Mer sans. Mindre sensation

Slogan ”Mer sans. Mindre sensation” går att hitta överst på Medborgerlig Samlings, MEDs, hemsida. MED är alltså ett nytt liberalkonservativt parti där den liberala delen avser marknad, ekonomi och statens styrning vilket innebär att de inom dessa områden gärna ser en hög grad av självbestämmande och eget ansvar, och där den konservativa delen avser kultur, seder och bruk vilket innebär att de gärna bevarar dessa områden lite mer som de är nu och har varit. ”Mer sans. Mindre sensation” tycker jag känns som något vi behöver inom den svenska politiken.

Jag är själv liberalkonservativ så därför tycker jag att det är intressant att följa Medborgerlig Samling och hur de lyckas etablera sig på den politiska arenan. De har under de ca 18 månaderna jag följt dem blivit stora på sociala forum där det finns flera vettiga debattörer inom olika sakområden. Till exempel Caroline Nielsen (vård och omsorg) och Christoffer Lernö (energi och miljö) samt Josefine Utas (demokratifrågor och tvåa på MEDs riksdagslista) som alla gör väldigt kompetenta och seriösa intryck. De har verkligen axlat ”Mer sans. Mindre sensation” på ett mycket positivt sätt.

Tyvärr så har all denna seriösa framtoning hamnat lite på kant den senaste tiden då Alexander Bard nu gjort entré i partiet. Det började med några mindre framträdanden på partiets årliga stämma och fortsatte sedan i Almedalen för att sedan ta fart ordentligt på twitter när Stockholm Pride inte gav partiet tillstånd att ställa ut på sitt festivalområde (detta på grund av uttalanden partiets representanter gjort kring HBTQ-personer och arrangemanget som helhet).

Jag blir lite misstänksam när en person som Alexander Bard och som jag tycker byggt hela sin karriär på att utmana det traditionella konservativa etablissemanget genom sitt sätt att klä sig, prata, tycka och på alla sätt framhäva sig själv och agera provokativt mot gängse sociala regler, nu plötsligt ska representera ett parti som är konservativt i den mån det gäller kultur, seder och bruk. Det första som händer är dessutom att han ryker ihop med Stockholm Pride för att MED inte får vara med. Vad var det nu man kunde läsa på MED:s hemsida?

”Mer sans. Mindre sensation” går att läsa på MED:s hemsida samtidigt som glåporden haglar från Alexander Bard. Ingen går säker. Stockholm Pride kallas för ”Fucking morons” och ”the bastards”. Vår socialminister Annika Strandhäll kallas för ”this madwoman” och för ”hilariously hypocritical”.

Alexander Bard är för mig ingen person som är konservativ i den mån det gäller kultur, seder och bruk. Tvärtom. Min uppfattning är istället att Alexander Bard söker sensation. Jag tycker att han personifierar ”Mindre sans. Mer sensation”. Han vill provocera, testa gränser, sticka ut och synas, och ibland undrar jag om Alexander Bard använder partiet Medborgerlig Samling som en plattform och megafon för sina egna stollerier, och detta på bekostnad av partiets riktiga politik. Den politik som de pålästa och kompetenta debattörerna som finns inom partiets olika sakområden driver. Som Josefine Utas (demokratifrågor). Som Caroline Nielsen (vård och omsorg). Som Christoffer Lernö (energi och miljö).

Själv kommer jag rösta på Moderaterna. De är också liberalkonservativa. Jag röstar på Moderaterna för där vet jag vad jag får. Jag är ju konservativ. Jag gillar att veta vad jag får. Jag gillar ”Mer sans. Mindre sensation”, och som läget är nu så tror jag att jag får det med Moderaterna.