lördag 2 juli 2016

Att se löpningen från sidan om

Det finns olika perspektiv. Det märker jag ofta då jag skriver mina inlägg eftersom mina inlägg brukar gå på tvärs mot andras perspektiv, och då kan det också bli lite tjafs.

Som exempel på perspektiv kan vi ta den där namninsamlingen som startade för att användas mot SOK för att de ska skicka Ekvall till OS. Det är många som har skrivit på samtidigt som namninsamlingen har fått stöd av Jogg, Spring, Runners World, Maratonpetra och diverse småbloggare som bloggar om löpning. Mer stöd och hjälp med att sprida sitt budskap kan alltså en namninsamling i löparvärlden inte få. Alla är också positiva och skriver på. Alla, och ska man tro på det som skrivs så pågår just nu en folkstorm mot SOK.

Men vad har hänt då? Hur många har skrivit på? Jo, det är 2 343 personer som har skrivit på. Ja, ni läste rätt. 2 343 personer. Mer än så är det alltså inte. Tror ni SOK kommer ändra sig när de ser den listan? Nä, tror nog inte det för det skulle samtidigt försätta SOK i en väldigt konstig situation där SOK av andra kan anklagas för att ge efter för påtryckningar, vilket SOK så klart inte får göra. Här finns det alltså lite olika perspektiv att ta hänsyn till som 2 343 namn inte kommer kunna ändra på.

Perspektiv
Bild lånad från @hallonsa på twitter
Andra perspektiv på löpningen som jag har upplevt är att det för några år sedan hade det varit otänkbart för mig att inte registrera ett träningspass på Jogg då registreringen av passet var en del av, och ingick i min träningsrutin. Träningspasset var så att säga inte klart om det inte var registrerat och redovisat in i minsta detalj. Tider och distanser kompletterat med diverse egna kommentarer om tex väder och vind. Allt skulle med.

Vid den tiden var jag också lite imponerad av till exempel Anders Szalkai som visste exakt hur långt han hade sprungit genom livet då han hade registrerat all sin träning i typ 30 år. Vid den tiden ångrade jag också att jag inte hade registrerat alla mina egna träningspass genom livet för det hade ju varit kul att veta totaldistans och jämföra. Det tyckte jag i alla fall då.

Nu förtiden känner jag inte alls så då jag har ett helt annat perspektiv och fokus på löpningen. Nu för tiden anser jag nästan att det är helt galet att kunna redovisa exakt vad man har tränat för flera år sedan, och det inte sällan kompletterad med kommentarer om väder och vind. Här inser jag också hur galen jag själv var vid den tiden för några år sedan.

För några år sedan diskuterade jag också löpning på olika träningssidor. Jag var involverad i och ledde många diskussioner, men det har jag slutat med. När jag idag ser individer aktiva på träningssidor som är involverade i varenda diskussion, vartenda ämne och varenda fråga upplever jag det hela återigen lite galet. Från mitt perspektiv där jag har lite distans till löpningen kan jag inte förstå hur upprörda och arga vissa individer kan blir bara för att jag har skrivit att Spring är en dålig tidning eller att OS-kvaltiderna är bra.

För några år sedan var jag alltså så inne i löpningen att jag inte kunde se på min löpning från sidan. Jag kunde alltså inte gå ut och betrakta mig själv från sidan vilket betyder att jag saknade perspektiv. Perspektiv som jag ser idag, och det är faktiskt rätt kul att kunna se tillbaka på sig själv och inse hur tvångsmässiga de tankarna som styrde min löpning faktiskt var.

Jag som har perspektiv till löpningen
Nu kanske man kan tro att jag ångrar någonting, men det gör jag inte. Tvärt om. Löpningen har gett mig jättemycket och jag har otroligt många positiva minnen och upplevelser, och jag tror också att det är ganska nyttigt att fokusera och bli duktig på något. Sådant har hänt förr i mitt liv. För 20 år sedan var det till exempel segling. Då lärde jag mig allt om segling, köpte båtar, tävlade, semestrade, etc, etc, och jag har helt fantastiska minnen från skärgården och seglingsturer över Östersjön. Under en annan period fokuserade jag på skolan, framförallt matematik och fysik.

När jag gör något fokuserar jag ofta ganska hårt på det. Jag fungerar så, och det är jag ganska glad över. Men det är också ganska skönt att bryta den där fokusen då den också begränsar tillvaron ganska mycket. Tänk på det. Tänk på det om ni ofta finner att ni är själva är ute i skogen och springer och det viktigaste här i livet är ett träningspass och att registrera träningspasset för att sedan börja tänka på nästa träningspass. Det är ganska begränsat. Det finns annat också, men för att se det behöver ni perspektiv. Perspektiv som 2 343 namn inte kan ändra på.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jo, men nu är ju SOK's marathontider satta väldigt hårt, och det är inte bara småbloggare som reagerat utan i princip hela Sveriges löparelit som är väldigt upprörda, från Szalkai till Lorenzo Nesi och även friidrottens förbundskapten Karin Torneklint ville ha med Ekvall, men SOK sätter sig på tvären. Dessutom, i ljuset av tider baserade på dopade löpare blir situationen ännu mer absrud, men SOK vägrar ge med sig.

Menar du att enbart de mest populära idrottarna ska få åka till OS? Visst, om ett upprop gjorts för Kallur hade hon kanske fått 230000 röster istf 2300, och just nu verkar du, och SOK, resonera på det sättet att vi struntar i tider och meriter, är du poppis bland folk och media då får du åka även om du inte nått kvaltiderna. Det är vad folk reagerat på, inte hur många "likes" en idrottare fått.