Spola krönikan

Jag spolar krönikan. Precis som jag för några år sedan spolade kröken. Jag spolade kröken för när jag fick barn kändes kröken mer och mer otidsenlig och opassande då jag inte ville vara alkoholpåverkad i mina barns närhet. Missförstå mig inte nu. Jag dricker ibland. Med måtta. Jag dricker till exempel vin och öl till maten när det passar sig. Mitt favoritvin är Barbaresco Asili (som är ett Italiensk AAA vin för 1500 kr/flaska) från 2003 som jag kan bjuda goda vänner på. Det är inget konstigt med det. Jag kommer också dricka Champagne på Nyår, men kröken, det var nog 15 år sedan sist.

Bild lånad från nätet någonstans. Jag vet inte var.....

För mig har det känts helt naturligt att spola kröken, och lika naturlig känns det för mig att spola krönikan. Det känns helt naturligt då en krönika sätter stora delar av bloggföreteelsen i ett sammanhang som känns lite fånigt för mig. Låt mig förklara.

Jag menar, att blogga och att vara inspiratör är bra, och det verkar fylla en funktion i samhället. Det är också kul. Det vet jag, för jag har själv varit där. Men att blogga och att vara inspiratör är ingenting som någon annan gör dig till utan det är du själv som gör dig till det. Detta då det är du själv som startar en blogg och skriver om din egen träning. Detta då det är du själv som formulerar bilden av dig själv, och det är du själv som bestämmer hur du vill att andra ska uppfatta dig genom att läsa dina texter på din blogg som du själv har skrivit och som handlar om dig själv.

Att under ett års tid skriva inlägg om sig själv för att sedan skriva en krönika om sig själv, baserat på sina egna inlägg som handlar om sig själv, känns lite sådär. Någonstans känner jag att min gräns för hur mycket rundgång det får bli är nådd, och den gränsen är nådd med krönikan, så därför spolar jag den.

Själv nöjer jag mig med att summera året som gått med att jag sprungit många distanspass över 15 km i den fart jag känner för, och schyssta biceps.