söndag 25 september 2016

Fantastisk veteranlöpare

Är på väg hem från jobbet. Jag har tränat, och bär på datorväska och träningskläder. Det är varmt. Samtidigt som jag går igenom bostadsområdet hemma i Vallentuna hör jag en röst ropa bakom mig.

-Lennart!; är det någon som ropar, och innan jag vänder mig om så hinner jag tänka att det kanske är något av mina barn som ropar, eller någon granne. På sätt och vis var det också en granne som ropade då hon som ropade bor ca 200 meter ifrån mig.

Det var Åsa som ropade, Åsa Lundin. Åsa som för ett par veckor sedan sprang Stockholm Halvmaraton på tiden 1:20:39 och som på det blev fjärde bästa tjej av totalen, men då Åsa är 46 år gammal, och mamma till två barn, så tycker jag att hon var bäst av alla.

På vår väg hem genom bostadsområdet hinner Åsa berätta lite om sitt lopp. Hon berättade att hon fick en sån där fullträff där hon aldrig blev trött. Hon bara körde på och starkast var den positiva känslan upp för backarna på Södermalm.

Hon berättade också att hon tagit det lite lugnt i början men då hon efter ca halva loppet mötte den före detta Vallentunalöparen Lars Södergård (som var farthållare för 1:20-gruppen) så ville tydligen Lars att hon skulle springa lite fortare eftersom hon kunde prata så mycket. De hade gemensamt ökat farten lite men då det kändes lite för fort så tyckte Åsa att det var bättre att spara lite på krafterna. Klokt tycket jag.

När vi närmade oss våra hus nämnde jag att hon i mål bara var ca 50 sekunder efter Charlotte Karlsson och det hade hon så klart koll på och här kunde jag också se en antydan till revanschlust. En revanschlust som kanske började infinna sig redan i somras på Stockholm Marathon då Åsa (där med en femte plats på tiden 2:49:56) bara var drygt tre minuter efter Charlotte Karlsson.

På vår väg genom vårt bostadsområde hinner vi också med att avhandla Åsa´s träning och coachuppdrag på Team Stockholm Marathon och Urban Tribes, och när vi kommer fram till min lilla gatstump där jag ska vika av mot mitt hus nämner jag för Åsa att Ewy Palm var som bäst när hon var 48. Åsa ler och säger, - Jag vet.

måndag 19 september 2016

Bra kilometerfart! Starkt!

”Bra kilometerfart! Starkt!”, får jag som kommentar på mitt träningspass när jag lägger ut det på twitter.

Men, va f-n, tänker jag. Det är ju urkasst. 5:12-fart över 12 kilometer är inte bra. Det är väldigt mediokert. För en otränad man i 45-årsåldern kanske det är bra, men inte för mig då jag inte klassar mig själv i den kategorin. Jag klassar mig själv i kategorin ”ung och snygg, vältränad, atletisk, sympatisk och ödmjuk manlig inspiratör i 45-årsåldern”, och då är 5:12-fart över 12 kilometer inte så bra.
Ett distanspass i 5:12-fart
Men, oavsett vilken kategori man klassar sig själv i så blev jag faktiskt glad över kommentaren då det var länge sedan jag fick en positiv kommentar på ett träningspass. Tänker att det kanske är som han säger, och att 5:12-fart över 12 kilometer inte är så dåligt. Det kanske bara är jag som jämför mig med mitt gamla jag. Det jaget som jag var för 2-3 år sedan. Då hade 5:12-fart över 12-kilometer definitivt inte varit bra. Eller?

Inser att jag här förskönar historien lite. Jag sprang nog 12 kilometer i 5:12-fart för några år sedan också. Det är bara det att jag minns andra träningspass bättre, till exempel träningspasset när jag sprang 12 kilometer i 4:12-fart, men det var och andra sidan ett av de bättre träningspassen jag genomfört någonsin.

måndag 12 september 2016

5 tips till Magasinet Springs redaktion

Nedan till vänster ser ni magasinet Springs twitterkonto (@springlfa) med 574 följare, och nedan till höger ser ni mitt twitterkonto (@milensub40) med över 1000 följare. Just saying…….

 
Jag har i flera inlägg uttryck en kritik mot hur magasinet Spring sköts och hur redaktionen väljer att hantera sin ”produkt”, och jag tänkte i det här inlägget ge lite bakgrund och tips till hur de bör hantera dagens situation.

Det hela är ganska enkelt. Finns det ingen marknad att sälja sin produkt på så kommer man inte att kunna sälja sin produkt. Så enkelt är det, och i fallet Spring så finns det ingen marknad att lansera en ”nischad löpartidning” på. Det är som att försöka sälja is på nordpolen. Det finns ingen marknad för det, och det spelar ingen roll om man försöker ändra formen på isen man säljer, eller bildar en klubb för de fåtal som råkar vara intresserade. Nä, det går i alla fall inte att sälja is på nordpolen.

Man måste alltså hitta en ny marknad. Vill man sälja is så kanske det är bättre att göra det på Mallorca, och vill man sälja en löpartidning så är det bättre att hitta en större marknad och andra platser att sälja sin löpartidning på, och den marknaden och den platsen finns bland motionärslöparna.

Den som kan den stora marknaden och motionärslöparna är Petra Månström och om det är någon i sfären kring magasinet Spring som kan vända på den skutan så är det hon. Mitt första tips till redaktionen är alltså att göra henne till chefredaktör och låta henne skapa en tidning som säljer till den breda massan. Efter det kan man börja nischa sig.

Det andra tipset från min sida är också hämtat från bloggvärlden, och det är att folk är intresserade av att följa människor. Se bara på de större bloggarna. De handlar inte bara om löpning utan de handlar om människan bakom. Alltså löpare som tränar, byter blöjor, arbetar och fastnar i tunnelbanan. Intressanta människor som delar med sig av sina liv. Mitt andra tips är alltså att låta läsarna följa en eller ett par människor på regelbunden basis. Människor som delar med sig av träning, bekymmer och framgångar. Lite som ”True Man Show” fast i textform. Har pratar jag inte bara om en liten "spalt" utan om riktiga artiklar i varje nummer.

Det tredje tipset till redaktionen för magasinet Spring är att hitta nya skribenter/journalister. Ta inte de gamla vanliga som redan skriver på olika håll. Ta inte in Petra Månström som skribent. Det är inte nyskapande. Låt henne ta jobbet som chefredaktör och hitta andra nya förmågor som kan skriva texter. Som exempel kan vi ta förra årets ASICS-utmanare som Runners World hittade. De överraskade otroligt positivt och kan utvecklas till någonting riktigt bra. Att rekrytera någon av de ”gamla rävarna” känns bara gammalt.

Det fjärde tipset till redaktionen för magasinet Spring är att de måste våga utmana. Våga ta sin plats. Ta konflikter. De måste vinna sina läsare och de måste ta dem från någon annan som inte kommer vilja släppa dem. Utmana de största och bästa. Tro på sig själva och slåss för sin sak. Är de fega kommer de aldrig att lyckas, och just nu upplever jag de väldigt fega. Det är som Paul Ronge sa till mig en gång. Han sa "Jag går alltid all in, jag kan ingenting annat", och till magasinet Spring vill jag säga. Skärp er! Tuffa till er!

Det femte och sista tipset från mig hänvisar till vad det här inlägget började med, och det är att om ni vill lyckas och bli stora med ert magasin så måste ni blir stora på social forum. På, twitter, instagram, facebook och ni måste arbeta aktivt med de sociala kanalerna. Se bara på Petra Månström. Hon har ca 20 000 följare på instagram, och vem tror ni då kommer med kunderna? Just saying….