måndag 25 juni 2018

Gästinlägg av Anders Svensson: Beställarkompetens inom FMV

Jag tror aldrig jag har haft ett gästinlägg tidigare, men idag blir det ett. Det är en kollega till mig som vill dela med sig av sina tankar kring beställarkompetens inom Försvarets Materielverk, och inlägget kan läsas tillsammans med mitt förra inlägg om kritiken FMV kan få på Twitter och Instagram vid olika typer av anskaffningar av försvarsmateriel.

Inom Försvarets Materielverk är detta ett väldigt viktigt ämne då det förändrade säkerhetsläget i Sveriges närområde innebär en högre militär beredskap vilket också sätter hela logistik-kedjor, underhållskedjor och materielförsörjning av tex ubåtar, JAS-plan och stridsvagnar under större press. En press som inte bara kan bemötas med hjälp av ökade resurser i form av pengar och antal personer, utan det krävs även en högre beställarkompetens på FMV vars ansvar är att anskaffa försvarsmateriel. Här kommer alltså lite tankar från Anders Svensson kring beställarkompetensen inom Försvarets Materielverk. Ni kan också följa Anders Svensson på twitter under användarnamnet @svempis. (texten publicerades förs på FMV:s interna tidning UV-nytt och har godkänts att publiceras här).

Beställarkompetens
Man hör ofta kritik kring hur upphandlingar misslyckats och hur FMV inte haft kompetens. Ibland är det officerare på förband som är missnöjda med avsaknaden av leveranser eller den tid det kan ta innan behov täcks. Ibland är det politiken och allmänheten som inte uppskattar hur materielförsörjningen genomförts. Ofta är det ett antal ”dåliga exempel” som återkommer. Det kan vara Visbykorvetterna eller så är det ofta Helikopter 14. Politiken förklarar ibland att FMV måste bli bättre på ”upphandlingskompetens”. Vad detta är förklaras då inte närmre, men kompetens det behövs tydligen. Själv är jag överens med uppfattningen att FMV behöver hög beställarkompetens och att denna inte kan tas för given. Det är enklare att rekrytera kompetenta människor men det är svårare att förse dem med kunskap och erfarenhet som gör dem världsbäst i att materielförsörja Försvarsmakten.

Den 25 augusti genomförs en flyguppvisning i Uppsala 
med bla JAS39 Gripen som ni kan besöka, och som inte hade
kunnat genomföras utan en hög beställarkompetens på FMV

Varför skriver jag om detta i vår lilla tidning? Jag gör det för att jag anser att det ligger ett ansvar på FMV att utbilda officerare, allmänhet och politiker, det måste komma från oss som har erfarenhet. Jag tror att man bör lägga en grund för att ta denna dialog med våra kunder och ägare genom att ha dialoger internt om detta så att mer uppfattningar om status och behov kan odlas i våra fikarum.

Jag skall här bidraga med mina tankar kring detta. En gång har jag sagt att FMV är ett konsortium av småföretagare. Då detta sades av mig på Marinstridsdagarna kring 2005 önskade FMV skapa ”ett FMV” och det var inte en uppskattad hållning att förmedla att vi var en myriad av olika individer med olika drivkrafter. Jag har senare kommit att tänka på dessa ord efter att de då uttalades med brist på eftertanke, utan mer spontant. Jag skulle idag vilja säga att det fanns något vackert i den tanken även om den innehåller vissa brister.

FMV hade vid denna tid kommit från ett system där Försvarsmakten och dess stödmyndigheter hade en stark övertygelse till uppdragstaktik. Definiera uppgiften och ge resurser och handlingsfrihet att nå målet. Detta skapade en massa drivkraftiga ”affärsmän/-kvinnor” som tog täten inom sina områden och drev dessa framåt. En stark vilja att utveckla sina funktionsområden skapade även en vilja att öka sin kompetens kring områdena och den teknik som utvecklades i omvärlden. ”Hur skall jag kunna nyttiggöra detta inom mitt område”? Var den underliggande frågan. Ambitionen var hög. Möjligen var det ett medvetet val som politiken genomförde att man skulle försöka stoppa denna drivkraft då den ansågs vara för dyr och då det då fanns starka kopplingar till nationell industri i många av dessa funktionsområden. Nackdelen om man nu vill leta efter detta var att FMV inte hade ett gemensamt arbetssätt och att personal skolades in på olika sätt beroende på vilket ”affärsområde” de hamnade i. Bra arbetssätt kopierades inte alltid av andra affärsområden även om det ibland mycket väl kunde ske.

Vad önskar jag nu då skall ske efter denna historiska exposé? Jo jag önskar viss återgång i att ge ingenjörer hälsa, kraft och mod. Jag önskar mer samarbete med Försvarsmakten. Att de deltar i utvecklingen av sina förmågor. Att inte allt är här och nu och underhåll, även om det är av stor vikt det med. Jag önskar långsiktighet och dialog så att vi kan agera i framkant med studier och prov och försök, utveckling i god tid innan paniken inträder. Jag önskar att mindre uppdrag ges ungdomarna och att de får ta sig fram medelst ansvar och befogenheter till resultat. Så att vi odlar en ny generation ”affärspersoner” med starkt fokus på målet. Som skapar kunskap kring hur man framgångsrikt arbetar genom egen erfarenhet i mindre uppdrag.
 
”buzz words” nedan:
  • Uppdragstaktik
  • VÅGA! Utan misstag sker inget intressant
  • Ta ansvar
  • Få befogenheter
  • Planering
  • Resurser
  • Studier, grundutveckling, FoU
  • Sjöförsök och fler sjöförsök
  • Samarbete
  • Här hoppas jag diskussionen börjar. Vad är beställarkompetens och hur skapar vi den? Skiljer den sig åt beroende på område?
Anders Svensson
Produktledare Torped vid FMV. Artikeln är min egna och speglar inte FMV åsikt eller uppfattning.

lördag 23 juni 2018

Obefogad kritik kring FMV-anskaffningar

Att upphandla försvarsmateriel är svårt. Svårt då det ofta är stora upphandlingar med stora summor pengar involverade vilket ofta leder till meningsskiljaktigheter. I den ideala världen är en upphandling av ett materielsystem (typ JAS, ubåtar eller stridsvagnar) ganska enkel då behovet av en viss produkt/system borde vara styrande, vilket det egentligen också är idag. Problemet är bara att alla intressenter, beslutare och brukare inte alltid kan komma överens om vad det egentliga behovet och den bästa tekniska lösningen är.

Åsiktsskillnaden mellan olika behov och lösningar börjar alltid redan i beredningsskedet/planeringsskedet av en anskaffning och fortsätter ofta genom hela anskaffningsprojektet fram till leverans. En process som ibland kan ta 10 år. Under resans gång kommer dock tekniska beslut och vissa tekniska kompromisser ske i syfte att komma vidare i anskaffningen. Tyvärr så har här ofta de som inte fått sin vilja igenom svårt att släppa det och gå vidare vilket ofta syns i debatter i tidningar, TV och på sociala forum.

Debatter och diskussioner är bra, men samtidigt kan det verka splittrande om det görs på fel sätt och kan skapa mer förvirring än att det på ett sunt sätt driver anskaffningen framåt till ett bättre resultat. En sak är dock säker och det är att Försvarets Materielverk, som alltid är den som driver anskaffningen, kommer få kritik. Vid slutlig leverans kommer ofta kritiken och det sker i allmänhet i media och på sociala forum som tex FMV:s Instagramkonto eller twitterkonto. Tyvärr är ofta kritiken väldigt insiktslös och onyanserad. Det är bara att gå in och titta tex här: https://instagram.com/p/BkSA7zLBPY4/

Ett exempel på anskaffning som pågår nu i ett tidigt skede där FMV i slutändan mycket väl kan få kritik, oavsett vad allt landar i och vad FMV slutligen levererar, är det nya luftvärnssystemet.

Efter att Försvarsmakten sammanställt behovet av ett nytt luftvärnssystem, och att FMV därefter formulerat behoven i form av tekniska krav, och i en offertförfrågan, så landade utvärderingen i att det tekniska och funktionella valet stod mellan det amerikanska Patriot-systemet och det europeiska(fransk/italienska) SAMP/T-systemet.

Det amerikanska Patriot-systemet betraktas äldre och dyrare än den europeiska konkurrentens. Dock ska tilläggas att Patriot-systemet är installerat i bland annat Litauen, Rumänien och finns i Polen, och har utvecklats och uppgraderats under åren så det innehåller modern teknologi med modern prestanda varvar Patriot-systemet i och med detta betraktas som ett väldigt driftsäkert system jämfört med den europeiska konkurrentens.

Den amerikanske försvarsministern har också klargjort för de svenska och finska försvarsministrarna vad som gäller: Patriot ska vara norra och östra Europas luftvärnssystem. Ett litet problem som den Polska regeringen uppmärksammat är dock att Patriot, för att kunna motverka alla olika scenarion, bör kompletteras med ett system utvecklat av Israel.

Till försvarsmaktens behov, tekniska utvärderingen och den storpolitiska aspekten som nämns ovan ska också tilläggas att det finns ett Svenskt nationellt intresse från industrin att välja det Fransk-Italienska Samp/T-systemet då en Svensk radar samt andra robotar skulle kunna användas vilket skulle generera arbetstillfällen, teknologisk kompetens och positiva spin-off-effekter i Sverige.

Att Försvarets Materielverk ska navigera rätt och göra alla parter nöjda i den här anskaffningen är omöjligt. Det är helt omöjligt då meningsskiljaktigheter finns mellan de olika politiska partierna (och inom partierna), beställare, och brukare, och när systemet i slutändan levereras så kommer det finnas några som inte är nöjda. Det bara är så.

En sak är dock säker. Anskaffningen av nytt luftvärn kräver en oerhört hög beställarkompetens, och den kompetensen finns på Försvarets Materielverk som kommer hanterar den här frågan och anskaffningen på ett väldigt professionellt sätt. Patriot-anskaffningen kommer bli rätt, oavsett vad andra tycker. Detta då det system som slutligen levereras kommer vara det bästa med hänsyn tagen till alla olika aspekter.

Slutligen vill jag säga att det här inlägget bara representerar mina åsikter och källorna till det här inlägget har varit: