Jag är rädd. Rädd för bristningar. Nu när jag springer är jag rädd för att slå upp min bristning. Därför springer jag inte lika långt som jag vill, och inte lika fort heller.
De senaste dagarna har det blivit 3 pass. Ett pass över 6 kilometer i 5:05-fart, ett pass över 9 kilometer i 5:20-fart, och idag. Idag blev det ett pass över 15 kilometer i 5:29-fart. Ett pass där jag hela tiden var rädd för att slå upp min bristning i vaden.
Jag är också rädd för tystnaden. Det är tyst. I bloggvärlden. Allt är "mainstream". Ingen vågar sticka ut hakan. Ingen vågar stöta sig med någon. Alla verkar rädda.
Om någon vågar ta ställning så är det i allmänhet i någon fråga som är "safe". Någon fråga som upprör alla, men där det ändå är tryggt att tycka något. Priset för ett par löparskor är en sån fråga. Löparskor är billigare utomlands. Det är fel. Det tycker alla. Det kan man skriva blogginlägg om. Det är "safe". Alla blir upprörda, men alla håller med.
När Claes Åkeson var chefredaktör på Runner´s World undersökte han löpargymnasiet och tog en konflikt med dem. Det var bra. Oavsett vad man tyckte i sakfrågan så var det bra att frågan diskuterades. Nu diskuteras inga sakfrågor i Runner's World. Nu är det tyst. Så tyst att jag blir rädd.
Jag blir rädd när det är tyst. När ingen vågar. Men jag vågar, och med tanke på fredagens blogginlägg och kritiken mot SvD, och kritiken mot Runner´s World i det här inlägget, tycker jag att det vore på sin plats att SvD:s chefredaktör och Runner´s Worlds chefredaktör kommer hit och förklarar sig.
Chefredaktörerna har ett ansvar, de har ett ansvar för tystnaden. När det är tyst tar de inte sitt ansvar. När det är tyst är det något som inte stämmer. När det är tyst blir jag rädd.
16 kommentarer:
Jag håller med - skriver man något kontroversiellt eller ledset/deppigt/negativt - då får man nästan inga kommentarer. Jag är förvånad att det inte blev mer fart av ditt SvD-inlägg.
Peter - När jag skulle redigera min kommentar råkade jag trycka på fel knapp och ta bort din kommentar. Kan du förlåta mig :-)?
Anneli - Även fast det inte är så många som har kommenterat så är inlägget visat över 500 gånger så det är ganska många som har läst det, och jag jag hoppas att det har fått flera att tänka till!
Ditt bidrag var också jättebra. Tack!
Jag tar ställning när jag känner att jag vill och att det är värt diskussionen.
När jag skriver om djurens fruktansvärda situation på bloggen eller FB eller var som helst så svarar i princip ingen.
Är det för att det är ointressant att djur lider?
För att jag trampar på en öm tå?
Jag är inte ett dugg rädd för att tala men man ska ju inte sticka ut näsan bara "för att" heller.Vissa saker känner man helt enkelt bara inte är värda energin.:-)
Vad är det för sakfrågor du vill ha diskuterat i RW?
Visst kan man granska saker i den (som jag gjorde med barn- och ungdomsidrotten)men ärligt talat är det ju inte riktigt den typen av tidning. I så fall nätversionen.
Kanske kan du komma med direkta förslag i stället för att gnälla här bara. :-)
När det gäller skopriserna tror jag du även ska gnälla hos politikerna. :-)
Ingmarie - Ha ha! Det kommer Ingmarie :-)!
Inlägget som tar upp direkta förslag är redan klart. Det är bara det att om jag lägger ut det nu så blir det väldigt hög koncentration på den typen av inlägg. Jag vill skriva om löpning också vilket jag kommer att göra i några dagar :-). Så det får vänta lite :-).
Vad menar du med "inte den typen av tidning"?
Men har du kontaktat chefred för tidningarna? Jag kan garantera att dom inte sitter och finkammar Sveriges småbloggar för att hitta synpunkter.
För övrigt håller jag med Ingmarie om att RW knappast är en granskande tidning. Det är mer av en mystidning riktad mot de som är nya inom löpning. Tester blir t.ex. alltid mer eller mindre bra för alla produkter eftersom man inte vill stöta sig med de största annonsörerna.
Diskussioner gör sig bättre just i - diskussionsforum. Att föra debatt via kommentarsfunktionen är ganska osmidigt. Men visst är 99% av alla kommentarer av "hålla med"-typen, inte minst på kvinnliga träningsbloggar. Flockmentaliteten verkar stor och ingen sticker direkt ut, eller så är alla löpare endorfinglada och nöjda med allt hela tiden?
Din analys är skapligt korrekt, men varför begränsa den till "bloggvärlden"? Svenskar är extremt konflikträdda och "mainstream" oberoende av kanal. Medelmåttighet är normen. De är väl därför det där musik programmet som gick i lördags kväll och kommade lördagar är så populärt just i Sverige.
Fortsätt gärna röra om i grytan. Det är underhållande.
På den tiden jag läste RW var jag lätt road av omslagsmallen, dvs hårt retuscherade smala kroppar (företrädesvis unga kvinnor). Konceptet bakom tidskriften är väl detsamma världen över, dvs lagom löparporr som tilltalar både konsumenter och annonsörer. Att kräva debatt och kritisk granskning i en sådan produkt är kanske väl mycket begärt?
Lennarts kritik mot tystnaden från SvD:s chefredaktör och hur Petra Månström utnyttjar tidningens blogg (Marathonbloggen) för egen vinning är högst befogad, inget gnäll! Jag har varit anställd på tidningen i drygt 20 år, nu pensionär, och är lika bekymrad som Lennart över att Petra skadar SvD:s trovärdighet. Jag har på min egen blogg den 8 november 2013 http://www.suneson.se/?si=4&alla= just tagit upp den kritik som Lennart nu framför. Jag har också kontaktat tidningens chefredaktör men har heller inte fått något svar. Förvånande!
Vad är det då för hemskheter Petra gör sig skyldig till? Jo hon bryter mot de yrkesetiska spelregler som journalister inom press, radio och tv ska följa. I huvudsak handlar det om textreklamreglerna. På bloggen har hon vid flera tillfällen gjort reklam för sin kommande bok och det finns också på bloggen en annons för boken. Hon har också puffat för andra arrangemang där hon medverkat och dessutom varit okritisk när hon skrivit om diverse reklamjippon och prylar etc. Hon utnyttjar alltså sin ställning som journalist för egen vinning, anser jag, och det är förbjudet enligt de pressetiska reglerna. Så här står det inledningsvis i riktlinjerna mot textreklam:
"Det är viktigt att värna mediernas trovärdighet och integritet. Detta kräver att medierna står fria och är självständiga i sin medierapportering. Låt inga misstankar uppstå hos allmänheten att utomstående otillbörligt kan påverka innehållet i, eller utöva inflytande över, det som publiceras. Se till att ingen sammanblandning kan ske av redaktionellt material och reklambudskap.
Sedan preciseras reglerna i en checklista där man ska vara särskilt vaksam och kritisk, bl a i följande fall:
"vid publicitet kring egen försäljning av varor och tjänster samt egna arrangemang".
Tidigare kunde allmänheten anmäla överträdelse mot textreklamreglerna till branschens Textreklamkommitté men denna försvann för några år sedan. Nu görs istället anmälan direkt till tidningens ansvarige utgivare, alltså i SvD:s fall till chefredaktören Fredrick Karén. Så Lennart gjorde alldeles rätt när han skrev till chefredaktören. Om du tycker att Lennart eller jag har "rätt" uppmanar jag dig därför att också klaga hos chefredaktören. Han har följande mejladress:
fredric.karen@svd.se
Någon kan kanske invända att jag talar i egen sak men jag vill ogärna offentligt kritisera min gamla tidning. Jag var därför försiktig i kritiken när jag granskade Petras blogg men skrev ändå att det var textreklam och att tidningens trovärdighet äventyrades. Naturligtvis fick jag på Marathonbloggen på pälsen av Petras beundrare, ingen tog mitt parti och ingen förstod "finliret" om de pressetiska reglerna. Däremot fick jag (naturligtvis) beröm på min blogg från mina läsare.
- - -
Vad får man då skriva på t ex en blogg? Ja, i princip vad som helst så länge det inte tar heder och ära av folk eller strider mot grundlag. Alla privatbloggare som Lennart m fl har egentligen en större frihet än den som bloggar i en tidning. Vi privatbloggare kan tillskillnad från Petra ha hur mycket textreklam som helst, vi behöver inte vara objektiva utan kan skriva helt i egen sak. Ändå är det klokt att även privatbloggaren försöker följa de pressetiska reglerna. Därför har jag också varit kritisk mot Ingmarie Nilsson eftersom hennes annars utmärkta löparblogg innehåller alldeles för mycket textreklam. Finns det textreklam förtar den skribentens trovärdighet för andra texter som inte alls är reklamiga. Bloggare ska därför vara väldigt försiktiga när de t ex recenserar produkter som de fått av något företag. Lennart har här varit konsekvent; nej tack till alla sådana erbjudanden. Men tar man emot en produkt (en journalist får inte göra det) ska man tala om detta i texten, annars kan det ses som en muta.
- - -
Detta blev långt men eftersom läsekretsen här är krävande och klarar långa texter utgår jag från att detta läses. Möjligen kommer jag att på min egen blogg återigen ta upp detta viktiga tema.
Keep on running!
Med "inte den typen av tidning" menar jag just att det inte är en debatterande tidning utan mer en berättande inspirationstidskrift med olika reportage. Visst kan man granska mer men då bör det ju vara av allmänt intresse.
När det gäller det Björn skriver om min "reklam" har jag förklarat det med att om jag INTE länkar så får jag en massa frågor på var man kan hitta restaurangen/skorna/ resan eller vad det nu är.
OM jag fått en grej så skriver jag det.
(Björn, jag tror du tror jag är megasponsrad men jag betalar jag också...)
Sen är det ju faktiskt som så att om jag tycker något är bra så vill jag ju dela med mig!
T.ex i senaste inlägget.
Och när jag ordnar event vill jag förstås skriva om det.
Sen är det upp till läsaren att välja.
Hade jag däremot bloggat på en tidning och fått betalt hade jag aktat mig väldigt noga med vad/hur jag skrev...
Hej hopp!
Skicka förslagen direkt till tidningen i stället för lägga upp här. Är de bra så får du kanske dina önskningar uppfyllda.:-)
Ingmarie - ???? Ha, ha :-). Ska jag skicka mitt bloggmaterial till Runner´s World :-)? Hur kunde du tro att jag skulle göra det?
Mitt bloggmaterial publicerar jag så klart här :-).
Ingmarie - Vi avvaktar inlägget :-).
Ha det fint Ingmarie. Jag gillar dig :-)!
Jag trodde du ville ha diskussion i tidningen? det är ju det du saknar om jag inte helt missuppfattade?
Med förslag menade jag vad du vill det ska stå om i t.ex RW. :-)
Blogginläggen ska du såklart ha här.:-)
Och ja, jag har testat Birkenstock men nej de funkar inte. Yoga flip-flopsen däremot är guld!
Efter att ha läst Björns kommentar får jag nog ändra mig: ja det skadar SvD's anseende och det är riktigt trist att chefredaktören inte har svarat; tydligen är detta ett känsligt ämne för SvD då det troligen generar en hel del trafik som man inte vill gå miste om.
Skicka en kommentar