Vinklad och förljugen media, eller inte?

Media ljuger. Sveriges Television ljuger och har en vänsteragenda. Jävla PK-media. Ord och gnäll som vi ständigt överöses med via sociala forum, men är det så? Är det så att media ljuger bara för att en reporter inte alltid rapporterar hela bilden? Låt mig förklara.

Jag har under många år skrivit en löparblogg och när jag gjorde det lärde jag mig en hel del om att skriva texter. Jag lärde mig bland annat att det i princip är omöjligt att ge hela bilden av ett träningspass varje gång jag skrev om ett träningspass. Jag lärde mig här att jag var tvungen att välja vad jag skulle fokusera min text på, annars blev det för rörigt, komplext och långt. Vad jag sedan valde att fokusera på kunde bli lite vad som helst.

Det här med att välja vad man ska fokusera på kanske blir enklare att förstå om vi jämför med att rapportera om en bilolycka för även här finns det många möjliga infallsvinklar att rapportera om. Till Exempel:

• Vinkel 1: Blixthalkan under hösten är förrädisk och man måste ta det försiktigt. Framöverallt vid broar och viadukter, bla, bla, bla…… och sen fortsätter artikeln i samma stil och informerar om halka.
• Vinkel 2: Det är alltid män som krockar med sina bilar. I 9 fall av 10 så är det en ung man som kör över sin förmåga. Unga män är en trafikfara för enligt statistiken, bla, bla, bla...... och sen fortsätter artikeln i samma stil och informerar om att unga män är involverade i olyckor mer än genomsnittet.
• Vinkel 3: Föraren i den lilla Ford Fiestan skadade sig ordentligt men den andra föraren som körde den stora fina Volvobilen klarade sig utan skador tack vara Volvos fina säkerhetsarbete. Volvo har en tradition av att arbeta med säkerhetsarbete, bla, bla, bla....... och sen fortsätter artikeln i samma stil och informerar om säkra bilar.

Som ni märker finns det olika saker (vinklar) att skriva om vid en bilolycka och det är omöjligt att skriva om allt. Det är omöjligt att ge en fullständig bild av olyckan, och därför väljer reportern en vinkel som är gångbar eller stödjer någonting större, och det betyder så klart inte att reportern ljuger bara för att vinkeln inte stödjer eller ger exakt den bild av händelsen som varje läsare vill.

Vilken vinkel reportern väljer bygger mycket på var och i vilket sammanhang artikeln publiceras. På min gamla löparblogg kanske jag hade valt att skriva en text om att vi löpare kör mycket bättre än andra. OK, det sista sagt som ett skämt, men ni förstår säkert.

Ni förstår säkert också att alla "invandrarkritiska debattörer" hade varit snabba med att berätta att bilolyckan minsann beror på invandringen och att migrationen inte fungerar (och detta inte sagt som ett skämt).

En sista vinkel kan vara att bilolyckan beror på att många bilförare är stolliga, för idag är alla stollar. Presidenter är stollar. Politiker har blivit stollar, sakkunniga och experter är stollar. Det är bara stollar överallt just nu. Så även i trafiken (fritt tolkat från en kollega).

Ja, det här inlägget drev väl iväg åt ett håll som jag inte hade räknat med men om jag får avsluta med ett någorlunda seriös anförande så måste man så klart ifrågasätta media om media alltid utelämnar en viss vinkel eller en viss aspekt. Jag förstår att man kan bli lite misstänksam på det. Men, att media ljuger. Det anser inte jag. Jag tycker tvärt om.

Jag tycker att många kommer till tals i Sverige och att media som helhet lyckas täcka alla möjliga vinklar en händelse kan ha. Vid enskilda tillfällen kan man så klart undra om alla får vara med och tycka, men som helhet så tycker jag att det fungerar bra.

Krisen i Nordkorea, vår tids Kubakris

Efter dagens kärnvapenprov i Nordkorea har krisen i Nordkorea eskalerat till en nivå som påminner om Kubakrisen på 60-talet, och det betyder att samtliga involverade parter nu måste börja tänka på om de verkligen är beredda att göra allvar av sina tidigare hot om militära anfall, som till exempel USA:s ”Fire and furior”.

Det är enkelt att hota och säga att om du inte gör som jag vill så får det konsekvenser. Det är enkelt så länge det fungerar, men om det inte fungerar så står man lätt där som en ”Pellejöns” om man inte är beredd att löpa linan ut.

I fallet Nordkorea är det svårt för USA att löpa linan ut. Det är svårt då konsekvenserna av ett militärt ingripande är svåra att överblicka. Det handlar inte bara om att Nordkorea eventuellt kan svara med kärnvapen utan det handlar också om att tiomiljonersstaden Seoul ligger inom räckhåll för Nordkoreas 15 000 artilleripjäser (delvis föråldrade) som är uppradat längs med gränsen mellan Syd- och Nordkorea. Här pratar vi ett artilleri (inklusive raketer) som inom 30 minuter kan avfyra 100 000-tals projektiler mot Seoul vilket så klart ger förödande konsekvenser, och så länge den ekvationen inte är löst så kommer vi nog inte se ett fullskaligt amerikanskt militärt ingripande. Det råder alltså lite av en terrorbalans.

Utöver att Nordkorea eventuellt kan svara med kärnvapenmissiler mot USA och Japan (vilket jag egentligen inte tror att de ännu kan) så kan en fullt utvecklad militär konflikt på Koreahalvön också trigga igång andra konflikter i andra delar av världen. Detta då USA:s fiender som tex Iran och delvis Ryssland förstår att USA inte har råd att driva flera stora militära konflikter och då kan både Iran och Ryssland passa på att dra fördel av den uppkomna situationen.

Till exempel kan Ryssland passa på att ta tillbaka delar av Baltikum, vilket finns att läsa i strategiska planer att de efter intrånget i Georgien och Ukraina avser att göra när tid är lämpligt, och en militär konflikt på Koreahalvön kanske skapar just den tidpunkt som Ryssland väntar på.

Alternativet att inte attackera Nordkorea tycker jag i det här läget känns som att ge upp försöken att förhindra Nordkorea från att utveckla kärnvapen för de har verkligen visat att de tänker göra det och att de inte låter någon stoppa dem. Tiden talar här för Nordkorea och en utebliven attack kan sett över en 20-årsperiod ge Nordkorea möjlighet att normalisera relationerna med omvärlden och då har Nordkorea lyckats med sitt kärnvapenprogram.

Vad som händer nu vet vi inte men samtidigt som jag skrev den här texten kommer rapporter om att Sydkorea och USA är överens om ett militärt svara på kärnvapenprovet, och med tanke på vad jag precis skrivit så låter det väldigt oroande men under Kubakrisen på 60-talet så löste underrättelsetjänsten situationen, och det kanske inte är bättre än att vi måste förlita oss till det den här gången också då det verkar som att USA inte kan backa nu utan att visa svaghet. Det kanske är så att hoppet nu står till underrättelsetjänsten som på någotvis kan hitta en lösning.