Vet inte riktigt vad som är så svårt att förstå, men om jag inte har bett om hjälp så vill jag nog inte ha någon hjälp heller, och om du hjälper någon som inte vill ha hjälp så är risken också oerhört stor att du bara blir en irriterande belastning som är i vägen istället för att vara till någon hjälp.
Vet inte hur det är hemma hos er, men här i Vallentuna har de på vårt lokala gym lagt sig till med ofoget där man måste förboka tid med en PT bara för att gå in och titta på lokalerna. Och inte nog med det, utan jag måste också träna tillsammans med en PT första gången jag tränar. Detta även fast jag uttryckligen inte vill ha en PT.
Personliga Tränare verkar leva på andra utan andras tillåtelse. Precis som en parasit. PT kanske står för Parasit-Tränare. De är som en sån där svamp som växer på ett träd. Eller som en sugfisk. Fast sugfisken gör ändå värddjuret en tjänst, och det gör inte en Parasit-Tränare.
Nä, jag har annat och göra än att lägga energi på parasiter som vill hjälpa mig med saker som jag inte vill ha hjälp med.
1 kommentar:
Jag vet bäst, jag klarar mig själv, jag vill inte ha någon hjälp. Ja, du är inte ensam om att resonera så där, själv var jag likadan i din ålder men har ändrat attityd på äldre dar. Det har både jag och den som vill hjälpa mig vunnit på. Att inte ta emot hjälp ser jag som oartigt, ja oförskämt och egoistiskt. På t ex ett coast to coast tar jag emot all hjälp (utom erbjudanden om att bli skjutsad). Vill någon ge mig en dollarsedel, en flaska vatten, bjuda på lunch eller tipsa om vägen tackar jag inte nej även om jag skulle bada i pengar, ha hur mycket vatten som helst i kärran, vara proppmätt eller ha stenkoll på rutten.
Går du inte lite långt när du kallar en PT för parasit? Visst, det kan säkert ligga ett pekuniärt intresse i "hjälpen" men samtidigt något gott. Jag har snarare förvånats över att man på Friskis & Svettis, där jag går, inte har någon koll på att nya besökare verkligen kan hantera redskapen, risken för att skada sig är ju stor. Jag fick aldrig den hjälpen, hade gärna tränat första gången med en PT.
Även om hjälparen inte är så kunnig och det faktiskt är du som har kunskapen/erfarenheten på området är din inställning märklig. Du behöver ju inte följa råden, dessutom brukar alla människor ha något att bidra med eller bara vilja vara snälla. Jag tänker ibland på det där med alla löpträningsgrupper jag är med i. Jag har varit långdistanslöpare i 35 år - vad kan då en oerfaren 25-åring lära mig om löpning. Jo, mer än jag trott, har det visat sig.
Keep on running!
Skicka en kommentar