tisdag 31 december 2013

Nyårsloppet 2013, från kaos till ordning

30 minuter kvar till start. Omklädningsrummen är låsta. Kön till efteranmälan är lång. Kön till den enda toaletten är lång. Löpare byter om på golvet. Jag hör gnäll. Det finns ingen el till tidtagningen. Ryktet säger att låssystemet är bytt och att det saknas nyklar. Det är lite kaos. Jag tittar oroligt på tävlingsledningen och undrar; Kommer det att bli ett Nyårslopp 2013? Kommer de få ordning på det här? Har vi ett förtroende för det här?

Jag vet inte riktigt hur allt löste sig, men när jag, Peter och Johan kom tillbaka från vår uppvärmningsjogg var omklädningsrummen öppna, kön till efteranmälan var borta, och det fanns el till tidtagningen. Helt plötsligt var allt som vanligt igen.

Det gick fort från kaos till ordning. OK, starten var förskjuten 15 minuter, men det var det enda jag märkte av morgonens kaos. Nu brann det värmande eldar lite här och var samtidigt som doften av varm krov, kaffe, glögg och pepparkakor låg tät över området.

Efter lite strul blev det alltså ett Nyårslopp 2013. Det blev ett riktigt bra arrangemang. Det blev ett Nyårslopp där jag med huvudvärk och träningsvärk sprang på tiden 40:43 vilket jag efter omständigheterna känner mig väldigt nöjd med. Jag tycker det blev en värdig avslutning på en annars ganska brokig säsong.

Sist så hoppas jag att alla som sprang Nyårsloppet kom hem ordentligt, och att alla nu förbereder sitt nyårsfirande med fokus på vänner, skratt, glädje och gemenskap. Det gör i alla fall jag och därför hinner inte jag skriva mer nu, och inte sedan heller, inte i år i alla fall.

Nyckelorden i mina inlägg har den senaste tiden varit vänner, skratt, glädje, gemenskap och förtroende samt värdighet, och dessa ord kommer jag att ta med mig och låta vara mina ledstjärnor under 2014.

Gott Nytt År!

söndag 29 december 2013

Känslan inför Nyårsloppet

Det känns inte bra inför Nyårsloppet. Jag har varit sjuk, börjat träna och fått träningsvärk. Att springa fort med träningsvärk går inte. Det är svårt. Även på en bra bana.

För tillfället är banan helt perfekt. Det är sommarunderlag. Det känns inte heller bra. För stunden kanske det är bra, för loppet, för tiden, men inte i det stora hela. Växthuseffekten känns påtaglig.

Även fast det är sommarunderlag är det svårt att springa fort med träningsvärk, men det spelar ingen roll. Fort ska jag springa. Är det tävling så är det, men det känns inte bra.

Sprang ett lättare distanspass över 13 kilometer idag. 5:18-fart. Tungt. Kändes inte bra. Det var också varmt. Tänkte växthuseffekt. Tänkte att växthuseffekten inte heller känns bra.

Det enda som känns bra är att jag efter nyårsfirandet skall börja träna hårt igen. Mycket mängd och mycket fart. Mycket av allt.

2014 ska bli ett år präglat av mycket mängd och fart. 2014 ska bli ett bra träningsår. Ett år då jag blir farlig. Ett år kantat av nya pers. Det kommer bli så. Jag känner det. Det känns bra.

lördag 28 december 2013

Din värdighet är viktig

Du är värdig precis som du är. Din värdighet sitter inte i vilka kläder du har, vad du arbetar med eller vilka vänner du umgås med. Värdigheten sitter inte heller i att vinna. Värdigheten finns inom dig, och var rädd om den.

Det är viktigt att du ser när det börjar bli ovärdigt, då är det dags att gå därifrån, dags att bryta. Det är många gånger viktigare att du behåller din värdighet än att du vinner.

När du går genom livet kommer du ständigt utsättas för personer som på ett eller annat sätt vill ta din värdighet ifrån dig. Personer som kan försöka locka ner dig i ovärdiga diskussioner, personer som kan försöka kränka och utnyttja. I dessa situationer sitter inte värdigheten i att till varje pris vinna, att få rätt, eller att få en ursäkt. Här sitter värdigheten i att gå där ifrån.

Du ska stå för vem du är, dina åsikter och dina värderingar. Blir du påhoppad behöver du inte svara. Möts du av manipalutiva personer behöver du inte umgås. Tvingas du genomföra saker du inte vill behöver du inte fullfölja. Du har din värdighet, behåll den.

Idag sprang jag ett värdigt distanspass över 12 kilometer i 4:50-fart. Känslan var sådär. En ganska tung känsla i låren som jag inte riktigt vet om den hör till en infektion, eller om den bara beror på att jag inte har sprungit på ca 7-dagar. Vet inte. Imorgon får vi se.

Planen de närmaste dagarna är att springa ytterligare 12 kilometer imorgon, och ha en vilodag på måndag inför Nyårsloppet på tisdag. Målsättningen på Nyårsloppet är att få en värdig avslutning på löparåret, en målsättning som känns fullt rimlig.

fredag 27 december 2013

Var rädd om ditt förtroende

Förtroendet är bland det viktigaste du har. Var rädd om det. Har du inget förtroende, har du heller inte mycket kvar, oavsett vad det handlar om.

Det är svårt att få ett förtroende. Förtroendet måste förtjänas, och det tråkiga med ett förtroende är att det förbrukas väldigt lätt. Det behövs inte många felsteg för att förtroendet skall vara borta.

Det spelar ingen roll om du har en fin utbildning, fint arbete, många vänner eller fina medaljer. Ingenting är värt någonting utan ett förtroende. Saknas förtroendet har du ingenting kvar.

Just nu ifrågasätter jag min egen kropp. Har jag förtroende för den? Är jag sjuk eller inte? Jag vet inte.

Idag gav jag kroppen ett litet förtroende. Jag bestämde mig för att springa lite kort, och lite lugnt. Det blev ett kort pass över 5 km i 5:12-fart.

Nu återstår det att se om jag kan ge kroppen utökat förtroende imorgon. Som allt förtroende måste kroppen också förtjäna sitt förtroende. Det är hälsosamt.

onsdag 25 december 2013

Böcker om löpning

Jag fick en bok i Julklapp. Boken heter "Den ultimata löparguiden". En bok som beskriver det mesta om löpning och löpträning, till exempel pulsering, olika träningstyper och dess effekt, mål, individualiserad träning, formtoppning, löpsteg, springa på löpband, skador, mat, etc, etc.

Jag känner igen det som står i boken. Det mesta som står i boken har jag läst tidigare i andra böcker, på internetsidor och löparforum. Det får mig att fundera på om marknaden försöker sälja samma produkt flera gånger genom att förpacka samma produkt i olika förpackningar, och sen sälja produkten som en ny produkt.

Mitt tips är att köpa en (1) bok om löpträning samtidigt som en löpcoach/tränare konsulteras. Då tror jag att teori och praktik samspelar bäst. Detta kan också kompletteras med att läsa om löpning på Internet och i Runner´s World. De är bra källor för att hålla sig ajour med vad som händer inom löpningen.

måndag 23 december 2013

Ett ljus fyllt av liv

Ljusets låga. Ljusets låga kan stå för så mycket. Ljusets låga kan stå för ensamhet och övergivenhet, men även för hopp, värme och omtänksamhet.

Där det brinner ett ljus, brinner också ett hjärta. Ett hjärta fyllt av liv. Ett hjärta fyllt av värme, medmänsklighet och omtänksamhet.

Bild: Privat
Fyll ditt liv med människor som bryr sig om dig. Då kommer ditt hjärta att bli större. Då kommer ditt ljus att brinna starkare. Då kan du fylla andra människors liv med värme, medmänsklighet och omtänksamhet.

 Jag vill med dessa ord önska er alla en riktigt God Jul.

söndag 22 december 2013

Blogga är som att sjunga

Blogga är som att sjunga. Det är väldigt många som sjunger. Lite som Idol. Där sjunger de. Vissa sjunger bra, andra inte, och vissa sjunger heller än bra. Alla vill dock synas.

En duktig sångare kan ta en dålig låt och sjunga den på ett bra sätt samtidigt som en dålig sångare kan ta en bra låt och fullständigt dissekera den. Lite så är det med bloggandet. Vissa kan ta ett helt ointressant ämne och skriva en jätteintressant text samtidigt som andra har jätteintressanta ämnen, men klarar inte av att förmedla det i en text. Alla vill dock synas.

Det kan bli väldigt mycket hjärta ibland. Det är bra. Det är charmigt. Sådant gillar jag. Samtidigt får vi inte glömma bort att det finns annat bakom. Det kan finnas väldigt mycket kvalitet bakom de som sjunger med ett stort hjärta, de som sjunger högst. Glöm inte det.

Själv har jag lite ont i halsen så jag kan inte sjunga idag. Det skulle inte bli bra. Av samma anledning kan jag inte springa. Det skulle inte heller bra.

Tack Ulrika K för inspirationen till den här texten.

lördag 21 december 2013

Tips på löparbloggar

För en tid sedan rensade jag i min blogglista nedan till höger och då jag tog bort många bloggar som inte är aktiva, eller bloggar jag av någon anledning inte längre följer. Nu vill jag uppdatera med 3-4 nya bloggar och jag undrar om ni har några tips på läsvärda löparbloggar?

Jag vill gärna ha tips på bloggar som vill förmedla något annat än produkter, reklam och fjäsk för stora bloggskribenter med syfte att enbart försöka "marknadsföra sig själv". Det är också viktigt att jag känner att jag inte bara är en del av bloggskribentens bekräftelsebehov, och att bloggskribenten har en relation till sina läsare samt att bloggskribenten läser, sätter sig in i, tycker och kommenterar vad jag skriver på min blogg. Annars tycker jag att relationen lika gärna kan vara. Har ni några tips på sådana bloggar?

Jag tycker mig också ha lagt märke till att det har skett en konsolidering av löparbloggar. Med "konsolidering" menar jag att det tidigare fanns små bloggar, mellanstora bloggar och stora bloggar, men nu tycker jag att många mellanstora bloggar har försvunnit. De har på någotvis "buntats-i-hop" på en större plattform som tex BloggarOmTräning eller LöpningFörAlla. Jag tycker det känns lite opersonligt att gå in där, läsa och kommentera. Dessa plattformar erbjuder inte riktigt den personliga relationen jag vill ha med de bloggar jag läser.

Som sagt. Har ni några tips på läsvärda löparbloggar?

fredag 20 december 2013

Jag hade ingen tumör

Jag hade ingen tumör på hörselnerven. Resultatet från magnetröntgen kom igår, och allt var helt normalt.

Innerst inne trodde jag aldrig att jag hade en tumör. Det fanns saker som tydde på att jag inte hade det, bland annat att min balans var helt 100%. Dock genomför sjukvården inte magnetröntgen för att de tycker det är roligt att göra det, utan för att det finns en välgrundad anledning, och det har oroat mig. En oro som periodvis var lite svår att koppla bort.

Bakgrunden är att det under hösten har börjat susa i öronen, och att hörseln har gått ner lite. Efter en hel del undersökningar hamnade jag i en sån där magnetröntgentrumma där huvudet undersöktes med magnetism.

Nu är det i alla fall över, och nu kan jag lägga det här bakom mig, men mina tankar går till alla som inte kan lägga såna här saker bakom sig. Skänk pengar till cancerforskningen. Gör bara det.

Idag sprang jag ett lunchpass, en progressiv distanslöpning över 12 kilometer i 4:29-fart.

torsdag 19 december 2013

Även jag är människa

Även jag är människa. Även fast jag är ute och tränar året runt i alla väder så är inte jag en maskin som bara matar på. Jag har också känslor, precis som alla andra.

Igår var jag trött. Trött som människor kan vara. Så där mänskligt trött att jag inte orkade springa backintervaller, men det är inget konstigt med det. Det är helt normalt att inte orka springa backintervaller.

Jag sprang backintervaller idag istället. Det blev 12 repetitioner i en 280 meter lång backe i 4:15-fart med joggvila ner. 12 backintervaller där jag försökte bortse från de mänskliga känslorna, från kölden, från vinden och från tröttheten.

Som alla människor blev jag trött, även fast jag försökte bortse från de mänskliga känslorna, och mata på som en maskin.

onsdag 18 december 2013

Mycket av allt

"Det är mycket av allt nu". Det står så i ett mail från vår tränare. Det är mycket mängd, och mycket intervaller med många repetitioner. Det är mycket löpning.

Det spelar ingen roll vilken typ av pass jag springer. Bara det är mycket. Då blir det bra. Nyckelordet är "mycket". Mycket löpning, mycket vila, mycket mat, och mycket fokus.

Fast jag sprang inte mycket idag. Jag sprang ingenting. Det är vilodag. Det blev mycket vila idag.

tisdag 17 december 2013

Vänligt men bestämt tackade jag nej

Jag tackade nej. Vänligt men bestämt tackade jag nej.

Jag fick mail från Airia med lite reklam om deras nya skor Airia One samt ett erbjudande att provspringa skorna, men med tanke på min profil som "Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg" tackade jag nej. Nedan följer mitt svar.

Hej! Tack för ditt mail och jag tycker att Airiaskon verkar väldigt intressant och jag hade gärna testat att springa i ett par. Dock är det så att jag har etablerat min blogg med profilen "icke kommersiell" vilket betyder att jag inte tar emot produkter och provar dem.........

Jag vill dock avsluta med att jag tycker skon verkar vara väldigt intressant och hade gärna provsprungit skon men i och med min "profil" på bloggen så kan jag inte göra det. Även om jag själv vill :-).

Jag kommer säkert köpa ett par när de finns i affären och då kommer jag att skriva om dem :-).


MVH
Lennart

Airias representanter tog det här väldigt positivt, och jag hoppas verkligen att det går bra för dem framöver.

I och med detta får jag vackert vänta med att prova skorna tills de finns i affären, och fram till dess får jag springa i mina gamla Asics Gel Cumulus 15. Det gjorde jag idag. Det blev 12 kilometer i 4:41-fart.

måndag 16 december 2013

30 mil på 30 dagar

Det är vilodag idag. Tid för reflektion. Ser i träningsdagboken att jag har sprungit 30 mil på 30 dagar. Reflekterar över att det är en distans eliten knappt höjer på ögonbrynen för, men att jag känner mig ganska nöjd. Ganska sliten också.

Det är något visst med 30 mil på 30 dagar. Det är en jämn och fin siffra. Det är också en siffra alla förstår. Även de som inte springer, de som är mindre vetande, de som tycker att en mara på 5 timmar är bättre än 5 km på 17 minuter. Alltså de som inte förstår någonting, även de förstår att 30 mil på 30 dagar är en prestation.

30 mil på 30 dagar imponerar på alla. Även på de som inte förstår.

söndag 15 december 2013

En vecka i en liten tillvaro

Träningstillvaron är en ganska liten tillvaro. Den går att summera med tre ord. Träning, mat och vila. En tillvaro där du tränar, äter, vilar och sover. En liten tillvaro med enkla grundläggande behov som du väljer att tillfredsställa.

Tillvaron runt omkring träningen är lite större. Den tillvaron handlar om jobb och familj, hus och hem, fritid och nöjen. En lite större tillvaro som också är viktig, om inte livsviktig.

Dagens långpass över 28 kilometer i 5:21-fart avslutade en tuff träningsvecka där mängden hamnade på totalt 96 kilometer. En vecka där den lilla träningstillvaron, med sina grundläggande behov, har fått väldigt stort utrymme.

Nu är det dags att komplettera den lilla träningstillvaron med en tillvaro runt omkring träningen. En tillvaro som totalt sett är lite större, lite roligare, och lite festligare. En tillvaro med lite mindre träning, och med lite mer julfirande.

lördag 14 december 2013

Dussinbloggar

Vad vill jag? Vad vill jag förmedla med min blogg? Har jag ett budskap? Vill jag utbilda, eller vill jag bara synas och ropa "här är jag!"? Vad skiljer min blogg från alla dussintals av träningsbloggar?

Alla träningsbloggar vill inspirera och motivera till träning genom att skapa känslan ”kan han/hon så kan du”, och för att skapa den känslan skrivs det om träning, träningspass, prylar och tankar. Alla träningsbloggar är uppbyggda så. Alla dussintals av träningsbloggar.
 
För att skilja min blogg från alla "dussinbloggar" försöker jag ge bloggen en egen profil, och skriva på mitt sätt. Jag försöker skriva lite suggestivt. Lite så att läsaren stannar upp. Jag försöker skriva lite fint, men ibland tröttnar jag på det. Ibland känns det som att det blir lite mesigt, och då kan jag försöka provocera lite, väcka debatt.

I den här bloggen står jag som person inte heller i centrum, det är texten som står i centrum. Det är därför jag som person försöker vara lite anonym. Det är också därför jag är helt ointresserad av reklam och produktplacering på bloggen, och det kanske är därför Milen Sub 40 inte är vilken "dussinblogg" som helst. Det kanske är därför Milen Sub 40 har blivit "Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg".

Hur skiljer du dig från mängden? Som person? Som bloggare? Som läsare?

fredag 13 december 2013

Löpartöntar

Överallt finns det töntar, och löpningen är inget undantag. Det finns personer som alltid ska överdriva. På maran kan man se dem med vätskebälten, trots att det är vätskekontroller hela tiden, samtidigt som de har 10 gel nedtryckta i bältet som handgranater.

Att springa 50 varv runt Gustav Adolf Torg i anslutning till Musikhjälpen tyckte jag också var töntigt. Det var för en bra sak, men måste de göra det så töntigt bara för det. Det går att springa någon annanstans. Det går faktiskt att skänka pengar utan att springa 50 varv runt Gustav Adolf Torg.

Runt Jul kan man också se töntarna vara ute och träna med tomteluva, och till min förfäran kom jag på mig själv idag när jag funderade på om jag skulle springa dagens distanspass över 18 kilometer i 4:57-fart med tomteluva. Jag tänkte att jag skulle "hedra Lucia". Herregud, där höll jag på att trilla ner i töntfällan själv.

För några år sedan tyckte jag också att en "pricka-tiden-tävling" var töntig, men i tisdags sprang jag en själv, och jag tyckte det var kul. Riktigt kul.

Jag kanske börjar bli en tönt. Nästa år springer jag väl den där töntiga SÄPO-joggen också.

torsdag 12 december 2013

Skilj på person och prestation

Har under de senaste dagarna läst ett par bloggar jag normalt inte läser. Bloggar med blogginlägg där min stora reflektion blev att man ska skilja på "person och prestation".

En person kan prestera bra inom löpning, världstider, få fina artiklar i tidningar, och framhäva sig själv på ett bra sätt i intervjuer, men det betyder inte att det är en bra person. Tvärt om.

Skaffa er inte förebilder som innefattar både "person och prestation". Ni kommer bara bli besvikna. Ni kan inspireras och försöka nå samma prestation som en person, men glöm aldrig vem du är som person.

Som person är du troligvis bättre som dig själv, än som en annan person, men du kan inspireras och försöka uppnå samma prestation som en annan person. Hoppas du förstår skillnaden.

Att skilja på "person och prestation" är reflektioner jag funderade på under dagens långa distanslöpning över 18 kilometer i 4:55-fart.

tisdag 10 december 2013

Har det gått över styr nu?

Har det gått över styr nu? Den frågan ställde jag mig när jag satt på planet till New York för att springa New York Marathon. Jag satt där och tittade ner på Grönland, och funderade på den frågan. Jag minns inte riktigt vad jag kom fram till, men troligtvis tyckte jag att det var helt OK. Det tycker jag i alla fall nu. Nu i efterhand tycker jag det.

Idag har hela dagen kretsat kring att jag skulle springa en ”pricka-tiden-tävling” nere vid Vallentuna IP. Jag vaknade på morgonen och tänkte, ”måste hinna ner till pricka-tiden-tävlingen”. Packade väskan med träningskläder. Tog bilen till jobbet. Åt en rejäl lunch. Boka inga sena möten. Hoppade över middagen. Allt för att hinna till ”pricka-tiden-tävlingen”. Vet inte, men innebär det att det har gått över styr?

Banan vi skulle "pricka-tiden" på var 9370 meter lång, och innan start gissade jag att jag skulle springa på 43:10 (ca 4:40-fart), men det blev det inte. Det blev 41:45 (4:27-fart).

Vet inte, men jag borde kunna springa bättre, men jag är nöjd. Det blev en bra snabbdistans över lite drygt 9 kilometer, och med 5 kilometer uppjogg och 5 kilometer nerjogg blev det totalt ca 19 kilometer i 4:57-fart. Det känns helt OK för en vanlig tisdag. Inte har det gått över styr heller.

måndag 9 december 2013

Vänner, gemenskap, glädje och skratt

För att orka träna och prestera vårt yttersta behöver vi inspiration. Inspiration från något som får oss att träna när vi inte riktigt orkar träna. Inspiration från våra drömmar, från våra målsättningar.

För att orka träna under mörka och kalla decemberkvällar räcker ofta inte de vanliga inspirationskällorna. Det behövs lite mer. Lite mer inspiration än vanligt.

Att springa Arenamilen på 37 minuter är en målsättning som inspirerar mig. I vanliga fall inspirerar den mig, men inte nu. Inte idag, och inte imorgon.

Imorgon kommer vänner, gemenskap, glädje och skratt inspirerar mig. Imorgon ska jag springa en pricka-tiden-tävling här i Vallentuna och där kommer det vara mycket vänner, gemenskap, glädje och skratt. Det ger lite extra inspiration.

Dagens distanspass över 12 kilometer i 4:42-fart blev ett tävlingsförberedande pass inför pricka-tiden-tävlingen där jag ska försöka springa i 4:40-fart.

söndag 8 december 2013

Jag orkar inte

Jag har en sån där mellandag idag. Jag har svårt att ta mig för saker. Jag orkar inte riktigt. Det började med att jag inte orkade gå upp ur sängen imorse, men det gjorde jag ändå.

Jag orkade inte heller åka och handla vinterkläder, men det gjorde jag ändå. Egentligen orkade jag inte handla julklappar, men det gjorde jag ändå, och så där har det fortsatt.

Jag orkade inte laga mat, orkar inte tvätta, orkar inte skotta snö, orkar inte det ena, orkar inte det andra, men jag gjorde det ändå.

Skönt att det är vilodag idag, för jag hade inte orkat träna, men det hade jag säkert gjort ändå.

lördag 7 december 2013

Vem är bäst på löpning?

Vem är bäst på löpning? Det är en fråga vi hela tiden söker svar på. Vår, sommar och höst springer vi lopp för att ta reda på vem som är bäst. Varje vecka anordnas det nya lopp som ger oss nya möjligheter att visa vem som är bäst.

Nu är det vinter. Nu är det off-season, och inte särskilt löpvänligt, men det hindrar inte oss löpare från att ta reda på vem som är bäst.

Idag var Lars Södergård bäst. Vilken gång i ordningen han var bäst vet jag inte, men han vann Bore Cups seniorklass i Björklinge, och då är man bäst. Så är det med det.

Själv var jag inte bäst, men jag känner mig ändå oerhört nöjd med att ha sprungit 10 kilometer på tiden 41:47 på ett underlag bestående av blankis, snödrivor och snömodd. Jag känner mig verkligen supernöjd med 41:47 under dessa förutsättningar.

fredag 6 december 2013

Tävlingsdags

När det är storm ute är det skönt att sitta inne i värmen framför en brasan, speciellt när det närmar sig Jul och allt julpynt är framme. Allt känns så varmt och mysigt då. Sitta i soffan, äta godis och titta på brasan. Det låter fint, men det har inte jag gjort.

Jag har varit ute i stormen och tränat. Det var kallt, moddigt och små iskorn som blåste rakt in i mina ögon. Det var inte kul, och hur orimligt det än kan låta sprang jag och tänkte på att jag måste köpa solglasögon.

Dagens pass blev 12 km i 4:50-fart vilket också var ett tävlingsförberedande pass inför morgondagen då jag ska springa första deltävlingen av Bore Cup i Björklinge, och julmysa, det får jag göra när jag kommer hem.

onsdag 4 december 2013

Ingen kommer att höra mig skrika

Om det händer mig något kommer ingen att höra mig skrika, tänker jag 14 kilometer in på dagens långpass över 28 kilometer i 5:15-fart.

Det är en ganska obehaglig tanke jag tänker. Det är en tanke jag tänker när jag vrickar foten och "knäar" några steg. Jag ramlar inte, men det är nära.

Troligtvis trampade jag på en rot eller en sten, jag vet inte, men foten känns i alla fall bra och jag springer vidare.

Jag springer i ett terrängspår och jag är säkert en kilometer från närmaste hus, närmaste väg, och närmaste människa. Det är kväll. Det är mörkt, och det är bara jag ute i skogen. Jag och min pannlampa som lyser upp en ljuskägla i en nattsvart skog. Det är också kallt. Säkert minusgrader.

Vad händer om jag trampar snett och bryter foten här? Kommer jag behöva krypa en kilometer innan jag får hjälp? Här kommer i alla fall ingen att höra mina rop på hjälp. Obehagliga tankar i en nattsvart och ödslig skog. Tänker att jag ska ta med mig en telefon nästa gång.

måndag 2 december 2013

Stor och liten

Jag är inte stor. Inte fysiskt. När jag för en tid sedan träffade en läsare för första gången utbrast han ”Vad liten du är, jag trodde du skulle var större. Du ser så stor ut på bilderna”. Ja, så sa han. Rakt ut när många hörde. Utan hämningar.

Vad svara man på det? Nu är det så att personen som utbrast de orden är väldigt snäll. Jag vet det, och det gör ingenting att han sa så. Orden råkade bara komma ut genom hans mun. Han tänkte sig inte för. Jag förstår det, för jag tänker stort.

Även fast jag rent fysiskt kanske kan betraktas som liten så är jag en stor person. I sinnet är jag stor, precis som Staffan. Staffan är också stor i sinnet.

Jag och Staffan är också viktiga. Vi gör stora och viktiga saker. Som att blogga till exempel. Var och en på sitt sätt, och på sitt håll. Var och en på ett sätt som vi var för sig känner oss stolta över.

Idag sprang jag 18 kilometer distanslöpning i 4:40-fart. Det är jag också stolt över. Det var stort och viktigt för mig.

Att vara liten är ganska lätt, man utgör liksom inget hot mot andra, i alla fall inget större hot mot alla stora som vet var de har den lilla.

Att vara stor kan nog också vara lätt, men att vara störst har visat sig vara lite krångligt. I alla fall när man hävdar att man driver ”Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg”. Jag har en känsla av att ni kommer få se en fortsättning på de uttalandet.

söndag 1 december 2013

Fartträning

Mitt i all mängdträning har jag den senaste tiden också smugit in lite fartträning. Det har blivit tvåhundringar, och progressiva distanspass.

Som idag, idag blev det ett progressivt distanspass över 12 kilometer där snittfarten de första 6 kilometrarna hamnade på 4:35 min/km, och på de andra 6 kilometrarna 4:24 min/km.

Jag tror att den här fartträningen, tillsammans med de tre tävlingarna jag avser att springa i närtid, kommer att ge en bra träningseffekt. Det känns också som att det kommer att ge en bra kontinuitet.

Kul också att gårdagens inlägg, där jag helt fräckt proklamerade att du just nu sitter och läser "Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg", togs emot väl. Om ni inte har läst inlägget tycker jag att ni ska läsa det nedan. Kul också med diskussionerna i kommetarsfältet. Diskussioner vi får se var de slutar någonstans.

Kanske också kan nämna att de tre tävlingarna jag i närtid avser att springa är Bore Cup, deltävling 1 och 2, samt Nyårsloppet.