Regndropparnas avtryck i framtiden

Jag springer med vinden som sällskap. Jag springer tillsammans med vinden in i framtiden, en framtid där varje löpsteg gör ett avtryck i nuet. Jag springer med en vind som kommer med ett regn, ett regn där varje regndroppe gör ett avtryck i nuet.

När jag för 25 år sedan som 18-åring sprang en regnig och blåsig dag hade jag ingen aning om vilka avtryck regndropparna i mitt ansikte skulle ge i framtiden. Vid den tiden hade jag hela livet framför mig. Människor som fanns då finns inte längre, och människor som inte fanns då finns idag.

När jag idag som 43-åring springer en regnig och blåsig dag har jag återigen ingen aning om vilka avtryck regndropparna i mitt ansikte kommer att ge i framtiden, men jag vet att jag inte har hela livet framför mig på samma sätt nu som då.

Jag springer ett distanspass över 12 km i 5:10-fart. Ett distanspass där regndropparna i mitt ansikte gör livet påtagligt. Livet blir plötsligt närvarande i nuet. Ett nu som endast kan upplevas genom att stanna upp och reflektera.