Årets första 30 km pass!

Full av inspiration efter gårdagens intervallträning gav jag mig, idag, ut på ett långpass. Jag har haft dåligt samvete den senaste tiden eftersom de långpass jag har planerat att genomföra inte har blivit av p.g.a sjukdom, problem med vaden och en skidresa.

Så sent som igår tänkte jag inte göra ett långpass idag heller p.g.a gårdagens intervallpass men..... Igår övertygade Ingmarie mig att "ett långpass dagen efter ett intervallpass går fint, farten på långpasset spelar ingen roll". Ja ha, tänkte jag. Att farten på långpassen inte spelar så stor roll nu vet jag men jag brukar inte planera min träning så här. Det var verkligen tur att Ingmarie och jag pratade om det här igår för annars tror jag inte att jag hade kommit ut i dag :-)

Dagens långpass gick alldeles utmärkt, dock i en ovanligt lugn fart. På slutet försökte jag mig till och med på en fartökning de sista 3 kilometerna men när jag kom hem och stängde av klockan märkte jag att det inte blev så mycket av den fartökningen. Det kändes helt klart som en fartökning när jag sprang men klockan visade inte på det. Jag kanske har mätt distansen lite fel eller också blev det ingen fartökning. Vad vet jag......

Hur som helst är jag mycket nöjd med att ha genomfört ett långpass på 30.1 km på tiden 2:49:22 vilket ger en snittfart på 5:38 min/km. Fartökningen jag försökte mig på de sista 3 kilometerna gick i 5:27 min/km. Som jag skrev ovan, "det blev inte så mycket av den fartökningen" men det spelar ingen roll för nu är jag igång med träningen igen.

Den här veckan slutade med totalt 49.4 km löpning fördelat på 4 träningspass (2 pass lätt distanslöpning, ett pass intervaller och ett långpass) och jag ser verkligen fram mot nästa veckas träning men..... Imorgon måste jag ge kroppen tid för återhämtning så imorgon blir det en vilodag.

Oj vad kul det kan vara med intervaller...

Idag träffade jag de fantastisk inspirerande människorna Ingmarie, Staffan, Hempa, Morgan och Annelie i Sätrahallen för ett intervallpass. På grund av min förkylning som inte riktigt vill släppa kände jag mig lite osäker innan passet på hur kroppen skulle svara, men provar jag inte så får jag inte veta.....

Hempa, Morgan, Annelie, Ingmarie (som riggar kameran inför den obligatoriska fotograferingen) och Staffan

Efter lite diskussion kring hur vi skulle lägga upp passet bestämde vi oss till slut för att genomföra Ingmaries pass som var 3*(500+400+300+200). Jag tänkte som vanligt att det inte lät så farligt och "jag kan alltid lägga på en lång intervall på slutet om det skulle behövas"...... Nu är det så att jag ofta tänker så när det gäller olika intervallpass. Jag tycker inte att intervallpassen låter så farliga, men jag måste bara säga att jag ofta har fel på den punkten och det hade jag även idag :-)

Hur som helst så startade vi. Staffan, Hempa och Morgan drog iväg i sin fart och jag, Ingmarie och Annelie i vår fart. De två första seten gick ganska bra där:

• Femhundringarna gick i ca 3:40-fart.
• Fyrahundringarna gick i ca 3:38-fart.
• Trehundringarna gick i ca 3:40-fart.
• Tvåhundringarna gick i ca 3:25-fart.

Efter det andra setet började det hända saker. Hempa verkade aldrig bli trött och "trummade på" i en faslig fart. Själv kände jag att kroppen inte riktigt svarade, jag flåsade ovanligt mycket och kände mig lite konstig i magen. Jag tror att Morgan och Ingmarie gjorde varandra sällskap när Hempa och Staffan inte gick att följa. Staffan kämpade tappert men jag tror att även Staffan fick släppa Hempa på slutet.

Eftersom jag mådde lite konstigt gjorde jag och Annelie varandra sällskap. Istället för att försöka följa de andra när de genomförde sista setet "tog vi det lite lugnt". Nu kan man tro att vi satte oss ner och tittade på de andra men det var inte vårt sätt att "ta det lite lugnt". Nä, vi gjorde 4 st tvåhundringar i 3:30-fart och avslutade med ytterligare en tvåhundring i 3:10-fart. Vi tog det lite lugnt....... :-)

Hempa, Staffan, Morgan och Ingmarie under nerjoggen efter passet.

Det hela blev ganska bra för jag tror att alla var klara nästan exakt samtidigt. Det var i alla fall inte många sekunder som skilde när vi avslutade vår sista intervall och stod och flåsade. Efter passet var jag riktigt stum i benen men Ingmarie körde hårt med oss idag. Löpskolningen skulle genomföras.... Tack Ingmarie för att du höll ihop det :-).

När jag till slut åkte hem kände jag mig så där härligt nöjd och i morgon ska jag försöka få till ett långpass....

Jag i kurvan i 3:20-3:30-fart (bilden lånad från Staffans blogg)

Ja, just det, jag höll nästan på att glömma. Innan vi lämnade Sätrahallen bestämde jag mig för att genomföra en sista tvåhundring så fort jag bara kunde. Hempa tog tid och jag lyckades avsluta tvåhundringen på tiden 32.17 och det är mitt pers på 200 meter (det var första gången jag provade att maxa också). Det ska bli kul att kanske förbättra det framöver :-).

Det blir nog bra det här.....

Idag blev det återigen ett lätt träningspass efter förkylningen för kroppen känns inte riktigt redo för en högre ansträngning. Det blev en lätt distanslöpning på 8.5 km i 5:24-fart. Det finns inte så mycket att orda om gällande det här passet, men nu är planen att vila imorgon för på lördag tänker jag springa fort....

Vi får se hur mycket jag mäktar med på lördag och om jag klarar 5*400+10*200+2000. Skulle jag inte orka planerar jag om under passet. Det löser sig alltid och kul ska jag ha :-).

Börjar också bli lite stressad eftersom jag inbillar mig att jag ligger efter med träningen inför Premiärmilen och Stockholm Marathon. Efter en snabb titt i träningsdagboken så visade det sig att det var så länge sen som den 27:e januari jag senast sprang fort (backintervaller) och senast jag genomförde ett långpass var den 6:e februari (27 km i 5:20-fart). Mmm, det känns inte riktigt bra.

Det skulle kännas oerhört skönt att få till ett bra intervallpass nu i helgen och ett par lite längre distanspass, med lite högre fart, i mitten på nästa vecka samt ett långpass på 30 km nästa helg.

Testjogg på 5 km

Idag blev det en testjogg på 5 km för att känna lite hur kroppen reragerar när jag anstränger mig lite igen. Testjoggen blev inte så lång, bara 5 km i 5:30-fart, men kroppen kändes bra så det kommer bli ett lite längre pass imorgon igen. Jag kommer så klart inte att riva av ett VO2-max pass men nu börjar det kännas som att saker och ting kan normaliseras igen, skönt! Jag vill också återigen tacka för alla uppmuntrande kommentarer jag fick när jag var sjuk. Tack!

Jag har också (återigen) "knäckt" den stora existentiella frågan "vad som gör mig lycklig". Mitt svar på den frågan är att vara frisk och kry. Det är inte svårare än så. Jag har tidigare upptäckt det många gånger men jag måste påminna mig om det emellanåt för att inte glömma bort det. Jag kan inte föreställa mig att jag skulle kunna vara helt lycklig utan att vara frisk och kry.

Tack för alla "krya på dig" hälsningar

Vill först tacka för alla "krya på dig" hälsningar i förra inlägget. Tack, det värmer!

Som ni säkert vet var jag lite krasslig förra veckan. Trots det så jobbade jag och skötte andra saker som jag kände mig "tvingad" att göra. Det hela slutade med att kroppen sa "nej" vid lunchtid i fredags. Febern gick upp och jag hade säkert 39 graders feber senare på fredagskvällen. Självklart påverkade det här mig hela helgen och idag (måndag) börjar det bli lite bättre. Jag är inte frisk ännu och jag hoppas att morgondagen blir den sista "sjukdagen" så att jag kan träna på onsdag igen.

Är det inte det ena så är det det andra....

Efter träningen i tisdags skrev jag att jag var trött och nu förstår jag varför. Jag har blivit sjuk. Det är ingen vanlig förkylning med halsont och täppt i näsan, för näsan och halsen känns alldeles utmärkt. Det jag har råkat ut för är en slemhosta som river ordentligt i bröstet varje gång jag hostar plus att jag har lite feber. Är jag inte skadad så är jag sjuk, är det inte det ena så är det det andra.

Samhället tar inte heller någon hänsyn till att man är sjuk. Barnen ska fortfarande till skolan, barnen ska hämtas från skola, gymnastikpåsen ska packas, maten ska handlas, maten ska lagas, bilen ska tankas, räkningar ska betalas, e-mail ska kontrolleras, samtal från jobbet skall besvaras, delta på jobbmöten från telefon, tvätten ska hängas, disken ska ner i diskmaskinen, disken ska plockas ur diskmaskinen, osv, osv.

Tidigare kunde jag koppla bort allt och bara ligga i sängen eller i soffan och göra ingenting när jag var sjuk. Det kan jag inte längre vilket i sin tur innebär att jag så här på tidiga kvällen är lite trött så alla roliga och inspirerande inlägg får helt enkelt vänta några dagar men......

.... jag är snart tillbaka och då ska det skrivas om intervaller, långpass och uppladdningen inför Stockholm maraton för jag är riktigt sugen på att träna!

Trött men tränade ändå

Idag var jag återigen på tjänsteresa nere i Malmö. De här dagarna med dagsresor ner till Malmö "sliter" ganska bra psykiskt. Därför blir det ett kort inlägg idag, för nu börjar jag bli lite trött.

Innan jag går och lägger mig vill jag ändå säga att jag, idag, har hunnit med en distanslöpning på 13.11 km, tid 1:06:55, 5:06 min/km. Jag känner mig riktigt nöjd med att jag kom ut och tränade. Det är faktiskt så att jag inte bara besegrade tröttheten utan det är också -12 grader här i Vallentuna........

Sköt om er!