De går förbi mig. Människor passerar. Människor kommer och går, men jag består.
Jag är kvar. När jag kör ett träningspass på gymet hinner folk komma och gå, de hinner lämna gymet, samtidigt som jag kör på. Jag fortsätter att köra på träningscykeln och crosstrainern, när andra har hunnit gå.
När mitt pass är slut är det inte några kvar. Alla har gått. De har lämnat mig. Jag körde lite mer än dig som hann gå. Jag körde lite hårdare och lite längre. Jag svettades mer. Det var pölar under mig, men det var det inte under dig. Under dig som hann gå.
Jag sitter på träningscykeln och crosstrainern samtidigt som andra kommer och går, men jag består. Jag är kvar. Jag kör på.
5 kommentarer:
Haha, underbart inlägg. :D
Jag känner igen det där också. Så brukar det vara när jag alternativtränar. Då sätter jag dem på plats allihop. I min hemliga tävling. ;)
Linus - Tack! Ja, men jag känner mig nästan lite dum när jag sitter där och svettas och svettas, samtidigat som de andra går vidare. Jag menar, vad ska de tro :-)?
Jag börjar sakta men säkert lära mig att bortse från vad andra tror och tycker. Vet ju redan om själv att jag är knäpp så hur mycket värre kan det bli? :-)
Du har här, på några meningar, avslöjat "hemligheten" bakom all framgång.
Johnny - Jag bryr mig egentligen inte heller om vad andra tycker om det. Jag är för gammal för det :-).
Oliver - Ja, så är det så klart :-).
Skicka en kommentar