Jag har varit skadad, och med det fått lite distans till löpningen. Jag har även fått distans till den fokusering min löpträning i normala fall innebär.
Läser på Gysings blogg om Sven som ska segla jorden runt på 600 dagar. En tanke som lockar, och kittlar lite. Tänk att bara få lämna allt och segla iväg. Låter härligt.
Det finns också en annan sida. En sida som jag i normala fall inte ser, men kombinationen löpvila och Gysings inlägg om Sven har fått mig att fundera på var gränserna går.
Var går gränserna egentligen? När blir det galenskap? Badwater, 21 mil löpning genom Death Valley i temperaturer på upp mot 50 grader. 24-timmarslopp, springa runt, runt, runt på en tvåhundrametersbana i ett dygn.
Fotrally, gå tills du stupar, gå så långt du kan, gå i flera dygn, den som går längst vinner. När blir det en freakshow?
8 kommentarer:
Det blir en freakshow när människor börjar utöva saker med fara för sitt eget liv. När de tappar kontrollen men inte själva förstår att de tappat kontrollen och fortsätter ändå. Dumt på många sätt. Däremot är det fantastiskt när människor vet vad de håller på med, när erfarenheten är så pass stor så sporterna utövas med skicklighet. Då blir det en riktigt sjubrakandes fyrverkerishow!
Brakandes eller sprakandes... ja både och ;-)
Det beror såklart helt på vem du frågar, vissa tycker att maraton är en freakshow, för oss inbitna löpare går gränsen någon helt annanstans :)
Men jag håller med om att med den nuvarande konditions-och träningstrenden så har gränserna mellan t ex löpning och rena äventyr suddats ut med lopp i häftig terräng som kan pågår i många dagar.
Martina - Fint skrivet av dig :-)! Själv tycker jag att till exempel Badwater ligger på fel sida gränsen. Oavsett hur väldtränad du är så är det galenskap. Det är faktiskt väldigt speciella människor som utsätter sig för det. Vi pratar om över 21 mil löpning genom Death Valley.
Jag menar, folka är nästan medvetslösa och springer ändå, eller rättare sagt tar sig fram på något vis. Jag har lite svårt att förstå det ;-)!
Staffan - Visst är det så :-).
Ja och genom att bli medvetslös så har du tappat kontrollen. Fortsätter du ändå ja då vet du troligtvis inte om att du förlorat kontrollen. Märkligt! Någonstans måste ju kropp och hjärna tillsammans säga stopp åt galenskaperna.
Läste i RW för ett tag sedan om ett ultra i djungeln... hugaligen... på egen risk så klart.
Martina - Jag kommer ihåg den artikeln. De loppet lät lite farligt :-)!
Fri och kalkylerad "galenskap" kan jag stå ut med och till och med i smyg beundra. Men jag tror också att det finns krafter som tubbar människor att göra saker som de inte kan värja sig mot eller se konsekvenserna av. Då är det illa.
Oliver - Ja, det låter illa!
Skicka en kommentar