London Marathon 2012

Jag springer London Marathon. Jag befinner mig ute vid Docklands. Jag har snart sprungit 30 kilometer. Jag springer genom ett enormt publikhav. Jag tänker. Jag undrar varför det bara är ca 90 svenskar som springer London Marathon 2012. Det borde vara fler…..

Nummerlappsutdelning och sportmässan
Framför mig ser jag en 90-graderssväng. Jag tänker att det enorma publiktrycket bara är tillfälligt. Det visade sig att det inte är så. Jag springer, och jag passerar sväng efter sväng, och publikhavet bara fortsätter. Ljudnivån är öronbedövande. Jag ler och undrar varför det är så mycket människor som står och hejar på oss löpare här. Det var överraskande. Att det skulle vara många som hejade på oss löpare vid ”Cutty Sark” efter 10 km, och Tower Bridge efter 20 km visste jag, det hade andra talat om för mig, men att det skulle vara så här många som hejade på oss löpare ute vid Docklands efter 30 km, det var ingen som hade talat om för mig.

Den svenska gruppen innan start
Jag lämnar Docklands bakom mig och tar sikte på Themsen. Nästa mål är att komma ner till gatan, Victoria Embankment, som löper längs med Themsen, och dit är det ca 4 kilometer. Publikhavet fortsätter.
Våra fantastiska reseledare Tomas och Johanna innan start
Jag kommer ner till Themsen samtidigt som jag kämpar mot stela vader och stumma lår. Att kämpa mot tröttheten upptar mer och mer av min mentala kapacitet. Jag passerar 35 kilometer. Jag ser London Eye och Big Ben framför mig. Dit var det långt. Lite längre än vad jag hade föreställt mig. Lite för långt för att det skall kännas uppiggande. Nu känns det nästan bara jobbigt. Här gäller det att vara psykiskt stark. Tänker att det är bättre att springa väldigt sakta än att börja gå.

När jag svänger upp mot Buckingham Palace.
Bild från Marathon Photo
Jag börjar inte gå. Jag går inte en enda gång. Jag springer hela tiden. Jag slår bort de negativa tankarna samtidigt som jag tittar upp mot London Eye. Nu är det inte riktigt lika långt dit. Det känns bättre, och efter en inte alltför lång tid har jag det stora pariserhjulet bredvid mig, och vi gör en tvär högersväng precis framför Big Ben. Det känns bra. Jag vet att det bara är någon kilometer kvar innan jag passerar mållinjen som ligger framför Buckingham Palace.

Jag på väg upp mot Buckingham Palace
med Big Ben och Parlamentet i bakgrunden.
Bild från Marathon Photo
De sista kilometrarna går lite lättare. Publiken lyfter fram mig och jag passerar mållinjen på 3:37:07. Bara några sekunder efter att jag har passerat mållinjen tänker jag att jag vill springa London Marathon igen.
Jag 15 minuter efter målgång
London Marathon var ett fantastiskt arrangemang med en fantastisk publik, och jag har fått fantastiska minnen som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. På bilden ovan har jag precis hämtat mina överdragskläder och poserar på paradgatan The Mall. Bakom mig ligger Buckingham Palace som vi sprang förbi precis innan vi passerade mållinjen.

Jag poserar med min finishertröja och medalj
framför Lord Nelson på Trafalgar Square.
På bilden ovan är har jag tagit mig ut från tävlingsområdet och är på väg mot tunnebannan och hotellet. En härlig avslutning på ett härligt lopp.