måndag 2 december 2013

Stor och liten

Jag är inte stor. Inte fysiskt. När jag för en tid sedan träffade en läsare för första gången utbrast han ”Vad liten du är, jag trodde du skulle var större. Du ser så stor ut på bilderna”. Ja, så sa han. Rakt ut när många hörde. Utan hämningar.

Vad svara man på det? Nu är det så att personen som utbrast de orden är väldigt snäll. Jag vet det, och det gör ingenting att han sa så. Orden råkade bara komma ut genom hans mun. Han tänkte sig inte för. Jag förstår det, för jag tänker stort.

Även fast jag rent fysiskt kanske kan betraktas som liten så är jag en stor person. I sinnet är jag stor, precis som Staffan. Staffan är också stor i sinnet.

Jag och Staffan är också viktiga. Vi gör stora och viktiga saker. Som att blogga till exempel. Var och en på sitt sätt, och på sitt håll. Var och en på ett sätt som vi var för sig känner oss stolta över.

Idag sprang jag 18 kilometer distanslöpning i 4:40-fart. Det är jag också stolt över. Det var stort och viktigt för mig.

Att vara liten är ganska lätt, man utgör liksom inget hot mot andra, i alla fall inget större hot mot alla stora som vet var de har den lilla.

Att vara stor kan nog också vara lätt, men att vara störst har visat sig vara lite krångligt. I alla fall när man hävdar att man driver ”Sveriges största icke kommersiella manliga löparblogg”. Jag har en känsla av att ni kommer få se en fortsättning på de uttalandet.

8 kommentarer:

Saras Träningsblogg sa...

Hehe! Ja men jag tycker det är enormt stort att springa så långt i det tempot!!! Grymt!

Peter sa...

Jag har också fått den kommentaren "Vad liten du är" av en riktigt löparkändis. Jag tror helt enkelt man får en uppfattning om att folk är större både från bilder men kanske också från uttalanden :-)
Jag har också fått samma känsla när man sett löpare IRL som man tidigare bara sett på kort.

Johan Renström sa...

Det verkar vara något psykologiskt,men det kan också bero på att bilder gör en större så länge man inte står bredvid längre personer. Skumt är det iaf. Men det måste väl vara lite kul att vara lite kändis? fast lite ohyfsad kommentar, kan man tycka. Tänk om en läsare skulle säga "Vad ful du är, jag trodde inte du skulle vara så ful. Du ser ju så fin ut på bilderna." Så man ska nog inte använda photoshop utan ta bilderna som de är :)

Lennart sa...

Sara - Tack :-). Fast är det så långt för dig :-).



Peter - Jag måste säga att jag också har upplevt att någon "kändis" man mött är kortare än vad man tror. Nu har inte jag mött Sylvester Stallone, men jag tror att han bara är 1:65, och det tror man inte när man ser en film.

Jag har också upplevt det motsatta. Fredrik Lindström är téx jättelång!



Johan - Ja, det är kul när andra kommer fram och undrar om det är jag som är jag :-). Dock har jag inte riktigt lärt mig att hantera det. Blir inte du igenkänd?

Det där med "vad ful du är" eller "vad tjock du är" tror jag faktiskt har hänt. Jag är inte säker, men det skulle inte förvåna mig. Det kanske inte är så vanligt, men vissa individer kan ha lite svårt att "hålla inne med vad de tänker" så att säga.

Johan Renström sa...

Ja det är ganska roligt att bli igenkänd. Om någon säger "Hej Johan", som jag inte känner igen brukar det vara någon läsare:) Än så länge har jag bara haft positiva möten:)

Lennart sa...

Johan - Jag har också bara har haft positiva möten :-). Om någon har råkat säga något (som i inlägget) så gör det ingenting, det är bara kul och jag blir glad av det :-).

Staffan sa...

Ja, vilken kommentar som sagt! Tack för fina ord! Våra bloggar och vårt löpande betyder nog mer än vi tror. Vi visar för läsarna att det går att kombinera målmedveten kontinuerlig träning som ger fina resultat samtidigt som vi är mitt i livet med jobb och familj! Det tycker jag är både stort och viktigt :-)

Lennart sa...

Staffan - Det var så lite så. Det är du värd :-)!