Barn och löpning

Jag tycker inte att vuxna som gillar löpning ska uppmuntra sina barn att träna löpning. Jag tycker det känns konstigt. Det känns fel.

Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag har träffat ett enda barn någon gång som vill träna löpning. I alla fall inte när man sätter löpningen i relation till andra aktiviteter. Här ser barnet löpningen lite som ett ont måste, eller som ett straff.

Dock har jag sett mammor och pappor som gärna vill att deras barn ska träna löpning och springa lopp. Gärna samma lopp som mamma och pappa själva springer, och i dessa fall tror jag att mamma och pappa har blandat ihop målsättningarna lite. Jag menar, vems målsättning är det egentligen som styr när ett barn ska springa ett lopp? Är det barnets egna målsättning, eller är det mammas och pappas målsättning?

Än värre. Det kanske är mammas och pappas målsättning att barnets målsättning ska vara att springa ett lopp. Klart det finns barn som gillar löpning, men intresset måste komma från barnen själva. Löpning är också en väldigt enkel idrott och jag är helt säker på att ett barn kommer börja springa om barnet själv vill springa. Det behövs ingen uppmuntran från vuxna.

Mina barn hatar löpning. De skulle aldrig falla dem in och träna löpning, och när jag ser vad mina barn gör inom dansen, som de har valt helt själva, så kan jag inte heller klandra dem. Skulle aldrig vilja att mina barn bytte från dans till löpning då dansen ger dem så otroligt mycket mer.