Det är lördagskväll. Jag är ensam. Ingen är intresserad
av att vara tillsammans med mig. Ingen vill vara delaktig i det jag gör. Klockan passerar 20.00, och på tv börjar något populärt
tv-program. Det är bästa sändningstid. Vänner och familjer dukar upp till en
mysig hemmakväll framför tv:n. Själv är jag ensam. Ingen att prata med. Ingen att
lyssna på.
När jag springer genom Vallentunas villaområden är jag
ensam. Omsluten av den mörka och kalla novemberkvällen springer jag i min
ensamhet 12 kilometer i 5:05-fart. Väl hemma möts jag av min familj. Jag möts
av kramar. Jag möts av värme.
När jag efter mitt träningspass stiger in genom ytterdörren
lämnar jag ensamheten bakom mig. En ensamhet som för somliga är tragisk, men
för andra så viktig. En ensamhet som för mig var självvald, men en ensamhet som
för andra inte är självvald. En ensamhet som alla är rädda för.
I min ensamhet tänkte jag på frasen: "Vill du läsa något? Läs Runner's World. Vill du uppleva något? Läs min blogg".
2 kommentarer:
Hej Lennart.
Kul att se dig i bloggvärlden igen. Vilka tider du fått till på både 5km och milen i år. Grattis.
Var du för mål inför nästa säsong?
Hej Nisse!
Kul att höra av dig också. Det var länge sedan. Jag håller fortfarande på att uppdaterar mig :-).
De tiderna du såg till höger var tider som låg kvar sen innan jag stängde ner bloggen. Det var alltså förra årets tider. Nu har jag uppdaterat och nu ser det inte lika fint ut :-).
Huvudmålet för nästa år att springa 5 km under 19 min och 10 km under 38 min.
Ha det fint!
Skicka en kommentar