onsdag 8 januari 2014

Vem är jag?

Vem är jag? Det kan man undra. Det beror på vem du frågar. Frågar du mig så är jag en oerhört sympatisk och trevlig person. Frågar du någon annan så får du ett annat svar.
 
Mina grannar kanske tycker att jag är en ganska kufisk person som bara springer hela tiden. De kanske tycker att jag springer för mycket, att jag borde slappna av lite mer, att jag borde dricka öl och titta på TV som alla andra. Men det gör inte jag. Jag springer. Jag slappnar av när jag springer, men det är inte alltid jag kan slappna av när jag springer. Igår blev det inte så. Igår blev det ett ganska tungt progressivt distanspass över 12 kilometer med en snittfart av 4:31 min/km.
 
Mina grannar förstår inte löpning. De förstår inte ”snittfart av 4:31 min/km”. De förstår inte heller hur jag kan säga att jag slappnar av när jag springer samtidigt som jag i nästa mening säger att jag inte slappnade av på gårdagens pass. Det blir lite rörigt för dem. Hur rörigt det än låter så måste jag med lite distans ändå beskriva gårdagens pass som avslappnat. Det kändes avslappnat efteråt. Jag har glömt det jobbiga, och imorgon är det dags igen. Då ska jag springa lite till.
 
Även fast saker är lite motsägelsefulla så tror jag att du förstår. Du är löpare. Du är som jag. Men, vem är jag då? Ja, det kan man undra.

10 kommentarer:

anneliten sa...

Tur att jag bor granne med David ;-)

Saras Träningsblogg sa...

Hehe! Jag förstår iallafall precis!

Helena sa...

Igår var jag på möte och missade min tisdagslöpning med motionsgruppen... Undrar vad mina grannar tänker om mig när det igår stod 15-20 gum- och gubbskubbare i reflexvästar och ringde på min dörr... Min familj tyckte i alla fall det var jättekul att jag var efterlyst och även jag blev glad när jag kom hem och fick veta...

Lennart sa...

Anneli - Ja, David är löpare och verkar sympatisk. Han förstår.

Jag kan också säga att din presentation av dig själv var en inspirationskälla till det här inlägget :-).

Sara - Vad bra, men du är ju också löpare :-)!

Helena - Ha ha, så de sprang och ringde på hemma hos dig :-). Dina grannar måste ha tänkt att "det var värst vad du var populär".

Oliver sa...

Mina grannar förhåller sig roat överseende med mitt springande. Det är ju en bra attityd att gömma sig bakom när det dåliga samvetet kikar fram. Många känner väl att de också borde...

Lennart sa...

Oliver - Hej och ja! Så tycker jag också att det är. Min grannar frågar faktiskt om jag kan coacha dem lite (jag är utbildad löptränare) eller ge dem lite råd, men jag upplever det mest som ett sätt att och kallprata lite :-). Det verkar inte vara så allvarligt menat :-).

Peter sa...

Själv bor jag granne med en före detta elitlöpare (kvinnlig) men jag skall inte outa henne här. Hon tyckte det var kul att jag skulle springa Nyårsloppet iallafall och vi har lite att snacka om i hissen :-)

Lennart sa...

Peter - Nä, det är nog bäst att inte ska outa henne här :-). Springer hon fortfarande?

naturligasteg sa...

Jag är inte heller någon typisk löpare i mina Vibram och för att jag inte springer organiserade lopp. Jag har dock hittils bara fått positiva åsikter från mina grannar. Den enda förvåning de brukar uttrycka är att jag springer så långt. Långt i medelsvenssons värld verkar vara allt över tre kilometer.

Lennart sa...

Kul med positiv response :-), här är det response på både längd och mycket :-)!