Tävlingsberättelse, Nyårsloppet

Då var det dags att avsluta år 2010 och löparsäsongen 2010 med Nyårsloppet i Vallentuna. Dagarna innan loppet hade jag varit sjuk och var tvungen att ställa in de sista träningarna inför loppet. När jag vaknade på Nyårsafton var jag fortfarande lite osäker på om kroppen verkligen skulle gilla att springa i tävlingsfart en hel mil i snömodd men....

Jag hade dock bestämt mig för att åka till startplatsen, anmäla mig och starta loppet och klockan 09.30 ringde jag min granne (som också skulle springa) och stämde av det sista. Vi kom ner till tävlingsområdet (Ekebyskolan) vid 10.30 och letade upp efteranmälningarna. Allt gick väldigt smidigt och lätt vid efteranmälningarna och enligt vad jag hörde från de som tog mot efteranmälningarna var det många som efteranmälde sig och det var kul. Desto fler vi är desto roligare blir det.......... I kön för efteranmälningarna mötte jag också Anders som jag lärde känna på Lötränarutbildningen jag gick i höstas. Anders är ledare för en av grupperna i Team Stockholm Marathon (tror att det är 3 timmars gruppen och jag tror han gjorde Nyårsloppet på ca 38 min, i vinterunderlag, och det är inte så dåligt......)

Efteranmälning i Ekebyskolans gymnastiksal

När vi fått vår nummerlapp började jag och min granne diskutera hur många lager kläder man egentligen ska ha. Vädret var helt perfekt, -6 grader och strålande sol och frågan var, två eller tre lager? Bestämde mig till slut för att det fick bli två tunna långärmade tröjor och utan på det ett tävlingslinne. Uppvärmingen fick visa om det var rätt. Det visade sig senare att det var rätt.....
 
Efter ombytet lämnade vi in våra väskor i förvaringstältet och började värma upp. Vi joggade banans första km för att känna på underlaget och skapa oss en uppfattning av hur tungt det skulle bli. Till vår stora glädje kändes underlaget bra och det var positivt. Planen på att öppna första 5 km på 22:30 och genomföra andra 5 km på 21:30 kanske skulle hålla.
 
På vägen tillbaka till startplatsen mötte jag också Sten som jag träffade för ett par månader sedan i startfållan på NYCM. Vi pratade så klart om NYCM och om hur otroligt fint och bra allt var där. Ni som regelbundet läser min blogg är nog trötta på att höra om NYCM så därför tänker jag inte skriva mer om det...... När vi kom tillbaka till startfållan började alla löpare samlas inför start och då såg jag också att Petra Månström var där och skulle springa, kul. Hennes "race report" hittar ni här.


20 min innan start börjar löparna samlas

 Tävlingsnerverna började komma några minuter innan start och då började också tankarna snurra. Det var länge sen jag sprang ett millopp och jag märkte att självförtroendet sviktade lite. Kändes det verkligen bra på uppvärmningen? Tänk om jag inte är frisk? 43 min är acceptabelt men kommer jag att klara det? Tänk om det blir 45 min eller ännu sämre? Det vore skandal.
 
PANG, så smällde startskottet och så drog vi i väg. Tänkte mycket på att öppna lugnt och springa i mitt tempo och vid den första 90-graders svängen såg jag hur många löpare som var före mig! Oj, en lång orm med löpare framför mig och oj vad långt ner jag ligger i fältet. Finns det några bakom mig? Det måste vara alla 5 km löpare, som startade samtidigt som oss 10 km löpare, som har dragit iväg i det där tempot. Tänkte att jag fortsätter i mitt tempo och vid passering av 2 km på tiden 8:15 märkte jag att det inte hade gått så långsamt, snarare tvärt om. Jag hade 4:07-tempo de 2 första km och det var riktigt bra. De 2 första km hade också varit ganska lätta med mest nerförsbacke och nästkommande 2 km (dvs km 3 och 4) skulle inte vara lika lätta för där kom uppförsbackarna, det visste jag för här hade jag sprungit förr. Jag tänkte att "jag har öppnat i 4:07-tempo utan att ta ut mig alltför mycket så jag fortsätter att springa med fokus på att inte dra på mig mjölksyra". Jag kände att den 3:e och 4:e km också gick lite långsammare för det var lite moddigare och uppförsbackarna gjorde att det inte gick att hålla så högt tempo. När den värsta backen var avklarad (vid ca 4 km) ökade jag tempot igen och kom till varvning vid 5 km på totala tiden 21:30. Slutsatsen här är att den 5:e km måste ha gått fort.....
 
Fick också ta emot lite hejarop från några klubbkamrater vid varvningen (det värmde) och när jag kom ut på andra varvet tänkte jag att jag springer på de 2 nästföljande kilometerna (det var relativt lätta) så att jag vinner lite extra tid till avslutningen. Upptäckte då ganska snabbt att det inte var riktigt lika lätt att springa eftersom alla löpare hade, på första varvet, trampat upp underlaget så nu var det lite moddigare. Hur som helst så var det sista varvet och det är bara att "stå på". Uppförsbackarna vid 8-9 km var riktigt tunga den här gången (samma uppförsbackar som vid 3-4 km på första varvet). Snömodden hade påverkat och mjölksyran hade börjat samlas i benen. I den tyngsta backen vid ca 9 km tror jag inte att jag sprang mycket fortare än 6-min tempo. Ganska brant backe, moddigt, dåligt fäste för fötterna samt mjölksyra i låren, då går det inte fort!
 
Vid passeringen av 9 km skylten såg jag att andra varvet inte hade gått så fort och tiden vid 9 km passeringen visade på en sluttid över 44 min!! Nej, det får inte bli över 44 min tänkte jag. Sprang på så mycket jag orkade den sista km och när jag kom i mål och stängde av klockan på tiden 43:53 kändes det faktiskt rätt bra. Sista km måste gått i 4:15-fart och det får betraktas som godkänt. Det var riktigt skönt att komma i mål, få medaljen och dricka varm blåbärssoppa.

Oj vad jag ser ut efter 10 km löpning......

Efter loppet bytte jag snabbt om och väntade in min granne som kom i mål på strax över 50 min. Vi gick tillsammans upp till Ekebyskolans matsal för att värma oss, fika och titta på prisutdelningen. Det var riktigt trevligt att sitta där och prata med alla andra löpare. Träffade bland annat Marathon Mia en kort stund och andra klubbkamrater samt funktionärerna. Det var en härligt uppslupen stämning med mycket skratt så det var en riktigt fin avslutning på Nyårsloppet. Vad jag har hört är det den positiva stämningen som är lite av Nyårsloppets signum.


Prisutdelning Ekebyskolan

Summerat är jag riktigt nöjd med hela loppet. Arrangemanget var jättebra, tiden var enligt förväntan och jag träffade många positiva och glada löpare. Det var en väldigt bra avslutning på säsongen 2010. Nästa år är det 30-års jubileum för Nyårsloppet och då har arrangörerna lovat att de ska bli lite extra festligheter och då vill jag vara där.......