Jag trippar fram på löpbandet. Med små lätta steg trippar jag fram. Det går inte fort, bara lite fortare än en snabb promenad.
Jag tar det försiktigt. 8 km/h i 30 minuter. Det blir 4 kilometer i 7:30-fart. Varken mer eller mindre. Inget svett. Ingen ansträngning. Ingenting, men jag är ändå nöjd. Jag är nöjd med ingenting.
30 minuter i 7:30-fart och vaden höll. Det var allt som krävdes för att göra mig nöjd. Det var inte mycket, men har man ingenting, så blir man nöjd med det lilla man kan få.
Så här i slutet av inlägget måste jag också erkänna att jag efter 30 minuter i 7:30-fart inte var helt nöjd för då körde jag 30 minuter tröskel på crosstrainern. Det var svettigt.
6 kommentarer:
Något lite blev det väl? Härligt att vaden höll!
Oliver - Ja, klart att det var något, men det var inte mycket :-). Nästa gång trappar vi upp lite :-)!
"Nöjd med allt som livet ger..."
Hej Lennart
Ibland är nästan ingenting eller mindre mycket mer ;-)
Men man kan inte se det förrän några månader har gått.
Lycka till med återhämtningen av vaden!
Marianne
Andreas - Ha ha! Sista stycket i den sången passar faktiskt ganska bra. Allt är bara så bekymmerslöst och så mycket ingenting. Här kommer sista stycket:
"Försök inte få det du inte får.
Försök inte nå det du inte når.
Har du förstått att det här är riktigt, att vad som helst är mindre viktigt. Kan du utan besvär.
Bli nöjd och glad med livet som vi lever här."
Marieanne - Just det! "Less is more" som de säger, och det stämmer väldigt ofta :-).
Härligt med positivt besked! I kväll (ortopeden jobbar onekligen sent) ska jag också få besked. Håll tummarna! :)
Skicka en kommentar