passerar efter ca 12 km
Bild från i somras då jag och barnen gick runt Östfjället

Råd och erfarenheter som säger att mina förberedelser inte duger. Att som förberedelse springa ett långpass över 21 km med 500 höjdmeter veckan innan tävling som jag har gjort duger inte. Nä, det duger absolut inte. De samlade råden och erfarenheterna säger att man ska träna mer. Mycket mer.

Som deltagare bör man också ha rätt utrustning där rätt skor, ryggsäck och extra jacka är mycket viktigt. Det har jag inte heller. Jag tänkte springa i mina vanlig löparskor och vad jag vet ska vädret bli fint så jag tänkte hoppa över extra jacka också. Ryggsäck kommer inte på tal utan jag nöjer mig med en liten flaska i handen. Om ens det, det finns ju vätskekontroller och tjärnar på vägen.
 
Jag vet att man ska vara väl förberedd, men jag tänker inte överdriva heller. Springa har jag gjort så mycket genom åren, bland annat 11 maraton i 5 olika länder, och jag är inte obekant med området. Jag vet att Sälenfjällen inte är ödemark då det är otroligt mycket folk som ränner runt där uppe. Det är möjligt att jag får äta upp det här och dör, men då gör jag det.

Leden ner mot Högfjällshotellet
Bild från i somras då jag och barnen gick runt Östfjället

Om väderleken säger fint väder, vilket det gör nu (sol och 15 grader varmt på fjället) så tänker jag hantera det här som ett vanligt träningspass. Jag tänker inte överdriva. Jag tar med mig en telefon, och möjligvis en extra flaska med vatten. OK, förväntas det lite mer vind kanske jag tar med mig en jacka också, men det får vi se. Allt hänger på vädret.

Just det, jag läser på hemsidan att man ska anmäla sig också. Det har jag inte heller gjort. Det tar jag tag i på lördag morgon.

Göran Hägglund, löpare

Det finns människor som vill förändra. Människor som vill påverka och göra avtryck i världen. I historien. Människor som genom sin övertygelse brinner och arbetar för vad de tror på. En av dessa människor är Göran Hägglund.

Jag tror vi alla känner till Göran Hägglund. Vi känner alla till hans tidigare engagemang som partiledare för Kristdemokraterna. Vi känner alla till att han var Socialminister i den tidigare Alliansregeringen. Att han är en rolig person med mycket humor känner de flesta av oss också till, men finns det något annat? Något som vi inte känner till?


Göran Hägglund, bild lånad från Göran Hägglunds twitter

Är Göran löpare? Vad har han för miltid? Döljer han formen? Naturliga frågor för oss löpare att ställa. Är frågorna ställda förut? Jag vet inte. Jag bestämde mig för att fråga, via twitter. Korta frågor och korta svar, men ändå svar.

Fråga: Hur ofta och långt springer du?
Göran: Mitt mål är 100 motionstillfällen i år. Vad gäller löpning så är det minst 6 km för att räknas. Hittills 76 ggr under 2015.

Fråga: Vad ger löpningen dig?
Göran: Bättre ork och hälsa. Bättre psykisk prestanda. Avkoppling och sunt perspektiv på andra frågor.

Fråga: Om du vill svara så är sista frågan personlig. Vilken är din nuvarande miltid?
Göran: Den svarar jag inte på. Men jag är bättre idag än vad jag varit under de senaste fem åren.

Om jag får summera lite (och det får jag för det är min blogg) så tycker jag det är kul att Göran springer så mycket som han gör. Minst 6 km/pass är bra. 76 träningspass hittills i år är imponerande bra. Så bra att målsättningen med 100 pass i år känns lite enkel. Den målsättningen kanske kan revideras till 125 pass. Vi får se. Göran bestämmer själv.

Notera också hur frågan kring Görans miltid undviks. Min bedömning är att han döljer formen. Ja, så måste det vara. Känns professionellt, men nu vet vi. Göran Hägglund är löpare. En duktig sådan, och han döljer formen. Så passa er. Jag tror att han tänker springer om er.

Med dessa ord vill jag tacka Göran Hägglund för att han var vänlig och ställde upp och svarade på mina frågor 22.30 en fredagskväll, och vill ni följa Göran Hägglund på twitter kan ni göra det här: @goranhagglund.

Sist. Vill ni följa mig på twitter kan ni göra det här: @MilenSub40.

Specialisering eller kombopass

Löpning. En idrott som i grunden är väldigt enkel. Så enkel att varken kunskap eller utrustning krävs. Trots sin enkelhet väljer vi löpare att göra löpningen lite komplexare, lite roligare, och då också förhoppningsvis lite bättre.

Träningspass kan vara specialiserade på fart, backe eller längd. 3 olika typer av löpning. 3 olika typer av träningspass. När specialiseringen ökar så ökar också komplexiteten på träningen. ”Springer du fort ska du springa fort med en viss puls. Inga mellanmjölkspass”, är ett vanligt uttalande inom löpning.

Vet inte om jag tycker att den här specialiseringen alltid är så bra. Själv sprang jag ett kombopass häromdagen. Ett pass som innehöll både distans, backe och fart. Ett jättebra pass som jag känner mig väldigt nöjd med. Skulle aldrig byta ut det mot en snabbdistans, ett backpass eller ett distanspass.

Mitt kombopass började med 2.2 km uppvärmning i terrängspår för att sedan följas upp med att springa upp och ner för Väsjöbacken (en slalombacke i Sollentuna) för att sedan direkt följas av ytterligare ett varv terrängspår. Dock med den skillnaden jag sprang de varvet i hög fart.

Bild från förra sommaren, men samma backe

Och sådär höll jag på. Ett varv i terrängspår. En gång upp och ner för Väsjöbacken. Ett varv i terrängspår. Upp och ner för Väsjöbacken…….

När jag till slut kände mig klar så hade det totalt blivit 4*2.2 km i terrängspår plus 4 vändor upp och ner för Väsjöbacken. Summerat ca 12 kilometer och ca 500 vertikala höjdmeter. Ett kanonpass som dessutom innehöll lite fart. Oavsett om trenden är specialisering eller inte så är den här typen av kombopass väldigt utvecklande. Prova. Det är kul. Hitta en slalombacke och kör.

För övrigt så har Göran Hägglund (KD) varit vänlig och svarat på 3 korta frågor om löpning som jag ställde via Twitter. 3 korta frågor. 3 korta svar. Precis som det fungerar på Twitter. Jag är väldigt tacksam att Göran Hägglund tog sig tid att svara, och svaren på frågorna publicerar jag imorgon.

Över 40 men snygg som 20, del 3

Tipset att du ska "bejaka din ätstörning, och om du inte har en ätstörning så är det bäst att du skaffar dig en" är det tredje tipset i serien "Över 40 men snygg som 20". Det tredje tipset som jag ger till män som vill hålla sig snygga och fräscha även när de passerat 40-års strecket.

Ja, det är ett tips som kanske låter tragiskt, men det säljs så mycket dålig mat i våra butiker och restauranger så det är lika bra att lära sig vad som är nyttigt och vad som är onyttigt. Det man tror är nyttigt behöver inte heller vara nyttigt, till exempel när det "osötade brödet" ni precis har köpt smakar som en bulle. Då bör ni nog köpa ett annat "osötat bröd".

Trots att ni ska bejaka er ätstörning så kan ni i princip äta nästan vad som helst så länge maten är gjord av bra råvaror, men med restriktionen att det ska vara med måtta. Du ska inte lägga upp ett matberg eller ett jättelass på tallriken. Inga stora portioner där maten flyter ihop till en sörja. Metabolismen avtar med ålder och då behöver dina matportioner också bli mindre.

Min lunch. Kanske lite för lite grönsaker och för mycket potatismos,
men det fungerar för oss som håller igång metabolismen.

Du ska inte ta en extra tallrik för salladen utan salladen ska ligga på samma tallrik som proteinerna och kolhydraterna. All mat du äter ska få plats på en tallrik och det är viktigt att det finns lite luft mellan det som ligger på tallriken. Maten som ligger på tallriken får gärna också vara lite färgglad. Det är bra för om maten ser snygg och fräsch ut så är det nog ganska bra mat också. Till maten bör ni dricka mjölk eller vatten.

När det gäller alkohol så ska ni dricka med måtta. Ett par glas vin eller ett par öl per veckan går bra, men akta er för att dricka för mycket eftersom alkoholen bara ger äcklig hy och ofräscha tänder. Ni har säkert sett den skröpliga hyn, bruna tänder, och de rödflammiga kinderna på lådvinsalkisar och pilsnerkorvar. Usch, så vill vi inte bli.

Ligger och latar mig i hängmattan

Sist så ska ni äta på regelbundna tider (men med måtta) och ni ska lära er att skilja på känslorna för lågt blodsocker och hunger. Lågt blodsocker är en känsla som kommer snabbt och åtgärdas med en frukt eller liknande (mellanmål) och hunger är en känsla som kommer gradvis och åtgärdas med nyttig mat i lagom mängd (vid lunch och middag).

Så. Det var det. Det tredje tipset i serien "Över 40 men snygg som 20" är alltså att "bejaka din ätstörning, och om du inte har en ätstörning så är det bäst att du skaffar dig en", och de två tidigare tipsen var "Träna 3-4 gånger per vecka" och "Gör det du inte orkar göra".

Tusingar på Stockholms bästa tusing

Vilken sträcka är Sveriges bästa tusing? I Malmö tycker jag den bästa tusingen går längs med Ribersborgsstranden. I Stockholms tycker jag den bästa tusingen går längs med Djurgårdskanalen mellan Djurgårdsbrunn och Lilla Sjötullsbron. Vilka kandidater finns det mer för Sveriges bästa tusing? Ge gärna förslag.

Del av Stockholms bästa tusing längs med
Djurgårdskanalen och Prins Carls väg

Jag sprang tusingar på Stockholms bästa tusing idag, men innan det värmde jag upp genom att springa längs med Strandvägen från Djugårdsbron till Dramaten och tillbaka samt vidare bort till Djurgårdsbrunns värdshus. Och om jag sprang i bar överkropp? Nä, jag tänkte göra det, men jag fegade ur. Och jag ångrar mig nu.

Hur som helst sprang jag tusingarna längs med Djurgårdskanalen på 4:14 – 4:16 – 4:17 – 4:17 – 4:16 med 1 min gåvila. Och om jag körde tusingarna i bar överkropp? Japp, det gjorde jag!

Över 40 men snygg som 20, del 2

Då var det dags för det andra tipset i min serie ”Över 40 men snygg som 20” där jag ger ett antal tips på hur vi män kan hålla oss snygga och fräscha även när vi passerar 40-års strecket. Det första tipset var föga förvånande att träna 3-4 gånger per vecka, och det andra tipset är att du ska ”göra det du inte orkar göra”.

Att ”göra det du inte orkar göra” betyder att du ska skärpa till dig lite. Res dig upp. Gå ut och klipp gräsmattan. Även om du inte orkar. Gå till butiken som ligger 1.5 kilometer bort och handla mjölk. Ta inte bilen. Klipp häcken mellan dig och grannen. Måla om staketet.

Att ”göra det du inte orkar göra” handlar framförallt om två saker. De första är att du bara gaskar upp dig lite och tar ditt ansvar. Du är inget barn längre och du får helt enkelt hugga i lite och hjälpa till utan att gnälla. När du har kommit in i det, och gjort saker du inte orkar göra, kommer du efter ett tag märka att du får mer gjort och att det inte är så jobbigt att ”göra det du inte orkar göra”. Det är så att säga ”bara att göra” och du kommer med tiden få en positivare inställning till tillvaron där du också har blivit mentalt starkare.

Bloggar från hängmattan. Notera färgen på byxorna. Det är
en ledtråd för vad ett av de kommande inläggen handlar om.

Den andra delen i det hela är att du höjer din metabolism och behåller ditt rörelsemönster som du hade när du var yngre. Det betyder att när du gör saker så arbetar kroppen och bränner energi vilket i sin tur leder till att du gör dig av med fett och att du håller dig snygg och fräsch. Du är också ute mer vilket kommer ge din hud en snyggare och fräschare färg.

Att behålla sitt rörelsemönster handlar alltså inte om träning. Att sätta sig upp i sängen på morgonen är inte en ”sit-ups”. Rörelsemönstret handlar bara om att röra på sig i sin normala vardag och inte vara så fruktansvärt lat. Att kombinera sitt vardagliga rörelsemönster tillsammans med träning 3-4 gånger per vecka ger en väldigt bra grund att stå på.

Sammanfattningsvis. De två första tipsen för att bli ”över 40 men snygg som 20” är alltså att ”träna 3-4 gånger per vecka” och att ”göra det du inte orkar göra”.

Ett pass i bar överkropp

Fy vad varmt det är, säkert 25 grader i skuggan, tänker jag när jag tar de första stegen på dagens pass. Det är så varmt så jag tänker att jag ska ta av mig tröjan och träna utan tröja. Jag kan ju det. Jag har ju gjort ”check” på bröst och mage.

Fast även om jag har gjort ”check” på bröst och mage så vill jag inte springa och spänna mig framför andra, så jag springer in i skogen innan jag tar av mig tröjan, och det är nu det slår mig. Jag borde göra precis tvärt om.

Svettigt men skönt i värmen

Jag borde åka in till stan och springa på Strandvägen utan tröja bland alla turister. Här är jag liksom. Inte gömma mig ute i skogen. Det är ju helt sjukt.

Vi får se hur det blir. Vi får se om jag åker in till stan och tränar i bar överkropp, men jag tror inte det. För även om jag är ”över 40 men snygg som 20” så känns det bara inte rätt.

Och träningspasset då. Jo, det blev 13 km i 5:14-fart i bar överkropp. Fast det var inte riktigt helt sant. Sanningen är den att sista kilometern sprang jag genom vårt bostadsområde, och då tog jag på mig tröjan igen. Jag vill ju inte spänna mig framför andra.

Över 40 men snygg som 20

”Över 40 men snygg som 20” är namnet på en serie inlägg riktade till män som jag avser att publicera här på bloggen. Serien kommer att ge olika tips och rekommendationer på hur vi män håller oss snygga och fräscha när vi går igenom livet. Framförallt när vi passerar 40-års strecket.

Vi kan alla genom en normal hygien och lite snygga kläder hålla oss snygga och fräscha när vi är runt 30. De flesta av oss män behöver här inte tänka så mycket på vad vi äter, dricker eller hur vi tränar utan kroppens metabolism sköter det mesta och förhindrar att vi blir trötta, feta och sunkiga. Men, någonstans mellan 35-40 händer det något, och när det händer går det fort. Det kroppsliga förfallet.

Ni kanske har sett det hos vänner och bekanta. Ni kanske har upplevt det själva. Förfallet när en person går från att vara en attraktiv, snygg och fräsch 30-åring till att vara en sunkig blekfet 40-åring med svarta hårstrån som sticker ut från magen. En sunkig 40-åring med skröplig hy och mögliga tånaglar. Inte sällan iklädd sandaler. En ganska motbjudande person, men hur förhindrar vi att bli den där motbjudande personen?

Tanken är att min serie ”Över 40 men snygg som 20” ska ge er ett antal nycklar och tips som jag själv använder mig av för att behålla min ungdomliga lyster, och det första tipset är så klart träning. Träna regelbundet och prioritera er träning.

Det spelar ingen roll om ni tränar löpning, långfärdsskidåkning, simning eller något annat, bara det är en konditionsidrott och att ni tränar regelbundet. Det duger inte att träna 1-2 gånger per vecka utan ni måste träna minst 3-4 gånger per vecka för att det ska ge något. Er träningen ska också genomföras utomhus, oavsett väder. Detta för att er kropp behöver den friska luften som ni inte får inomhus.

Träningen handlar inte heller om någon elitsatsning, men ju bättre ni blir på er idrott desto större chans är det att ni håller er snygga och fräscha när ni har passerat 40-års strecket. Inom löpningen är det inte snabb eller snygg som gäller. Det är snabb och snygg.

Träning var kanske inte så överraskande det första tipset för att bli "över 40 men snygg som 20", och framöver kommer jag med jämna mellanrum ge er mina andra tips. Håll alltså ögonen öppna efter rubriken ”Över 40 men snygg som 20”. En rubrik som alltså indikerar att inlägget innehåller ett nytt tips.

Bröst och mage, check!

Det här inlägget skulle egentligen handla om hur nöjd jag är med en träningströja från ASICS som jag köpte i våras, men när jag stod framför spegeln och tog en bild av mig själv iklädd tröjan så ändrade jag mig.

Istället för att skriva om tröjan så vill jag att ni tittar noga på bilden nedan då jag härmed passar på och gör en "check" på bröst och mage. Det ser fint ut tycker jag, och när man ser bilden så förstår man säkert varför jag har varit gift i 12 år. Att tröjan ser snygg ut kanske inte är så konstigt då den sitter på mig.

Självklart använder jag tröjan tillsammans
med ett par färgmatchande skor

Hur som helst så är jag riktigt nöjd med tröjan som är en åtsittande kortärmad tröja i funktionsmaterial. Jag gillar just faktumet att den sitter åt ordentligt vilket gör att tröjan knappt känns på kroppen när jag springer. Nackdelen är att det är lite varmare att springa med en åtsittande tröja än i en löst sladdrig tröja som ger större möjlighet för kroppen att andas.

Som avslutning vill jag också nämna att det har vart lite si och så med träningen under sommaren. Juli bjöd dock på ca 12 mil löpning i normal distansfart, men som bilden ovan visar så kanske inte det gör så mycket. Jag ser ju ganska bra ut som jag gör.